Krav på minskade utsläpp och socialt skyddsnät
De fackliga krav som ställs i klimatpolitiken gäller kraftigt minskade utsläppsnivåer i industriländerna, ett socialt skyddsnät i omställningen och inflytande för facken och det civila samhället.
–Fackföreningarnas ansvar är att förändra samhället till det bättre. Klimatförändringarna innebär en social transformation, och vi vill skydda människorna i den processen. Miljön är också viktig för vår livskvalitet.
Så förklarar Anabella Rosemberg från Internationella fackliga samorganisationen, IFS, varför fackföreningsrörelsen måste engagera sig för annat än de löpande frågorna på arbetsplatserna. Hon var en de fackliga företrädare som framförde organisationens ståndpunkter vid FNs klimatkonferens på Bali.
De ser i huvudsak ut så här:
- En ny klimatöverenskommelse bör minska utsläppen så mycket att den globala temperaturhöjningen begränsas till
två grader Celsius. Det betyder enligt FNs vetenskapliga klimatpanel IPCC att utsläppen av växthusgaser måste sänkas med 85 procent till 2050. Utvecklade länder bör ansluta sig till EUs åtagande att skära ned med 30 procent till 2020 i förhållande till nivån 1990. - En ny klimatöverenskommelse måste ta itu med samhällseffekter av ett förändrat klimat såsom arbetslöshet, befolkningsomflyttningar och klimatflyktingar. Den ska också ta hänsyn till sysselsättningseffekter av åtgärder för att minska utsläpp och för att anpassa samhället till ett nytt klimat. Forskning behövs för att analysera utvecklingen både sektorsvis och regionalt.
- Länderna måste sätta in resurser för att stötta och omskola arbetskraft exempelvis när kolkraftverk och oljeraffinaderier läggs ned och transportsektorn omstruktureras.
- Klimatförändringarna drabbar fattiga länder värst, de länder som bär minst skuld till problemen. Den industrialiserade världen har skyldighet att bistå med finansiering av anpassningsåtgärder och med teknologi som möjliggör utveckling med hjälp av förnybar energi. Facket kräver också sociala skyddsmekanismer i situationer när ett land investerar i projekt för minskade utsläpp i ett annat land för att reducera åtagandet på hemmaplan.
- Klimatförändringarna är marknadsekonomins största misslyckande i historien, anser IFS, som vill vända trenden av privatiseringar och avregleringar. Den offentliga sektorn behöver investera i hälsovård, vattentillgångar, transporter och annan infrastruktur, och det behövs också stora offentliga satsningar på forskning om förnybar energi, klimatfrågor och katastrofhantering.
- En institutionaliserad dialog mellan regeringen och arbetsmarknadens parter är nödvändig för att skapa legitimitet och stöd för de insatser som klimatförändringen kräver. På arbetsplatserna kan man skapa ett demokratiskt deltagande exempelvis i miljökommittéer. Anställda ska ha rätt att vägra att utföra miljöfarligt arbete och rätt att slå larm om miljöfarlig verksamhet.
Trots de stora riskerna med klimatförändringen tror Europafacket, EFS, att vår världsdel kan klara en omställning utan att arbetslösheten sprider sig. En studie som EFS har bidragit till visar att sysselsättningen tvärtom kan utvecklas svagt positivt.
Hänsyn till lågavlönade
Förutsättningarna för det är, enligt EFS, en förutsägbar klimatpolitik, stora offentliga investeringar i forskning och utveckling, utbyggd kollektivtrafik och ombyggnation av befintliga byggnader.
Europafacket kräver att länderna tar särskild hänsyn till låginkomsttagare och till den elintensiva industrin. Särskilda sysselsättningsprogram kan behövas under omställningen, och den elintensiva industrin i Europa kan behöva skyddas genom restriktioner för import från länder som inte åtar sig att minska sina utsläpp.
Anabella Rosemberg på IFS tycker att facket har tagit ett stort steg med det program som presenterades på Bali-konferensen.
–Vi är på spåret, och nu måste vi få in fler länder i arbetet, inte minst utvecklingsländer. Vi behöver utbildning, kunskap och mer kontakter mellan fackföreningar i olika länder.
