De bereder väg för makten

Blir det regeringsskifte? Åker Krist­demokraterna ut? Kommer Sverige­demokraterna in? Och hur mycket ökar Miljöpartiet? Det är frågor som surrar i huvudet på alla de personer i riksdagen som har ansvar för att alla praktiska detaljer kring valet ska fungera.

Svaren är så viktiga för arbetsplaneringen att riksdagens »valgeneral« Lena Magnusson anlitat en konsult som ska följa valprognoserna fram till valdagen.

– Det här valet känns osäkrare än något jag har varit med om tidigare, säger hon.

Lena Magnusson och hennes kontaktpersoner från olika enheter i riksdagen arbetar med flera scenarier.

– Det kan ju bli så att vi plötsligt har åtta riksdagspartier inne. Och om något parti blir väldigt stort och ett annat krymper blir det hela havet stormar. Då kanske ett partikansli med 60 anställda måste byta lokaler med ett som har 40 – och det ska gå fort.

Vid ett val brukar ungefär en tredjedel av de 349 ledamöterna bytas ut. I förra valet försvann så många som 149, och René Poedtke på avdelningen för intern service tror att trenden kan vara ökande.

– Nu när det är fyraåriga mandatperioder byts fler ut. För många räcker det med åtta år i riksdagen.

Varje ny ledamot genererar flera flyttar med flyttkartonger, berättar han. Alla ledamöter har ett eget arbetsrum, och de som inte är från Stockholm får också en lägenhet på stan. Dessutom ska riksdagen ordna rum åt ledamöternas personliga sekreterare.

Under ett par korta veckor ska allt ske på en gång: ledamöter som slutat eller inte blivit omvalda får hjälp att flytta ut, rummen görs i ordning och de nya får hjälp att flytta in. Parallellt genomförs eventuella flyttar av partikanslier.

– Du kan tänka dig hur det ser ut i korridorerna, med kartonger överallt, säger Lena Magnusson. Det är riktigt snurrigt! Chef och medarbetare har burit lådor, alla får rycka in.

Ett regeringsskifte innebär ännu större förändringar. Efter förra valet fördes en stor del av de borgerliga partiernas riksdagskanslier över till Rosenbad och departementen, medan en motström av socialdemokratiska regeringstjänstemän försökte hitta ett ledigt arbetsrum i riksdagen.

– Det sägs ibland lite skämtsamt här att alla riksdagsanställda borde åläggas att rösta på sittande regering, då blir allt så mycket enklare för oss, säger René Poedtke.

Utdragen effekt ända in i november

Men flyttkarusellen går ännu fler varv. Seniora ledamöter gör ofta en bostadskarriär och flyttar upp sig till större arbetsrum och lägenhet vid början av en ny mandatperiod. Och efter valen till riksdagens femton utskott brukar ord­förande och vice ordförande i respektive utskott flytta till utskottslokalerna. Och så byter man sinsemellan. Det blir en utdragen domino­effekt som saktar in först i november, enligt Lena Magnusson.

Om ett rumsbyte innebär att rummet »byter partifärg« måste säkerhetsavdelningen dess­utom komma och byta ut låset. Anledningen är att partikanslierna också har nycklar till rummen.

– Efter förra valet var det nog minst ett femtiotal lås som flyttades, säger Torgny Björk, sektionschef på enheten.

Det är ett problem för personalen att avgående ledamöter behåller sina rum så länge, anser René Poedtke. Sista utflyttningsdag är
26 september.

– Det blir väldigt hektiskt. Förr flyttade de flesta i juni, men nu säger många att de har uppdrag som gör att de behöver rummet över sommaren. Och det är svårt att ifrågasätta uppdrag, även om man kan tycka att en del inte är så aktiva.

Men det finns ledamöter som är tidigt ute. Högst upp på plan nio i Östra riksdagshuset har våningsassistenten Lise-Lotte Heimerwall just plockat ut de sista kvarlämnade sakerna i arbetsrummet som tillhört en avgående moderat riksdagsledamot. Det enda som återstår att ta hand om är en plastmapp med några räkningar och lite pengar.

Normalt får ledamöternas arbetsmaterial plats i tre till sex kartonger. Men en del som suttit länge har samlat på sig, inte minst många hyllmeter riksdagstryck.

– En gång var det en som hade 50 kartonger, berättar Lise-Lotte Heimerwall.

