Förändring oroar anställda på länsstyrelser

Det är en av de första dagarna i september och sommaren håller på att förlora sitt grepp om Västernorrland.

Ur bagageluckan lastar Daniel Sjöström mörkgröna gummistövlar, fabriksny reflexväst och ett gammalt kvastskaft. Längs staven löper slitna markeringar med jämna mellanrum.

Man skulle kunna tro att statliga myndigheter – med höga krav på att regler följs och att fakta är korrekta – använder mer exakta mätinstrument än avbrutna kvastskaft.

– Men här behövs det inte. Jag vill bara få ett hum. Och så slipper vi göra rent det riktiga instrumentet från sand och skit efteråt, säger Daniel Sjöström, miljöhandläggare på Länsstyrelsen i Västernorrlands län.

Vi är här för att inspektera vattendjup – bland annat.

I juni i år invigdes vägtrumman vid Lögdö bruk. Tunneln i korrugerad plåt, fyra meter i diameter, låter Masugnsbäcken fortsätta sin färd under den korsande landsvägen.

Trots att det bara är några kilometer från E4 är det medelpadska lugnet kompakt. Det enda som hörs är bruset från vattnet. Runt bäckfåran reser sig gulnande träd, doften från skogen är ännu frisk.

För Daniel Sjöström är det femte besöket på platsen. Ärendet var ett av de första som landade på hans bord när han började på länsstyrelsen hösten 2024.

Vattnet hade då börjat gröpa ur botten på bäcken så att det bildats ett vattenfall. Sten och sand spolades bort, och flera fiskarter – som öring och ål – hade svårt att vandra uppströms.

Daniel Sjöström redogör för arton månader av byråkratisk dragkamp med Trafikverket. Som tillståndsmyndighet ville länsstyrelsen se en lösning där öringens vandring skulle prioriteras. Trafikverket, som utförde uppdraget, gick till slut med på förslaget. Men kort efter att grävmaskinerna börjat jobba tvingades myndigheten göra halt.

Hela slänten, med den murade masugnen och rostugnspipan från det gamla järnbruket, riskerade att rasa ned i bäckfåran.

– Trafikverket får så klart inte äventyra kulturminnen, så slutresultatet blev en kompromiss. Vi måste alltid hitta balansen mellan naturvärden och samhällsintresset, säger Daniel Sjöström.

I dag konstateras allt detta på balanserad fackmannaprosa. Annat var det när vägtrumman invigdes i somras. Daniel Sjöström hade tagit med sig ett par kollegor för att se hur det såg ut när vattnet släpptes på igen.

– De blev så pass besvikna att de gick i väg för att inte säga något. De kom fram, tittade snabbt, och vände sedan tillbaka till bilen. Jag försökte säga: ”Jag förstår hur ni känner, men vi vet faktiskt inte hur dåligt det kommer att bli än.”

Han banar sin väg ned mot bäcken. Strömmen sliter tag i stövlarna när han kliver i. För att inte falla går han trevande in i vägtrumman innan han stoppar mätstickan i vattnet.

– 35 centimeter, vrålar Daniel Sjöström för att överrösta dånet från forsen.

Han gör en snabb analys av läget: Vattenhastigheten är fortfarande för hög. Ett nytt fall har redan börjat bildas strax före trumman. Det krävs fler större stenar för att bromsa vattnet. Ålen har svårt att ta sig upp för forsen.

Men hopp finns, konstaterar han. Det ser trots allt ”inte fruktansvärt ut”.

– Jag är inte nöjd – men försiktigt kritisk.

Daniel Sjöström älskar sitt jobb. Så pass mycket att han har svårt att sluta på dagarna och inte ser särskilt mycket fram emot semestern.

För honom kom därför beskedet om den nya Miljöprövningsmyndigheten som ett dråpslag.

På en presskonferens i september förra året meddelade klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari, L, att regeringen ville inrätta en ny myndighet för miljöprövning. 1 juli 2027 tar Miljöprövningsmyndigheten över de ärenden som i dag handläggs av miljöprövningsdelegationerna vid tolv länsstyrelser. I senare steg ska fler delar av miljöprövningen flyttas över.

