Blåsväder vardag för strandskyddare

Det dammar från det vita kalkstensgruset när vi svänger upp på en avfart och vänder bilen. Nej, det här var nog fel väg. Strandskyddshandläggare Henry Nilsson får plocka fram kartan igen. I utrustningen från länsstyrelsen ingår varken GPS eller handdator, och Henry har bara jobbat på Gotland i en månad.

Men till slut hittar vi huset, som ligger i ett sommarstugeområde utanför Katthammarsvik på öns östra kust. Henry parkerar vid sidan om den lilla skogsvägen som leder ned till stranden. Här är tyst och försommartomt. En svag doft av gödsel från åkrarna bortom stugområdet letar sig in bland tallarna. Henry Nilsson ser bekymrad ut redan innan han når fram till den röda stugan.

– De borde ha ringt oss innan de började ta ned träd!

Framför huset är det nyligen avverkat. Här vill ägaren bygga en gäststuga. Men Henry Nilsson har kontrollerat förhållandena på kartan i kontorsdatorn och sett att den hamnar för långt från huvudbyggnaden, gränsen är femton meter.

Får dispens – på annan plats

Huset ligger exakt 199 meter från stranden. Strandskyddet med sina hårdare byggregler gäller normalt 100 meter upp från vattenlinjen, men på Gotland är det på många håll längre. Här gäller 200 meter. Henry Nilsson plockar fram sin kamera och fotograferar området bakom huset.

– Jag ska föreslå att ägaren lägger gäststugan utanför strandskyddet. Det borde vara möjligt. Det var bra, för jag behöver något att argumentera för när jag pratar med honom. Han ringer ofta.

Den här husägaren kommer att få bifall på sin dispensansökan och kan bygga sin gäststuga. Men den får inte läggas på den plats man ansökt om och där träd redan röjts undan. Om ägaren ändå vill bygga inom strandskyddet måste gäststugan placeras högst 15 meter från det ursprungliga huset. 15-metersregeln ska säkra att bebyggelsen inte successivt kryper närmare stranden och ger besökare känslan att hela området är privat mark där man inte får vistas.

Regeln är ett exempel på hur strandskyddslagen skyddar det allmännas intressen gentemot ägarens rätt att bestämma över sin mark. Det kan förstås skapa spänningar. Bland gotlänningar och sommargotlänningar finns en uppfattning att länsstyrelsen alltid säger nej, berättar de tidigare strandskyddshandläggarna Anna-Lena Fritz och Urban Westerlind när vi träffas på myndighetens kontor i Visby.

Detta trots att länsstyrelsen försökt att måla bilden ljusare genom att redovisa statistik som visar att de flesta som söker dispens faktiskt får bifall.

– Och det är typiskt för Gotland att det är den enskilde handläggaren som är skurken, säger Urban Westerlind. Det kan till exempel framkomma på lokaltidningarnas ledarsidor.

»Skönt att inte veta något«

Förra sommarens dramatik kring en dispensansökan från Max Hansson, ägare till företaget Payex, gav vissa gotlänningar vatten på kritikkvarnen (se artikel här intill). Henry Nilsson berättar att han redan efter sin korta tid på ön fått många kommentarer om händelsen.

– Det är rätt skönt att inte veta något. När jag sökte bostad här och berättade för en mäklare var jag skulle jobba, sa han »lycka till« i ganska sarkastisk ton.

Samtidigt är det vanligt att människor kontaktar länsstyrelsen när de vill ha hjälp med att få bort olagliga anläggningar längs stränderna. Det kan vara att någon stängslat av mot vattnet, använder en fiskebod som sommarstuga eller haft en husvagn uppställd innanför strandskyddsgränsen hela sommaren – eller hela året.

– Då har man en gratis stuga i bästa läge, som dessutom kan hyras ut! säger Anna-Lena Fritz. Många gånger måste vi åtalsanmäla och lägga ett vitesbelopp för att få bort den.

Om ett sådant ärende hamnar i medierna ger det ofta ringar på vattnet. Fler hör av sig, och skapar nya ärenden för länsstyrelsens handläggare. Ett handläggarbesök på en plats kan också generera nya ärenden. Inte sällan upptäcker man då något som inte stämmer med lagen, på den besökta fastigheten eller på tomten intill.

