Stora skillnader i hur visselblåsare hanteras

En tabell som visar antalet registrerade visselblåsningar på tio statliga myndigheter finns i slutet av artikeln.

I slutet av förra året stängdes tre chefer och ytterligare en medarbetare på Arbetsförmedlingens it-avdelning av från jobbet, efter att uppgifter om oegentligheter kommit in till myndighetens visselblåsarfunktion. Visselblåsningarna, som gällde misstankar om bland annat korruption och jäv, utreds fortfarande.

Lagen om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden – den så kallade visselblåsarlagen – bygger på ett EU-direktiv, och infördes i juli 2022. Enligt lagen måste alla offentliga verksamhetsutövare med minst 50 anställda ha interna rapporteringskanaler för att ta emot visselblåsningar om missförhållanden i den egna verksamheten.

En visselblåsning ska gälla allvarliga missförhållanden och det ska finnas ett allmänintresse av att de kommer fram. Det är inte enbart anställda som ska ha möjlighet att visselblåsa, utan även arbetssökande, praktikanter, konsulter och andra uppdragstagare. Den som visselblåser får inte utsättas för repressalier.

De statliga myndigheter som besvarat Publikts frågor om visselblåsningar har olika lösningar för hur och av vem de tas emot. De har också valt att hantera de inkomna anmälningarna på skilda sätt. Det är en förklaring till att antalet registrerade visselblåsningar skiljer sig kraftigt åt mellan myndigheterna.

Av de myndigheter som besvarat Publikts frågor har Arbetsförmedlingen registrerat flest, 1 128 anmälningar från 2022 fram till 31 december 2025. Men få har varit sådana regelrätta visselblåsningar om korruption som de som nu utreds. I stället beskriver myndigheten de flesta som okynnesanmälningar, synpunkter på myndighetens agerande eller klagomål på arbetsmiljö, diskriminering och kränkande särbehandling – sådant som inte räknas som visselblåsningar enligt lagen.

Arbetsförmedlingen har trots detta registrerat samtliga anmälningar, till skillnad från Skatteverket, som bara noterat 15 visselblåsningar under samma period. Inte heller Migrationsverket, som fått 24 anmälningar, och Försäkringskassan, som fått 60, registrerar alla inkomna anmälningar som visselblåsningar.

Visselblåsningar ska gälla arbetsrelaterade sammanhang. På Försäkringskassan räknas exempelvis inte uppgifter om fusk som lämnas av allmänheten som visselblåsningar, utan lämnas direkt till kontrollenheten, enligt Thomas Odhult som är regelefterlevnadsansvarig på avdelningen för ledningsstöd och analys.

Försäkringskassans visselblåsningar hanteras av en grupp med fyra personer som också arbetar med interna utredningar.

Lagen ger – enligt de flesta tillfrågade myndigheters tolkning – rätt att visselblåsa anonymt, men kräver också återkoppling om inte visslaren har avsagt sig det.

Anonymitet försvårar dock både återkoppling och utredning, konstaterar Thomas Odhult.

– Vi bedömer ändå att man inte måste berätta vem man är, säger han.

Hur hanterar ni en vag anmälan om ni inte kan ställa fler frågor?

– Det beror lite på vad som påpekas, men en vag anmälan som har ett innehåll som ändå tyder på ett fel går vi vidare med.

Sådana situationer vill Kriminalvården gärna undvika, säger Madelene Jägerklou, internutredare på sektionen för särskilda utredningar, som även hanterar de visselblåsningar myndigheten får in.

När Kriminalvården införde ett digitalt webbformulär ökade antalet anmälningar till nästan det tredubbla – men mycket var brus. I höstas kompletterades formuläret med ett tvingande fält för telefonnummer eller e-post.

– Telefonnummer går tyvärr att kringgå genom att skriva in nollor. Är man väldigt orolig är det bättre att skapa en särskild e-postadress som inte avslöjar vad man heter, säger Madelene Jägerklou.

Lunds universitet har gått ännu längre. Där tas inga visselblåsningar emot om anmälaren inte vill uppge sin identitet.

– Vi uppfattar lagen som att en rapporterande person ska höra till en av de kategorier som räknas upp. För att vi ska kunna avgöra att man är en sådan person behöver vi veta vem man är, säger Annette Nilsson, chefsjurist och chef för den juridiska avdelningen vid Lunds universitet.

Sådana krav ställer inga andra myndigheter som Publikt varit i kontakt med. Annette Nilsson säger sig inte ha diskuterat med företrädare för andra myndigheter hur de tillämpar reglerna.