Beslutet gick helt i linje med vad en statlig utredning redan förordat. I sin mer än 2 000 sidor långa genomlysning radade utredaren Camilla Adolfsson upp brister i dagens system.

Mest problematiskt med den nuvarande uppdelningen av miljöprövningsarbetet på många olika myndigheter är enligt utredningen att tolkningen av det komplexa regelverket inte är enhetlig över hela landet – vilket gör prövningen mindre förutsägbar.

– Med en myndighet blir myndighetsrollerna mer renodlade och ansvarsfördelningen tydligare. Medan länsstyrelserna jobbar med många olika frågor på regional nivå kommer Miljöprövningsmyndigheten att vara specialiserad på miljöprövningsprocessens olika delfrågor, säger Camilla Adolfsson.

Miljöprövning är den process som nya verksamheter och åtgärder som kan påverka miljön eller människors hälsa måste gå igenom. I dag sker den antingen hos länsstyrelsernas miljöprövningsdelegationer eller i mark- och miljödomstolar.

Under våren och sommaren har en organisationskommitté arbetat med att förbereda inrättandet av den nya Miljöprövningsmyndigheten. I mitten av augusti meddelade den att myndigheten utöver huvudkontoret i Stockholm får ytterligare två kontor, i Göteborg och Umeå. Samtidigt beslutades att det bara blir anställda på tre länsstyrelser som kan omfattas av verksamhetsövergång, alltså flyttas över till den nya myndigheten. De tre länsstyrelserna är de i Västerbottens, Östergötlands och Skåne län – men i de två sistnämnda länen kommer den nya myndigheten alltså inte att ha något kontor.

För många länsstyrelseanställda blev beslutet en besvikelse. De hade hoppats kunna fortsätta jobba med miljöprövning på samma ort i den nya myndigheten.

På miljöprövningsenheten på Länsstyrelsen i Västernorrlands län sjönk temperaturen rejält redan efter beskedet om att en ny myndighet skulle inrättas.

I bilen tillbaka till kontoret i Härnösand berättar Daniel Sjöström hur oron spred sig bland kollegorna.

– Folk antog direkt att det skulle innebära en katastrof, säger han.

Hans egen tjänst berörs inte direkt av förändringen. Ändå räknar han med att drabbas. Eftersom han arbetat relativt kort tid på länsstyrelsen finns kollegor som har både längre anställningstid och kompetens att göra hans jobb, tror Daniel Sjöström.

– Jag har känt att det här jobbet är min framtid. Att förlora det vore en hjärtesorg. Jag vet inte hur jag skulle kunna hitta en sådan arbetsplats igen.

Upptejpat på ett skåp i Oskar Norrgranns arbetsrum sitter ett uppförstorat foto av en svart slemblobb i en utsträckt handflata.

– En blodigel. Det stod på min bucketlist att bli sugen av en blodigel, säger han.

Oskar Norrgrann är sektionsordförande för ST på Länsstyrelsen i Västernorrlands län och har jobbat som naturvårdshandläggare på myndigheten i 37 år. Det är inte fel att kalla hans kontor för ett kuriosakabinett.

Innan vi lämnar rummet hinner han visa sin påbörjade samling med skal från samtliga musselarter i Sverige, ett foto på sig själv som ung punkare i bar överkropp och en olaglig jaktfälla vars rostiga metallbåge var nära att knäcka fingrarna på en kollega.

Igeln hittade han och en arbetskamrat i en tjärn längre bort i länet. Den fick sedan följa med hem. Bodde i en glasburk på kontoret, behövde matas då och då och döptes till Bettan efter deras dåvarande chef…

– Nej, nu måste jag ha en kopp kaffe innan jag drar fler rövarhistorier, avbryter han sig.

Det är sent på eftermiddagen och kontorshuset i centrala Härnösand är nästan tomt på folk.

I den grå sällskapssoffan i trapphuset blir Oskar Norrgrann allvarlig. Det senaste året har varit tungt.

– Det som varit jobbigt är att vi vetat så lite, säger han.

På miljöprövningsenheten arbetar 18 personer. Utöver dem jobbar fler medarbetare med miljöprövningsdelegationsärenden – MPD-ärenden – inom andra delar av myndigheten.

