En vänlig fråga kan punktera passiv aggressivitet
Piken är inlindad i ett leende, missnöjet stumt och svårtolkat. Passiv aggressivitet skapar stor osäkerhet på jobbet. Det bästa sättet att bemöta de dubbla budskapen är att sätta ord på det du ser – och ställa en ärlig fråga.
Passiv aggressivitet är ett ganska vanligt sätt att uttrycka missnöje och frustration över sakernas tillstånd. Inte minst på arbetsplatser.
– Man är arg och irriterad, men säger det inte, utan försöker se snäll ut och låta vänlig. Eftersom det blir två budskap i ett är det ett jättebra sätt att få mottagaren att känna sig osäker, säger Sara Henryson Eidvall, legitimerad psykolog och universitetslärare i arbets- och organisationspsykologi.
Definitionerna spretar en del, men de flesta forskare är överens om att begreppet innefattar olika typer av beteenden där negativa känslor eller aggression uttrycks på ett icke-direkt sätt. Det kan ta sig uttryck i medveten förhalning och underprestation, men vanligast är kanske ironi och sarkasm, demonstrativa suckar, att vända sig bort bara en aning och liknande högst subtila motståndshandlingar.
– Vi brukar kalla det för ”dementerbart straffbeteende”. Det går att säga: ”Oj, det var jag inte medveten om. Förlåt!” Man kan liksom komma undan, säger Anneline Sander, universitetslärare och konsult med konfliktlösning som specialitet.
Orsakerna till beteendet kan vara många – allt från en upplevelse av ett underläge till personlighetsfaktorer och uppfostran. Eller en kultur av dåliga kommunikationsmönster på jobbet. Klart är att det får konsekvenser för stämningen på arbetsplatsen.
– Tilliten kan gnagas ned i skorna och det blir tyst. Passiv aggressivitet ger riktigt dåliga konsekvenser för samarbetet och trivseln på jobbet, säger Anneline Sander.
Det bästa sättet att bemöta beteendet är dels att lära sig känna igen det, dels att försöka sätta ord på det outtalade och fråga vad det betyder, menar både hon och Sara Henryson Eidvall.
– Man kan vänligt säga: ”Det verkar som att det är något du inte är nöjd med. Vad är det du vill? Eller har du förslag?” Den frågan tycker jag generellt att vi ställer alldeles för sällan, säger Sara Henryson Eidvall.
För att våga lyfta frågan kan det vara bra att tänka på beteendet som omedvetet, menar Anneline Sander.
– Tänk att det där gjorde personen inte för att jävlas med mig. Ta det på allvar, men ta det inte personligt, säger hon.
För att hjälpa personen att förklara sitt missnöje kan man göra några gissningar, med empati för den andre, om vad beteendet handlar om, föreslår Anneline Sander.
– ”Tycker du att jag upprepar mig? Att jag snor allt syre på mötena?” Om min gissning är fel kommer den andre att säga ”nej, det är inte det”. ”Ok, men berätta då, vad är det? Jag vill verkligen veta.”
Passiv aggressivitet gör ofta mottagaren osäker, ibland ledsen eller helt ställd. Genom att träna på att upptäcka kommunikation med dubbla budskap blir det enklare att bemöta beteendet konstruktivt.
– Då hinner man tänka efter, backa lite och kan fråga vad personen egentligen vill, säger Sara Henryson Eidvall.
Mycket handlar att skapa lite distans till sin egen känsloreaktion på den andres beteende. Snacket måste inte tas direkt. Det kan med fördel vänta tills du känner dig redo, tycker Anneline Sander.
– Då har du hunnit lugna dina känslor och fundera på hur ska du ta upp saken på ett sätt som inte väcker den andres försvar, utan kan ge er båda mer information, säger hon.
Man kan också tänka att det handlar om en dålig vana hos personen, och att det säger mer om den andre än om mig, tillägger Anneline Sander.
– Men jag vill ändå veta vad det handlar om, för det känns ju obehagligt för mig.
Om chefen beter sig passivt aggressivt blir situationen ännu knepigare. Maktunderläget kan göra att det känns svårt att ställa frågan vad chefen egentligen menar.
Men det kan vara viktigt att reda ut sådant som känns oklart och olustigt. Eftersom chefen har ett maktövertag kan exempelvis ironiska skämt få en vassare och mer svårtolkad udd än vad som egentligen är avsikten, konstaterar Sara Henryson Eidvall.
– Ibland finns det en jargong som chefen kan behöva bli uppmärksammad på, säger hon.
Är problemet allvarligt och det känns svårt att lyfta frågan med chefen kan det vara lämpligt att ta upp saken med ett skyddsombud, HR-avdelningen eller chefens chef.
Den som vill bidra till att motverka passiv aggressivitet på jobbet bör också vara vaksam på sitt eget agerande. De flesta har säkert någon gång uttryckt sin ilska och frustration på ett förtäckt vis. Om man är medveten om det kan man i stället försöka föregå med gott exempel, vara modig och uttrycka sina åsikter så öppet och tydligt som möjligt, råder Anneline Sander och Sara Henryson Eidvall.
Ganska ofta beror passiv aggressivitet på att finns en norm i arbetsgruppen som tillåter beteendet, menar Anneline Sander.
– Då är det snarare ett gruppfenomen och svårt att hantera enskilt. Då får man gå till sin chef och säga: ”Jag tror att vi behöver jobba med hur vi beter oss mot varandra.” Forskning visar också att det är lättare att arbeta med den här typen av beteenden på gruppnivå än på individnivå.
Det kan man göra genom att enas om vilka spelregler som ska gälla och hur kommunikationen ska se ut för att alla ska kunna jobba ihop så smidigt, bekvämt och trivsamt som möjligt, säger Anneline Sander.
– Jag har precis avslutat ett sådant arbete på en arbetsplats. Och det finns liksom ingen som är emot det. Då blir det också mycket lättare att säga: ”Men vänta lite, vad gör du nu? Vi hade ju en regel om detta.”
Så hanterar du passiv aggressivitet på jobbet
- Lär dig känna igen passiv aggressivitet. Din undran och osäkerhet är en bra indikation.
- Fråga vänligt vad personen vill. Samtalet kan tas direkt eller vid ett senare tillfälle.
- Om beteendet är vanligt på jobbet: be att chefen tar upp ämnet på en arbetsplatsträff.
- Enas om spelregler för hur
ni talar, beter er och kommunicerar på jobbet. - Om chefen är passivt aggressiv, ta upp saken eller gå till chefens chef, HR eller skyddsorganisationen.
- Om du själv brukar bete dig passivt aggressivt, träna på att uttrycka åsikter öppet. Var modig – tala i klartext.