Så många kartonger hade knappast fått plats i det arbetsrum vi nyss tittat in i, inte ens staplade upp till taket. Men ledamoten i fråga hade bytt upp sig till ett större rum.

I korridoren sitter endast moderater, och fyra av dem har anmält att de inte kandiderar för en ny mandatperiod. Men det lär bli fler rum att tömma. Moderaternas riksdagskansli har flaggat för att ett antal av korridorens kandidater står alltför långt ner på listorna för att ha en chans till återval.

Som en lärares avsked

Lise-Lotte Heimerwall har under de fyra åren funnits till hands för att hjälpa »sina« ledamöter med praktiska problem, fixa enklare fel på teknisk utrustning och svara på frågor om »när, var, hur?«, såsom »Var kan jag handla lakan?«. Och som enda tjänsteman i lokalerna har hon tagit morgonfika med de förtroendevalda och lyssnat på deras, ibland intensiva, politiska diskussioner. Hon säger att hon känner sig som en lärare som ska ta farväl av sin klass.

– Jag skulle vilja serva dem åtminstone en mandatperiod till!

Några trappor ned i Östra riksdagshuset går lokalvårdare Vuokko Tanttu med sin städvagn i försvarsutskottets korridor. Här pågår renoveringsarbete, och de mjuka mattorna är täckta av skyddspapp. Även Vuokko Tanttu och städledaren Christina Pettersson säger att de kommer att sakna de avgående ledamöterna – särskilt vissa.

En av dem som lämnar är försvarsutskottets vice ordförande Rolf Gunnarsson, M, som bland personalen är känd för att vara trevlig och skämtsam. På dörren till hans nu tömda och rengjorda arbetsrum sitter en lista där personalen skriver in när de renoverar, städar eller kontrollerar teknisk utrustning. Alla sådana uppgifter läggs också in i en databas. Efter valet tilldelas partierna ett antal rum, och parti­kanslierna går in i databasen och »klickar in« sina ledamöter i rummen.

Roligt när det händer något

Det är tyst och stilla i försvarsutskottets korridor. Städpersonalen har under dessa augustiveckor tid att planera för den stora rushen, och i dag har man spikat schemat för fönsterputsningen. Trots allt slit som väntar ser Vuokko Tanttu fram emot valet.

– Det är roligt när det händer något. Det blir för lika annars.

Christina Pettersson håller med.

– Ja, även om vi vet att vi får ett litet helsike. Det här är en underbar arbetsplats! Och det är mycket känslor och mycket växlingar. Det blir tårar från dem som inte får behålla sin plats. Det kan vara en ledsam stämning i en korridor och glädje i nästa.

Lena Magnusson påpekar torrt att en del förlorare inte bara blir ledsna.

– Besvikelsen kan ibland övergå i otrevlighet.

Flera av de anställda som ST Press träffar reflekterar spontant över hur det kommer att gå i valet. Städledaren Christina Pettersson tycker att det ska bli spännande att se om Kristdemokraterna åker ut.

– Vilken sits Moderaterna sitter i då! Särskilt om Sverigedemokraterna kommer in.

Men hon och kollegorna i lokalvården diskuterar inte politiska sakfrågor på jobbet.

Tjänstemannamässigt neutrala

Birgitta Elgemyr på riksdagens informationsenhet talar inte heller om politik under arbetsdagen. Många har ett starkt engagemang för demokratifrågor, säger hon, men när det kommer till partipolitik förhåller man sig tjänstemannamässigt neutral.

– Om Sverigedemokraterna kommer in, till
exempel, måste vi behandla dem som alla andra. Men det blir nog inget bekymmer, jag jobbade här när Ny demokrati satt i riksdagen.

Vi vandrar genom de slingrande korridorerna i kvarteret Mercurius för att ta en titt på Birgitta Elgemyrs datorskärm. Här arbetar hon med riksdagens tre olika hemsidor, enligt ett upplägg som utarbetades inför förra valet. Riksdagens utåtriktade webbplats förses med en särskild ingång för valet, och på intra­nätet finns sidor med riktad information till alla grupper: nya ledamöter, dem som sitter kvar, avgående och »nygamla« – tidigare ledamöter som varit borta en period.

Därtill finns en extrawebb som nyvalda ledamöter kan använda under den korta tiden mellan val och upprop. För det är först i samband med uppropet den nyvalde blir riksdagsledamot och får tillgång till intranätet.

