Annons:
DEBATT
Debatt
Tyck till!

Visstid större problem än provanställning

Den höga andelen provanställningar vid Uppsala universitet är ett problem. Men ännu allvarligare är problemen med visstidsanställningar, skriver två fackliga representanter vid lärosätet.

I Publikt nr 6-17 tas myndigheternas användning av provanställningar upp. Bland de myndigheter som granskats återfinns Uppsala universitet, där andelen provanställningar enligt Publikts undersökning var 23 procent under perioden 2013–2016. Att andelen provanställningar ökat vid myndigheten är något som de fackliga organisationerna uppmärksammat och jobbar emot.

Vi har sett att det finns en tendens att använda provanställning också för personer som haft liknande arbetsuppgifter tidigare, det vill säga obefogat och i strid med lagstiftarens intention.

Vidare tar artikeln i Publikt upp att de anställda för vilka anställningen avbryts inte har rätt att få någon information om varför. Det håller vi med om är beklagligt, men vi menar att vi har en betydligt allvarligare situation i form av allmänna visstidsanställningar, där personer kan få avsluta sin tjänst efter två år utan att behöva få en motivering för detta.

Än värre står det till med forskar­assistenter, vars tjänster kan avslutas efter fyra år utan krav på motivering. Stort godtycke råder över vem som får vara kvar i akademin och akademiska karriärer avslutas till exempel för att prefekter gör plats för sina före detta doktorander. Utsortering av kvinnor förekommer också. Situationen är rättsosäker och därför menar vi att forskarassistenttjänsterna måste ersättas med de mer trans­parenta biträdande lektoraten.

Men hur var det nu med problemet provanställningar? 2015 gjorde vi en undersökning av samtliga anställningsärenden vid Uppsala universitet under årets åtta första månader. De var 1 339, så redan här kan vi ana att den siffra på 1 735 anställningar under perioden 2013–2016 som Pub­likt redovisar missat något väsentligt – att tillsvidareanställningar är en utrotningshotad anställningsform vid Uppsala universitet. Enbart 13,5 procent av anställnings­ärendena i vår undersökning resulterade i en dylik, doktorander (totalt 18 procent) oräknade!

I vår undersökning hade 26 personer (1,9 procent) fått provanställning, men hela 617 personer (46 procent) allmän visstidsanställning. I jämförelse är provanställningarna alltså bara toppen av isberget. En starkt bidragande orsak till den höga andelen visstidsanställningar är att arbetsgivaren inte behöver motivera användandet av anställningsformen. Det görs dock försök att motivera dem med att det är osäkert om externa medel kommer in framöver, vilket förvisso kan stämma men inte rättfärdigar den otrygghet en allmän visstidsanställning innebär för individen.

Vi ser att anställnings­formen används slentrianmässigt även för anställningar som inte finansieras av externa medel, eftersom en seglivad myt satt sig i väggarna ute i verksamheten – den att tillsvidareanställning innebär att personen har garanterad anställning fram till pensionering och/eller att det är så mycket administration runt att säga upp tillsvidare­anställda. Vi menar att det inte heller är administrationsfritt att använda sig av upprepade allmänna visstids­anställningar. Myten måste mot­arbetas!

Uppsala universitet utmärker sig positivt i jämförelse med andra lärosäten i det att forskare som i konkurrens fått externa medel för egen lön som praxis får tillsvidare­anställning från början. Vi skulle vilja se en betydligt högre andel tillsvidare­anställningar också för andra anställningskategorier, samt att policyn för forskare tillämpades fullt ut.

Det kan tilläggas att allmän visstidsanställning i likhet med andra visstidsanställningar också används för att slussa in önskade individer till diverse positioner. Eftersom en visstidsanställning inte lockar lika många sökande som en tillsvidareanställning ökar chanserna att en mindre meriterad men bekant person kan ro hem en tjänst utan alltför mycket ifråga­sättande.

När en tillsvidareanställning för tjänsten sedan utlyses besitter den bekante den merit som bedöms vara helt avgörande för att få tjänsten, nämligen erfarenhet från tjänsten i fråga. Ett kreativt sätt att tolka kravet att statliga tjänster ska tillsättas efter förtjänst och skicklighet.

Janne Backlund
Ingela Parmryd

STs sektionsstyrelse vid Uppsala universitet

Bli den första att tycka till!