Jenny Madestam: Fem ingredienser i receptet för valseger
Den 11 september är det val i Sverige. Politik handlar om makt – partier vill ha den politiska makten för att förändra samhället och då måste de vinna val. Men hur gör man då för att vinna val? Kanske kan det tyckas vara en tiotusenkronorsfråga, men det finns ett recept bestående av fem ingredienser som jag ska avslöja här. Om du har en partiföreträdare i din närhet kanske du kan sätta receptet i hens händer.
Till att börja med krävs en trovärdig berättelse, som innehåller både en verklighetsbeskrivning och en vision. Människor ska kunna känna igen sig i verklighetsbeskrivningen, och den måste åtföljas av logiska reformer som uppfattas som steg mot visionen. Det finns flera exempel ur historien på att partier lyckats med detta. Ett är Socialdemokraterna på femtiotalet, med berättelsen om ”det starka samhället” som följdes av olika socialpolitiska reformer. Ett annat är Nya Moderaterna som i valet 2006 formulerade berättelsen om ”vikten av att bryta utanförskap och att det ska löna sig att arbeta” med reformerna jobbskatteavdrag och åtstramningar i socialförsäkringarna.
Vidare fordras ett autentiskt ledarskap, det vill säga ett politiskt ledarskap där ledaren bottnar i sina värderingar. Autenticitet uppnås när publiken uppfattar att ledaren själv tror på det hen säger, att det verkar äkta. Det låter enkelt, men är svårt att leva upp till i en tid av talepunkter. Exempel på ledare i svensk politik som uppfattats som autentiska är Carl Bildt och Gudrun Schyman.
Nästa moment är att prata om och glänsa i de sakfrågor där partiet, i väljarnas ögon, har högt förtroende. Socialdemokraterna bör prata vård, skola, omsorg, Moderaterna bör prata ekonomi, och så vidare. Om ett parti inte äger någon fråga – vilket i dag är fallet för flera partier – behöver det hitta en att äga!
Nu är det dags för maximal exponering, att synas och höras. I en valrörelse är det sällan ett problem, vilket förklarar varför även ett litet parti som ligger riktigt illa till kan repa sig. Under veckorna fram till valdagen är det i princip omöjligt för ett riksdagsparti att vara osynligt.
Sist krävs en gnutta tur. Övriga ingredienser går det att lägga upp strategier för, i alla fall till viss del (även om somliga skulle hävda att autenticitet är något man antingen har eller inte har), men slumpen kan inte planeras på partikansliet. Att det blev en rekordvarm sommar med skogsbränder som följd 2018 hade inte det krisande Miljöpartiet kunnat planera. Händelser i omvärlden som gynnar eller missgynnar sittande regering är svåra att förutse.
Vissa av ingredienserna bör förberedas långt i förväg, andra är färskvara och ska hanteras i stunden. Alla behövs dock och ska blandas till en förtroendeskapande anrättning. Voilà!
Jenny Madestam är docent i statsvetenskap och verksam vid Försvarshögskolan.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