Frågorna har varit många. Blir det verksamhetsövergång? Kommer distansarbete att tillåtas på Miljöprövningsmyndigheten? Ska de sägas upp?

Även nu, när det står klart att de anställda på Länsstyrelsen i Västernorrlands län inte omfattas av verksamhetsövergång, är ovissheten stor. Men Oskar Norrgrann har inga invändningar mot arbetsgivarens hantering av processen. Både facket och medarbetarna har informerats löpande. Problemet har snarast varit att inte heller länsledningen känt till vad som ska hända.

– Jag önskar att de som tar de här besluten förstod att det handlar om människor. Människor som kanske flyttat till Härnösand eller annan ort, skaffat familj, rotat sig. Då är det inte bara att flytta, säger Oskar Norrgrann.

Miljöhandläggaren Daniel Sjöström slår sig ned i soffan bredvid STs sektionsordförande. Gummistövlarna är ersatta av kontorstofflor med korksula.

Även om ovissheten har varit tärande tycker Daniel Sjöström att arbetsgivaren agerat ”tappert”. Att länsrådet Daniel Gustafsson sitter i organisationskommittén för Miljöprövningsmyndigheten kan nog ha gjort att de varit bättre uppdaterade än på andra länsstyrelser, tror han.

– Men det är ändå knapphändig information vi har för att skapa oss en bild av om vi kan jobba kvar, eller om man måste börja söka sig härifrån, säger Daniel Sjöström.

Till Miljöprövningsmyndighetens nya kontor i Umeå blir det 2,5 timme med bil enkel väg.

Kan det bli ett alternativ?

Daniel Sjöström skakar på huvudet.

Oskar Norrgrann fyller i:

– Det är inte ett rimligt pendlingsavstånd. Vill man söka sig dit behöver man nog flytta dit, eller veckopendla. Men det är inte så många som vill det.

Han fortsätter:

– Indikationerna vi har fått nu är att den nya myndigheten inte kommer att vara generös med distansarbete, eftersom de vill få ihop gruppen. Och det kan väl vara rimligt för en ny myndighet.

Någon flytt blir det inte heller för Melinda Eriksson.

– Jag är alldeles för inboad i Örebro, säger hon.

2022 fick hon en tjänst som miljöhandläggare på Länsstyrelsen i Örebro län efter att tidigare ha jobbat med miljötillsyn inom kommunen. Att hennes arbetsplats nu inte finns med i Miljöprövningsmyndighetens planer är en missräkning för henne och kollegorna.

– Men jag har lovat mig att inte börja oroa mig före årsskiftet, säger Melinda Eriksson.

Hon beskriver arbetet i miljöprövningsdelegationen som mycket strukturerat. Först hålls ett samråd med den part som vill ha tillstånd. Därefter lämnar verksamhetsutövaren in en ansökan som granskas av miljöhandläggare, som antingen begär kompletteringar eller skickar ärendet på remiss.

– Har de tänkt på allt? Används bästa möjliga teknik, inom rimliga gränser? Finns det någon sällsynt art på platsen som behöver skydd?

Allt arbete utförs framför datorn.

Men även om Melinda Eriksson saknar tiden på kommunen, när hon var ute och inspekterade var och varannan dag, trivs hon på länsstyrelsen.

När Publikt frågar tillåter hon sig ändå att vädra lite oro.

– Även om våra uppgifter försvinner har ledningen meddelat att de vill ha oss kvar. Jag har kollegor som muttrat: ”Jo, de säger det”. Så tänkte inte jag i början, men nu är jag lite smittad. Det är upp till bevis, säger Melinda Eriksson.

Osäkerheten känns igen hos i stort sett samtliga fackliga företrädare på de berörda länsstyrelser som Publikt varit i kontakt med.

På Länsstyrelsen i Skåne län tvingades ledningen agera kort efter att regeringen presenterade planerna på den nya Miljöprövningsmyndigheten. En svag ekonomi gör att budgeten måste bantas med 60 miljoner kronor till 2028 – varav de förlorade anslagen för miljöprövningen utgör nästan hälften.

