Kultur

Helst skulle jag vilja slippa alla författarporträtt. Jag vill bara ha själva orden, inte människan bakom orden. För visst är det ju så att man involverar själva författaren i sin läs­upplevelse, fast man vet att det är bäst och mest rättvist att bryta all koppling mellan verket och den som har skrivit det.

Mörkret sänker sig, vi stretar i motvind, vadar i den bruna geggan från alla oplockade äpplen. Winter is coming! – som de ständigt hotar med i Game of Thrones. På bioduken och tv-skärmen ljusnar det dock.

Under den gångna heta sommaren har jag nästan bara läst deckare. Poliskommissarierna är alla speciella och har något särdrag, många dricker lite för mycket. De flesta är engelska eller amerikanska, ganska endimensionella och okänsliga. Här är två undantag, direkt från Paris, var så goda!

Komikern Emma Knyckare beskriver sig själv som en tramsbyxa som ständigt reflekterar över olika absurditeter i samhället. I höst ger hon sig ut på sin första Sverigeturné.

På hösten brukar det våras för biofilmen, så även i år. Här följer en handfull sevärdheter på en späckad repertoar.

Alba August spelar huvudrollen i filmen Unga Astrid, som är den första biofilmen om Astrid Lindgren.

Vem skulle inte vilja ha en berättare i sitt kök? Tänk någon som sitter med en kopp kaffe framför sig och drar historia efter historia, medan du själv tömmer diskmaskinen och skalar lök. Ibland försvinner du i egna tankar när det blir lite tråkigt, men oftast hummar du gillande. Vissa författare är sådana berättare.

Forskaren Staffan Appelgren »ringmärker« föremål i secondhandbutiken för att få kontakt med köparna.

Sju år efter massakern på Utøya, där hundratals ungdomar led och många dog framför galningen Breiviks vapen, kommer den första av två spelfilmer som ska visa oss fasorna på ön. Den första frågan är ju – varför? På vilket sätt tjänar vi och de utsatta på att någon smäller upp tragedin på stor duk?