Bråttom med datorer och telefon

I närheten av Birgitta Elgemyrs arbetsplats på Storkyrkobrinken i Gamla stan sitter riksdagens IT-enhet. Den ska se till att de nya riksdags­ledamöterna har fungerande datorer och mobil­telefoner när riksdagsåret börjar. Även här är det en tid av väntan och planering. Datorerna görs i ordning först när man vet ledamöternas namn och kan göra personliga inställningar. Men när startsignalen gått är det bråttom, för »utan dator och telefon är man ingen«, som valsamordnare Lena Magnusson uttrycker det.

– Vår ambition är att alla bärbara datorer ska vara utdelade under måndagen 4 oktober och tisdag förmiddag, säger Mikael Drangnell på IT-enheten.

Innan datorerna lämnas över ska ledamöterna ha gått en IT-introduktion. Joakim Engstrand på IT-enheten tycker lite synd om de nya ledamöterna.

– Alla drar i en. Partikanslierna och förvaltningen ska informera om allt på en gång.

Mycket är det, bekräftar Lena Magnusson. Vissa saker får vänta, som information om budgetprocessen. Men redan under de första dagarna efter riksdagsöppnandet ska de nya folkvalda ges en inblick i det egna partikansliets arbete, introduceras till arbetet i kammaren och röstningsprocedurerna samt ges en IT-introduktion. En säkerhets­utbildning finns också på schemat för den första arbetsveckan, i samarbete med Säpo.

Och så är det nycklar, passerkort och fotografering, som hanteras av säkerhetsenheten. På ett kontor under marknivå i Östra riksdagshuset vakar Anna Walkeapää över det stora skåpet med reservnycklar. Redan före semestern inledde hon arbetet med att få tillbaka nycklar från avgående ledamöter.

Lätt att gå bort sig

Men för en ny ledamot kan den mest akuta frågan vara att veta var man är och vart man ska. Riksdagens stora nätverk av lokaler på Helgeandsholmen, i Gamla stan och city, i många fall sammanbundna av underjordiska kulvertar, är en utmaning för stigfinnare.

– Det är svårt! Men vi sätter upp tillfälliga skyltar på strategiska punkter, berättar Lena Magnusson. Vi ordnar även rundvandringar under rubriken Lär dig hitta. Man får börja med de viktigaste platserna som plenisalen, partikansliet och matsalen. Partikanslierna får också hjälpa till, och visa vägen för nya ledamöter.

Riksdagens pampiga entréhall, den gamla bankhallen med sina skinnsoffor, blomster­arrangemang och gamla telefonkiosker, är den plats som nykomlingar lättast hittar till. Här kommer René Poedtke att stå post under veckorna efter uppropet 4 oktober för att hjälpa
ledamöter till rätta.

Vissa hade aldrig använt en dator

En annan viktig hjälpinstans för nya folkvalda är riksdagens helpdesk, som ger stöd i IT-frågor. Datorkunskaperna kan vara mycket varierande, konstaterar Annette Lind, som sitter i ett kontorsrum med tre kollegor.

– Vissa som kom efter förra valet hade aldrig använt en dator. De var nog lite stressade.

Annette Lind är också IT-mentor för nya
ledamöter, vilket innebär att hon är ledamotens personliga kontakt för IT-stöd. Hon får också svara på frågor om annat, exempelvis reseräkningar.

– När ledamöterna är nya får de massor av information, och mycket glömmer de bort och får fråga oss.

Modellen med mentorer är ny sedan förra valet. Den har hämtats från Danmark, och är ett resultat av det erfarenhetsutbyte som de nordiska parlamenten har.

Vissa ledamöter behöver särskilt stöd. I år står till exempel David Lega, flerfaldig världs­rekordhållare i simning för funktionshindrade, på Kristdemokraternas lista i Göteborg.

– Han står rätt högt på listan, så vi har redan tagit kontakt med honom, säger Lena Magnusson. Vi behöver diskutera och lösa frågan vad han behöver för att kunna fungera i kammaren och på sitt arbetsrum.

Lena Magnusson säger att det känns som att allt kommer att gå bra.

– Många har varit här länge, här finns en stor samlad kompetens. Och det är riktigt kul – det är upp till bevis. Alla får en möjlighet att visa hur proffsig man är.