Kultur

En gång i tiden startade Tensta Gospel Choir som ett integrationsprojekt. Nu firar kören tjugoårsjubileum och bokningarna rullar in.

Under våren kommer ett helt gäng filmer där en störd man håller kvinnor isolerade från omvärlden. Temat bildar dramaturgisk ryggrad i så vitt skilda verk som det turkiska hedersdramat Mustang, sci-fi-thrillern 10 Cloverfield Lane, svenska Granny’s Dancing on the Table och inte minst den nervtvinnande dramathrillern närmast här under.

Nu åker Samuel Frölers gymnasie­lärare Birger på turné med Du är väl googlebar, lille vän! Föreställningen är Ann Petréns regidebut.

Mina resor är alltid fyllda av läsning och mitt bagage är alltid fyllt med böcker. Just nu är jag i Rom, där jag nästan varje dag går genom det judiska ghettot. Kronärtskockorna ligger i vackra högar utanför restaurangerna och som vanligt är det kö vid den berömda kakaffären på hörnet.

Nu lackar det mot Oscar igen, alltså den tid på året då de amerikanska filmer som har störst marknadsföringskonto ska äras med en gyllene statyett.

Amanda Bergman hållit publiken på halster i många år. Nu kommer hennes efterlängtade första album.

Kan man låtsas att allt är som vanligt fast framtiden kört in som ett lokomotiv i historien? Kan man låtsas att allt är som vanligt när politiska positioner nästan omärkligt flyttas? Kan man låtsas att allt är som vanligt när gränser stängs, ensamma barn försvinner och flyende motas bort?

I nya dokumentären The Swedish theory of love under­söker filmaren Erik Gandini om oberoende också betyder ensamhet.

En films framgång hos publiken påverkas till stor del av hur många kopior av den som sprids över landet. En blockbuster som Hunger Games, exempelvis, släpps på cirka tvåhundra biografer samtidigt, medan ett smalare drama får en tiondel av den exponeringen. Denna spalts förstnämnda film har premiär på tre (!) dukar, och kommer bara att ligga en vecka på repertoaren.

Nu är Fredrik »Benke« Rydman tillbaka med sin hyllade nytolkning av Svansjön på Dansens hus.

Det vita folket skildrar ett underjordiskt fängelse. Regissör Lisa Aschan undersöker vad systemet gör med människor på flykt.

Höst blir vinter och det blir långsamt mörkare, långsamt kallare. Nu är bokens bästa tid och plädens och sköna fåtöljens. Lugnet lägger sig och det finns plats för den där känsligheten i läsningen som gör att man ibland måste blinka bort tårar. Så är det för mig.

Från att först ha fallit som enstaka, utspridda droppar har det under hösten haglat tysk fiktion på den svenska repertoaren. Inte sällan sådan som pillar på den tydligen inte helt läkta sårskorpan från Hitlertiden – som exempelvis Margarethe von Trottas En bekant främling som gick på bio nyligen. De tyska filmmakarna verkar, så här 70 år efter krigsslutet, vara inne i en andra andning i bearbetningen av det nationella nazitraumat.

Özz Nûjen firar 15 år på scenen med en ny föreställning. Han hatar hyckleri och väjer inte för allvaret ens när det ska vara roligt.

I det mest vardagliga kan vad som helst hända. Författaren har tillåtelse att knuffa reglerna för logik och sanning över kanten till djupaste stupet. Där nere blandas sedan blodig verklighet med alla sagor och fantasier som denna värld kan uppbringa.