– När lagen skulle träda i kraft fick vi så gott vi kunde läsa lagen och propositionen och skapa en process utifrån det, säger hon.

Är det därför olika myndigheter hanterar visselblåsningar så olika?

– Kanske. Vi hade vissa diskussioner universiteten emellan, men vi gjorde så som vi uppfattade att lagen krävde, säger Annette Nilsson.

Lunds universitet har tagit emot tjugo visselblåsningar under de senaste fyra åren, och registrerat alla som sådana.

Det har inte Migrationsverket, som på sin publika sajt har en digital tipsfunktion där allmänheten tipsar om allt från misstänkta skenäktenskap till felaktiga slagningar i systemen. Sådana anmälningar dyker också upp som visselblåsningar, men lämnas vidare inom organisationen.

– Om vi hade registrerat alla tips som kommit in till visselblåsarfunktionen som visselblåsningar hade vi kanske också kommit upp i samma antal som andra. Men det har vi inte gjort, säger Sofie Wilenius, tillförordnad internrevisonschef på Migrationsverket och ansvarig för visselblåsarfunktionen.

Trafikverket hör till de myndigheter som registrerat alla anmälningar som kommit in som visselblåsningar. Karl-Johan Johansson, som är chef för myndighetens internrevision, anser att det är viktigt att ha en öppen inställning.

– Om vi begränsar för mycket är vi rädda att inte få in bra saker, säger han.

2012 tog Trafikverket emot 12 visselblåsningar, 2024 hade antalet ökat till 282, berättar Karl-Johan Johansson. Han ser ökningen som en effekt av ett medvetet arbete.

– Vi har i många år slagits för att bli mer synliga på webbplats och intranät. Nu har vi lyckats.

Trafikverket upphandlade 2024 varor och tjänster för 67 miljarder kronor. Även anställda hos konsulter och underentreprenörer har rätt att visselblåsa.

Hittills har visselblåsningarna till myndigheten gällt fusk och korruption i mindre skala. Någon har fått plåtar till ett privat bygge, någon har tankat bilen med statens kort, någon har köpt gymkort på öppet köp och låtit köpet gå tillbaka efter att ha kvitterat ut friskvårdsbidraget.

Att någon ställs till svars i personalansvarsnämnden eller åtalsanmäls till följd av en visselblåsning hör dock till ovanligheterna. Bland de tio myndigheter som besvarat Publikts frågor är det bara Trafikverket och Polisen som uppger att detta skett. På Trafikverket har en handfull ärenden gått till personalansvarsnämnden eller åtalsanmälan, exempelvis en misstänkt muta vid ett förarprov. Just nu pågår tre utredningar, medan fyra anmälningar väntar på beslut om eventuell utredning.

Polismyndigheten kan lämna ärenden till enheten för särskilda utredningar, en oberoende avdelning inom myndigheten som utreder misstänkta brott som bland annat polisanställda, polisstudenter, domare och åklagare kan ha begått. Sedan 2022 har 47 visselblåsarärenden hamnat där.

Migrationsverket och Lunds universitet kan inte svara på Publikts fråga om något ärende gått vidare till personalansvarsnämnden eller till åtalsanmälan, eftersom det inte sker någon sådan återkoppling. De övriga sex tillfrågade myndigheterna uppger att det inte skett. 

Skyddet mot repressalier är centralt i det EU-direktiv som ligger till grund för den nya visselblåsarlagen. Det är dock osäkert hur starkt skyddet är. Få fall har ännu prövats, men Arbetsdomstolen avgjorde nyligen ett mål där rätten fann att lagen inte gällde, eftersom det arbetstagaren rapporterade om inte ansågs ha det allmänintresse som lagen kräver. 

Att området är nytt och oprövat märks även hos Arbetsmiljöverket, som har ett övergripande ansvar för att lagen efterlevs och ska kontrollera att det finns kanaler för visselblåsning. Myndigheten får varje år 30–40 tips om brister. Flera av dem som anmält har gjort det just för att de anser sig hindrade eller utsatta för repressalier för att de har visselblåst.

– De vill att vi ska ställa arbetsgivaren till svars. Det är förståeligt men felaktigt. Det här är ingenting vi utreder, det finns ingen som gör det. Lagen säger bara att man har rätt att väcka talan mot arbetsgivaren, säger Jan Sandberg, tillförordnad sektionschef på myndighetens inspektionsavdelning.