Cecilia Axelsson: Sifferlöst ritar om kartan i Avtalssverige

KRÖNIKA: GÄSTKRÖNIKA2013-10-15
Stegvis, och utan att det har rönt någon större uppmärksamhet, har marken som Märket står på blivit allt mer porös. Kanske håller själva spelplanen för lönesättningen på att ritas om? funderar Cecilia Axelsson.

– Det kan inte vara så att vissa försöker sko sig, säger LOs avtalssekreterare Torbjörn Johansson i början av maj.

En månad har gått sedan fack och arbetsgivare inom industrin efter en klassisk nattmangling signerat de första avtalen. Och placerat Märket där det ska stå resten av avtalsrörelsen: 6,8 procent på tre år. Industrin anger löneökningstakten. Allt är precis som vanligt.

När höstlöven sprakar i gult och rött är IF Metalls ord­förande Anders Ferbe lika arg som Torbjörn Johansson var i våras. Vi tänker inte vara en trampolin som andra kan hoppa på, säger han.

Allt är inte riktigt som vanligt när avtalsåret 2013 går mot slutet.

Det handlar om siffrorna. De allt fler centrala avtalen utan siffror för löneökningarna oroar i LO-leden. Tjänstemännen tänker dra ifrån arbetarna, misstänker Torbjörn Johansson. Industrin får inte bli de andras golv, varnar Anders Ferbe.

Marken som Märket står på börjar bli allt mer porös. Förskjutningarna har kommit stegvis och de har inte dragit någon större uppmärksamhet till sig. Men nu börjar de bli så stora att de gör skillnad. Kanske håller själva spelplanen på att ritas om.

Märket står visserligen kvar fortfarande när den sista stora sektorn, staten, spränger målsnöret. Den 4 oktober landar avtalen för statligt anställda tjänstemän och arbetare på... tadaaa... 6,8 procent under tre år. Men det sker inte med automatik, utan efter hård strid och fyra dagar över tiden.

Siffrorna är en av de stora knäckfrågorna. I de senaste avtalsrörelserna har Arbetsgivarverket målmedvetet drivit på för att få med Seko och tjänstemännen i förbunden inom Offentliganställdas förhandlingsråd på samma sifferlösa modell som Saco-S redan har. Och de är inte ensamma.

När nästa avtalskamp drar i gång 2016har närmare en miljon löntagare sifferlösa avtal. Det är en fjärdedel av alla med kollektivavtal och en halv miljon fler än det var inför årets avtalsrörelse. Skaran växte i ett slag med 165 000 personer i april när de kommunala tjänstemännen i Vision och Akademikerförbundet SSR gjorde upp om ett fyraårigt avtal med sista halvan utan lönesiffra.

Målet sticker de inte under stol med. Siktet är inställt på större höjningar än märket anger. Det är nödvändigt om stora kvinnodominerade sektorer ska komma i fatt. Normeringen med dagens modell konserverar löneskillnader för evigt, hävdar facken.

I facit från avtalsåret 2013 finns den nio dagar långa bussstrejken som påverkade hundratusentals resenärer, hot om tågstrejk och en rekordkort transportstrejk. Men förskjutningen i det tysta mot allt fler sifferlösa avtal är egentligen mer spännande. För i dag kan ingen ge några säkra svar på hur lönenormeringen – och i förlängningen allas våra löner – kommer att påverkas av utvecklingen.

Och lite pikant är det att staten och kommunerna är de som går i fronten mot sifferlöst. Samtidigt som statliga Medlingsinstitutet med stor energi slår vakt om den rådande ordningen – som bygger på siffror. 


Cecilia Axelsson är frilansjournalist och bevakar arbetsmarknadsfrågor.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.