Det händer även Henry Nilsson vid besöket i Katthammarsvik. Vid en avstickare ned till stranden ser han att någon huggit ned enar på en tomt. Markägare har viss laglig rätt att ta bort sly även på strandskyddsområden, men det finns gränser. Var de går kan vara svårt för vanliga människor att veta, medger Henry.

– Det bästa är om man har en dialog med länsstyrelsen om man vill göra något mer än att klippa gräset och röja bort sly. Det här gör jag inget åt nu, men jag tar med mig vetskapen hem.

Ständiga telefonsamtal

Våren är den mest hektiska tiden för en strandskyddshandläggare. Stugägare vill bygga till inför sommaren och markspekulanter vill veta hur dispensmöjligheterna ser ut. Det blev en rivstart för Henry Nilsson när han 1 april kom från jobbet som handläggare för naturreservat vid Länsstyrelsen i Gävleborgs län.

– Där var man lite av en sengångare, ärendena tog lång tid. Här är det en väldig stress. Telefonen ringer hela tiden, och på kontoret är det svårt att gå undan och hitta en lugn vrå. Jag ska diskutera med min chef om att införa fasta telefontider, för ibland fastnar man och får ingen­ting gjort.

Som för att illustrera det ringer det i mobilen. »Inne i skogen är det dålig förna, det kan bli svårt att få träd att växa. Det var det som gjorde att vi reagerade«, säger Henry till den som ringer. Det är en markägare som grävt för avlopp efter att ha fått bygglov från kommunen. Men kommunen hade inte begärt att ägaren skulle invänta länsstyrelsens dispensbeslut.

– Det var inte klockrent från kommunens sida. Jag har förstått att det har varit mycket sådana problem, men nu för jag en dialog med kommunen.

Svårt klara handläggningstiden

Målet är att ett strandskyddsärende ska handläggas på 31 dagar.

– Men i min värld ser det lite mörkt ut. Bara remissrundan till teamet för kulturmiljö tar några veckor, för de har mycket att göra.

Ett annat stressmoment är att han fått ta över ett antal halvfärdiga ärenden, och behöver pumpa kollegor på information för att kunna avsluta dem. Det svåraste är en riktig långbänk om några bodar i fiskeläget Ygne söder om Visby.

– I det fallet måste jag diskutera med andra hela tiden för att känna att jag uppfattar det rätt. Det är viktigt att inte sluta sig som ett skal när man kommer och är rookie.

Att Gotland har mycket som är unikt gör inte heller jobbet lättare.

– Gotland är otroligt rikt på fornlämningar och kulturlämningar. Man måste titta på förutsättningarna just här, och det är svårt för en handläggare från fastlandet.

Men det som är svårt och stressande är samtidigt det som gör arbetet intressant och roligt. Det höga tempot stimulerar.

– Och jag har väldigt mycket kontakter med folk. Jag har redan två möten inbokade denna vecka, och det blir nog fler innan den är slut.

Drömläge för stuga eller hotell

Innan vi återvänder till Visby ska fotografen Stig Hammarstedt ta lite fler bilder. Vi tar vägen över Grogarnsberget ned mot vattnet. Här ligger Östergarnslandet i all sin prakt. Vittrande kalkstensklippor skjuter ut över hedmarken och vågskummet slår mot stranden. Som på så många andra platser längs Gotlandskusten är marken alltför mager för jordbruk och har förblivit oexploaterad. I dag är det en plats där många säkert skulle vilja ha sin sommarstuga eller bygga ett hotell.

– Som privatperson skulle jag också vilja det! säger Henry Nilsson. Men bara väldigt rika människor skulle ha råd att bygga här, och för andra skulle husen vara ett psykologiskt hinder för att passera och vistas vid stranden. Det blir orättvist om bara en liten klick människor kan få njuta av stränderna.

Henry är utbildad biolog och engagerad i Natur­skyddsföreningen. Han noterar simmande gravänder och mångfalden av orkidéer vi ser längs vägen. »De växer som ogräs«, konstaterar han. Hans personliga intresse och värderingar tycks passa väl ihop med arbetet som strandskyddshandläggare.

– Min uppgift som handläggare är att titta en generation framåt. Man ska tänka på barn och barnbarn, att de ska kunna gå längs stränderna.

Den inställningen uppväger det ledsamma med att ibland behöva säga nej till enskilda markägares dispensansökningar, säger han.

– Jag tycker att jag gör gott för mänskligheten, och känner mig nöjd vid dagens slut.