Processen har skapat stor oro, berättar STs sektionsordförande Esmaeil Salehi. Några av dem som arbetat med MPD-ärenden har redan arbetsletts till nya uppgifter, andra har valt att söka sig till nya jobb. 2027 ska den nya organisationsplanen vara klar.

Esmaeil Salehi är kritisk till att Miljöprövningsmyndigheten inte får ett kontor i Malmö. Skåne är ett stort MPD-län, betonar han. Beslutet gör att det är svårt att avgöra värdet av att de anställda erbjuds verksamhetsövergång, enligt honom.

– Det är långt till Stockholm och Göteborg och familjeförhållanden kan göra det svårt att följa med. Jag har ingen känsla för hur många som kommer att tacka ja.

I Göteborg är situationen den omvända. Där får Miljöprövningsmyndigheten ett kontor, men det blir ingen verksamhetsövergång för de anställda på länsstyrelsen.

– Medlemmarna är oroliga, så klart. De måste söka sina jobb igen, vilket känns väldigt osäkert, säger Camilla Nisén, sektionsordförande för ST inom Länsstyrelsen i Västra Götalands län.

Erik Casselbrant är en man med kortklippt hår och stort skratt. I början av 2025 klev han in på Länsstyrelsen i Västernorrlands län som ny chef för miljöprövningsenheten. Tre dagar senare tog han del av utredaren Camilla Adolfssons förslag om en ny miljöprövningsmyndighet.

Utredningen var helt okänd för honom. Han blev inte glad.

– Jag sa till länsrådet: ”Hade jag fått veta det här innan hade jag inte börjat”, säger Erik Casselbrant.

På skrivbordet i tjänsterummet i Härnösand ligger en trave böcker om att leda i förändring. I bokhyllan bredvid står ännu fler. De kunskaperna, och erfarenheten av att ha jobbat som chef inom kommun, region och Försvarsmakten i 20 år, har kommit väl till pass.

Regeringens besked om att inrätta Miljöprövningsmyndigheten kom samtidigt som Erik Casselbrant och de anställda på enheten satt samlade i möte. Nyheten fick mötet att handla om helt andra frågor.

– Vi hade tre medarbetare som tittade på hus och övervägde att bosätta sig permanent i Härnösand. De undrade förstås hur de skulle tänka nu, säger Erik Casselbrant.

Vad svarade du?

– Ja, vad svarade jag på det? Det är ju hemskt att svara på som chef, när man inte känner till förutsättningarna. ”Sitt still i båten och vänta”, är kanske svaret på kort sikt. Men på lång sikt blir det väldigt obehagligt.

Som opolitisk tjänsteman har han inga åsikter om Miljöprövningsmyndigheten som sådan. Samtidigt anser han att tidsplanen för reformen varit alldeles för snäv.

– Sättet allt gjorts på, och otryggheten för de inblandade – det borde man ha tänkt över innan, säger Erik Casselbrant.

Och fortfarande går det inte att ge raka besked till de anställda.

I budgeten för 2026 aviserade regeringen en minskning av det årliga anslaget till länsstyrelserna med 85,5 miljoner kronor 2027 och 181 miljoner från och med 2028, med anledning av att uppgifterna för miljöprövningsdelegationerna försvinner.

Reaktionen på länsstyrelserna blev chockartad. I en gemensam rapport förklarade de att neddragningarna vida överstiger kostnaderna för miljöprövningsdelegationerna. Enligt myndigheternas beräkningar kostar miljöprövningsdelegationerna omkring 72 miljoner kronor per år, vilket innebär att den neddragning som går utöver de kostnaderna uppgår till cirka 110 miljoner kronor – motsvarande 130 årsarbetskrafter.

Om den planerade neddragningen genomförs kommer med andra ord långt fler än de som jobbar med miljöprövningen att drabbas.

I sitt arbetsrum i Härnösand räknar Erik Casselbrant upp osäkerhetsfaktorer som gör att det ännu inte går att säga hur personalen påverkas: en ny regering kan ha åsikter i frågan, en budgetproposition ska lämnas under hösten och slutligen ska en vårändringsbudget presenteras i april.

– Så det blir en höst av väntan och en vinter av oro, säger han.

