Lundberg har något att berätta

KULTUR: BÖCKER2011-03-22

Litterär smak får man förhålla sig ödmjuk till, men också lite misstänksam. Det skriver Sanna Töringe, som faller till föga för nya böcker av Kristian Lundberg och Yvonne Hirdman – men inte för den prisbelönade Sigrid Combüchens Spill.

Av:  Sanna Töringe

En läsning kan vara ett av livets stora äventyr, något som förändrar en för alltid. Så var det för mig med Dante
Alighieris
Den gudomliga komedin. Då flöt jag igenom raderna, lotsad av Olof Lagercrantz, som med sin bok Från Helvetet till paradiset lyckades ta mig med på resan genom infernot i underjorden. Ibland kan man behöva en bra ledsagare. Denna gång är det Eva Ström som håller mig hårt i handen när jag nu halvt mumlande, halvt sjungande slingrar mig genom William Shakespeares Sonetter, utgiven på Lind & Co. Hon har tolkat texten och kommenterat på ett så roligt och kunnigt sätt att allt damm blåst bort och ersatts av ett milt vårregn.

Detta med litterär smak får man försöka förhålla sig till med
ödmjukhet, men kanske också med viss misstänksamhet. Jag undrar ofta varför Sigrid Combüchens roman Spill är SÅ otroligt uppburen. Den är välskriven, men för mig en smula blodlös. Alla läser lydigt och romanen diskuteras i landets alla bokcirklar. Men sätter den avtryck, är det verkligen sant att folk älskar den så mycket som de säger? Kanske är det helt enkelt så att alla vill vara en del av »vi som har läst Spill-gemenskapen«?

                                                               — •l• —

Min egen största läsupplevelse de senaste åren är Kristian Lundbergs Yarden, utgiven på Symposion, nu i pocket. Den bränner, biter och ger det avtryck som jag längtar efter. Nu kommer Och allt skall vara kärlek, denna gång utgiven på Ordfront. Det är en fristående uppföljare till Yarden och lika enastående. Lundberg använder ofta ordet kalejdoskop om sitt berättande. Kalejdoskopet skakas och bitarna kommer tillbaka. Det är delar av hans egen liv: barndomsbilden av pojken i trädet, mötena på arbetsplatsen i Malmö hamn, samhörigheten med sonen, den skräckfyllda ömheten inför den psykiskt sjuka mamman och inte minst kraften i kärleken. Allt skildras, igen och igen. Det är ett drivet skrivande, poetiskt och njutbart att läsa. Men det viktigaste är att Lundberg har något att berätta, något som ganska sällan når fram till mig, där jag bor i min idyll ute på landet.

Är det en slump eller ett tidens tecken att så många män just nu ger ut böcker om sitt liv? Jag har läst Mitt liv som roman av Jan Henrik Swahn (Albert Bonniers förlag). Den lämnar mig helt oberörd, möjligen med en fråga till förläggaren. Varför? Jag får kanske skylla på att min litterära smak inte passar i sammanhanget. Kanske är det skojtonen som retar mig. Livet är visst allvarligt!

                                                               — •l• —

Yvonne Hirdman är professor i historia. I Den röda grevinnan, nu i pocket på Ordfront, skildrar hon Europas 1900-talshistoria genom att berätta om sin mammas öden och äventyr. Det är lysande. Genom det privata visas allt upp, både stormaktspolitik och maktbalans i hemmet. Författarens mamma var en spännande äventyrerska som gifte sig med en utfattig baltisk greve, därav titeln.

Gianrico Carofiglio skriver sofistikerade deckare som tilldrar sig i Apulien, på den italienska klacken. Med slutna ögon, utgiven på Forum i översättning av Ulla Trenter, är hans andra bok på svenska. Försvarsadvokaten Guido Guerrieri tar strid mot makten när han tar sig an sina klienter. Förra gången var det en svart invandrare, nu en misshandlad kvinna. Romanen är lite udda. Den följer inte gängse deckarmönster och är på något märkligt sätt tafatt i gestaltningen. Kanske är det just därför jag gillar den.

Sanna Töringe är kulturjournalist.
Hon tipsar om böcker i ST
Press.

ÄMNEN:

Kultur
Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA