Kultur

Det groteska, det perversa, det absurda. Av en slump är alla böckerna i min hög fyllda av just detta. En man som blickar tillbaka på sitt liv, ett kärlekspar som inte får var­andra, en brutalitet som kallas politisk utrensning. Så olika de är, mina tre författare – och så fantastiska.

I sommar får Ebba Witt-Brattströms roman Århundradets kärlekskrig urpremiär som opera, i Vattnäs konsertlada vid Orsasjön i Dalarna.

Snart dags att dra ned till södra Frankrike för den årliga upplagan av den anrika filmfestivalen i Cannes – detta VM i film som går av stapeln i mitten av maj. Jag värmer upp den gamla, och ärligt talat pinsamt skraltiga, skolfranskan med några frankofila hörövningar. Först och främst:

Sommar, sol och skolsalar. Många använder sin semester till att lära sig mer, allra helst inom eget skapande.

Maria Svelands debutroman väckte stor uppmärksamhet för tio år sedan. I Bitterfittan 2 vill hon göra upp med samhällets svartvita syn på skilsmässor.

En romanroman är som en hundhund, själva begreppet i kubik. Själv har jag inga hundhundar, bara små bjäbbande viftande djur. Jag tar dem med mig på promenad för att tänka på romanen som begrepp. En romanroman får mig att förvandlas, så är det!

Det är som bekant tv-serierna som regerar nu. Det är där som såväl relationsdramatiken som fantasysagan får den tid till dramaturgisk utveckling som den behöver. Så för att bryta den långfilmshegemoni som annars råder i den här spalten inleder vi med årets hittills mest eggande titel från tv-serieleverantören HBO:

Martin Schibbye turnerar med föreställningen Kality, för att sprida journalisters berättelser från det etiopiska fängelset där han själv suttit.

Udda böcker kan lätt försvinna. De hamnar underst i högarna, under de thriller, livsstilsböcker och romaner som ständigt visas upp och tar all plats. Men det är bland de okända titlarna som man kan hitta oförglömliga pärlor.

På väg till fotbollsträningen skjuts sextonårige Kamal Masri. Nu har Kamals syster Manal Masri gjort långfilmen Brev till en seriemördare.

Det svenska filmåret 2016 var en besvikelse, såväl publik-­ som kvalitetsmässigt, men 2017 har börjat starkt. Det inleddes redan 6 januari med den ljuvliga fördomsorgien Måste gitt och strax därefter kom fina Småstad – en film med liten budget men stort hjärta. Se dem! Och våren fortsätter i samma goda stil.