Länsstyrelsens avsikt är han dock tydlig med. Myndigheten vill behålla all personal.

– Om det blir övertalighet vet vi först i februari–mars, men vi jobbar för att det inte ska bli det. Sedan kommer folk förstås att behöva få andra arbetsuppgifter, eftersom miljöprövningsdelegationen försvinner. Men redan i dag har vi arbetsuppgifter vi inte hinner med, så där ser vi en chans att jobba i kapp, säger han.

Den bilden delas av STs sektionsordförande Oskar Norrgrann. Han ser goda möjligheter till omplaceringar och omskolning. Än så länge ser varken han eller ledningen någon risk för ekonomin i år eller nästa år. Samtidigt finns behov av att spara, och förutsättningarna kan ändras snabbt.

– Skulle det värsta inträffa är det inte otroligt att det blir varsel i slutändan. Men det vet vi inte än. Jag tycker att länsledningen har gjort klokt i att inte skita på sig och dra i handbromsen, säger Oskar Norrgrann.

Parallellt fortsätter organisationskommittén sitt arbete med den nya Miljöprövningsmyndigheten.

Enligt den särskilda utredaren Annelie Roswall Ljunggren är förhoppningen att börja gå ut med erbjudanden om verksamhetsövergång till berörda anställda i november. Men övergångar kommer inte att täcka hela bemanningsbehovet.

– I december räknar vi med att påbörja rekryteringen till kärnverksamheten, säger Annelie Roswall Ljunggren.

Hon uppskattar att den nya myndigheten kommer att ha runt hundra anställda, inklusive stödfunktioner. Det kan ställas mot de 85 årsarbetskrafter som miljöprövningsdelegationerna har i dag.

Annelie Roswall Ljunggren är medveten om att många anställda på länsstyrelserna saknat information och att det lett till utbredd oro. Men även om regeringen gick ut med att Miljöprövningsmyndigheten skulle inrättas i september förra året förordnades organisationskommittén först i mars i år.

– Nu är vi fyra medarbetare och det tog oss fram till i juni att ta fram underlag, förhandla med de centrala facken och fatta beslut om verksamhetsorter och övergångar. Vi har haft bra dialog med facken och det var på deras inrådan som beslutet sköts upp till augusti, säger Annelie Roswall Ljunggren.

Det är inte lång tid, betonar hon.

– Vi har skyndat på så mycket som möjligt. Men jag förstår hur det är om man jobbar på länsstyrelsen och hörde regeringen säga så förra året.

Sedan dess har det hållits ett riksdagsval, och när Publikt intervjuar Annelie Roswall Ljunggren väntar Sverige på att få en ny regering.

I vilken utsträckning kan planen för Miljöprövningsmyndigheten förändras när en ny regering tillträder?

– I juni hölls en riksdagsdebatt om myndigheten och då uppfattade jag inte några större meningsskiljaktigheter mellan regering och opposition. Det gjordes uttalanden om att det är viktigt att både myndigheten och länsstyrelserna får tillräckligt med resurser, men jag ser inga stora politiska skiljelinjer, säger Annelie Roswall Ljunggren.

Längst ut på Hernön, en kvart från centrala Härnösand, ligger Smitingen. Mellan två utstickande berghällar har naturen bildat en strand, en vik som skyddar sanden från att rivas ut i havet.

Vid sidan om jobbet hör Smitingen till det som Daniel Sjöström skulle sakna mest om han behövde flytta härifrån. Som nyinflyttad fältarbetare inledde han karriären med att rensa naturreservatet från invasiva vresrosor.

Den här dagen ligger havet kavlugnt. Daniel Sjöström känner på vattnet. Det är kallt.

– Jag är ganska frusen av mig. Från att det blir höst till att det börjar bli varmt på våren tycker jag faktiskt att Sverige är ganska plågsamt. Så får jag inte vara här och inventera vägtrummor kanske jag ska syssla med korallrevsrestaurering i Australien eller något, säger han.

Är det vad du gör om du inte får fortsätta på länsstyrelsen?

– Jag kan inte säga att jag är kvalificerad. Men jag borde kanske gå några kurser.