Bild: Casper Hedberg

Upplåter sitt hem åt flyktingpojkar

INTERVJU: 2016-02-10

Försäkringskassehandläggaren och ST-medlemmen Behzad Barkhodaee delar sin lägenhet i Stockholm inte bara med sin sambo – utan också med tre pojkar som har flytt hit ensamma, utan sina familjer.

Av:  Jenny Damberg

Du och din sambo tar sedan i november hand om tre ensamkommande flyktingpojkar. Varför gör ni det?
– För oss är solidaritet en handling. Vi lever i en girig värld, med krig. Vi kan inte bara se det pågå, vi måste ta kampen och göra någonting. Min sambo och jag har varsin vuxen son som flyttat hemifrån, så vi kan erbjuda ett tryggt hem för ensamkommande. Vi gör den lilla insatsen.

Berätta om killarna, hur gamla är de?
– De kommer från Afghanistan. Två är 15 år, och en är 14. Två av dem hade varit ett par veckor på samma flyktingförläggning innan de kom till oss, men de kände egentligen inte varandra. De började skolan direkt här, de har redan fått vänner. De svenska barnen söker kontakt med dem. De här pojkarna har starka historier. Många ensamkommande barn har föräldrar som dött eller fängslats, eller så lever familjerna under hot och förtryck och skickar därför bort sina barn. De behöver kärlek och värme som alla barn. De är framtiden.

Vad pratar ni för språk med varandra?
– Jag är från Iran och pratar persiska. De är från en del av Afghanistan där man pratar dari, som är likt persiska. Det är lite som svenska och danska.

Hur gick det till när du själv kom till Sverige?
– Jag lämnade Iran 1979, efter revolutionen. Min syster hade bott i Sverige så jag tog mig hit. Jag började jobba och lära mig svenska. Den första svenska film jag såg var Ådalen 31, som jag sedan sett om många gånger. Jag har bildat mig och engagerat mig i många föreningar, bland annat en antikrigsrörelse i exil under kriget mellan Iran och Irak på 1980-talet.

Du sitter i sektionsstyrelsen för ST på Försäkringskassan i Stockholm, är styrelseledamot i föreningen Kvinnors rätt och även i Solidaritetskommittén för arbetarrörelsen i Irak. Hur kommer det sig att du är så föreningsaktiv?
– Jag tycker att alla ska vara det! Att vi händelsevis är födda här eller där, har olika kön och olika åldrar ska inte ge oss olika värden och olika rättigheter. Jag tycker att nation och nationa­litet är vidskepelse likt religion, där­emot är mänskligheten en realitet. Jag blev själv aktiv när jag var 16 och nu är jag 55. Jag fortsätter. Det är mitt intresse att kämpa för en bättre värld.

Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA