Svensk dystopi lyser i vår

KULTUR: FILM & TV2018-03-28
Efter en ovanligt sevärd vårvinter börjar biorepertoarens näringshalt sakta men säkert sjunka, för att i maj plana ut i ett utbud av sämre skräckfilm och slappa komedier. Men här och där spritter det fortfa-rande av liv. Även om det första tipset går i mäktig moll…
Av:  Fredrik Sahlin

Saknaden. En skilsmässofilm om trätande föräldrar som är inbegripna i ett slags inverterad vårdnadstvist – ingen av dem vill nämligen ta hand om den 12-årige sonen. Den ryske regissören Andrej Zvjagintsev har under 2000-talet seglat upp som mästaren Andrej Tarkovskijs fenomenale arvtagare, och ger här en svidande svart bild av ett samhälle där empatin är utrotningshotad, och där verklighetsflykt och fåfänga regerar. Stilfull men hårdför feel-bad. (Bio 6/4)

You Were Never Really Here. Den hyllade skotska filmskaparen Lynne Ramsay är en av de mycket få kvinnor som har stamkort på filmfestivalen i Cannes. På förra årets upplaga fick hon manuspriset, och Joaquin Phoenix skådespelarpokalen, för sina insatser i denna nervtvinnande thriller om en man med sårigt förflutet som får i uppdrag att rädda en flicka ur skurkars klor. En i grunden rak och enkel premiss som sticker i väg till oanade, spännande platser. (Bio 27/4)

Jimmie. Den som har önskat sig en svensk dystopi får sitt lystmäte denna vår, som hyser hela tre stycken filmer som fantiserar om ett Sverige i krigstid: Stefan Jarls Innan vintern kommer, Crazy Pictures-gängets Den blomstertid nu kommer och så detta Jesper Ganslandts drama som vill vända på flyktingbegreppet genom att ge oss en story om en liten pojke och hans pappa som flyr genom Europa för att undgå kriget här hemma. Som en poetisk och långsammare version av Cormack McCarthys mörka dystopi Vägen. (Bio 13/4)

Here and now. Amerikanske Alan Ball, som skapade såväl det fina familjedramat Six Feet Under som vampyrsuccén True Blood, har knåpat ihop ännu ett stycke stilfull tv-serie. Även här handlar det om en familj: Två politiskt engagerade föräldrar, nu i sextioårs­årsåldern, och deras fyra vuxna barn, varav tre är adopterade. Som titeln antyder är det en serie som tar avstamp i aktuella teman som rasism och jämställdhet, men som gör det på ett intelligent och allt annat än tillrättalagt vis. Komplext men charmigt lättillgängligt. (HBO)

Fredrik Sahlin är filmrecensent och journalist.

ÄMNEN:

Film
Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.