Rojin Pertow är chefredaktör för Galago.
Bild: Alejandra Cerda
Rojin Pertow är chefredaktör för Galago.

Rojin Pertow: Antingen är konsten fri eller så är den inte det

KRÖNIKA2021-12-15
Av:  Rojin Pertow

Det blev inte direkt en dans på rosor när den nytillträdda kulturministern Jeanette Gustafsdotter valsade in sin första dag på kulturdepartementet. Nästan omedelbart fick hon av Kulturnyheterna den sluga frågan om huruvida gangsterrapen ”ska utredas”. Hon svarade med ett rungande ”ja!”. Självklart ska gangsterrapenutredas, det är nummer ett på agendan för den nya ministern. Det var i alla fall så det lät. Men eftersom detta är en helt befängd sak att säga så halvpudlade Jeanette Gustafsdotter en dag senare. Hon förtydligade att man ska ”titta på det”, inte utreda det.

Det anmärkningsvärda här är att ministern ändå håller fast vid att gangsterrap är en musikgenre som behöver undersökas i jakt på klandervärda element. Varför skulle hon annars vilja ”titta på det”? Med förbehåll för att ministern verkligen skulle kunna vara genuint intresserad av svensk rap så låter det som att det anses vara en problematisk konstform. Så till den grad att Sveriges regering ska undersöka saken.

Jag är inte dummare än att jag förstår att det är ett populistiskt utspel. Trots allt hade ministern kanske aldrig ens nämnt gangsterrap om hon inte hade fått frågan. Sedan en av landets mest begåvade musiker i genren, rapparen Einár, brutalt mördades på öppen gata har rap i allmänhet och gangsterrap i synnerhet varit under kulturredaktionernas lupp. Ofta har de otaliga texterna i ämnet varit pinsamt okunniga. Aftonbladets Kristofer Andersson påpekade rätteligen i Expressens debattprogram Kulturkriget att kunskapsnivån om svensk rap är oerhört låg på kulturredaktionerna, ett resultat av medveten ignorans. Men detta ska nu kulturministern råda bot på med hjälp av kunskapshöjande insatser. Kanske.

Sanningen är att det är glasklart vad ministern menade, och det är att hon ska titta på om gangsterrap leder till kriminalitet. Hur ska man då göra detta? Genom att förhöra sig om frihetsberövades musikvanor? Hur gör man om det visar sig att de lyssnar på många olika musikgenrer, hur vet man vilken av dem som ledde till kriminaliteten? Frågorna är många, svaren är inga.

När en konstform särbehandlas av myndigheter och stämplas som icke önskvärd har vi ett problem som är större än att mellanstadiebarn lär sig att kalla sina fiender för ”oppsen”, alltså oppositionen. Inte för att dra för stora växlar på saken, men vägen till kulturfascism är kantad av bekymrade föräldrar.

Jeanette Gustafsdotter sade i sitt andra uttalande att kulturen måste få vara fri. Om hon verkligen tycker det borde hon ha sagt det i stället, utan förbehåll. Utan ”vi ska titta på det”. Försök inte spela på båda sidor, välj en fil. Antingen är konsten fri, eller så ska man ”titta på” en specifik genre och bedöma dess uppbygglighet. Det finns inget mittemellan här.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.