Härliga böcker om sönderfall

KULTUR: BÖCKER2018-04-17
Denna lilla utsökta bokhög har följt med mig både hit och dit under den senaste tiden och jag har njutit mycket av min läsning. Men det är först nu som jag ser böckernas gemensamma nämnare. Temat är sönderfall.
Av:  Sanna Töringe

De tyngdlösa är Valeria Luisellis debutroman. Till en början är allt normalt, ett vardagligt liv i New York med kvinna, man och barn. Men för varje sida blir det mer och mer kaleidoskopiskt. Innehåll som katter, trästolar, påhittade författare och äldre älskare kastas runt och dyker sedan upp någon annanstans. Kvinnan som skriver talar själv om för oss att fiktionen omformar verkligheten, att det hela är svindel. Men vilken svindel – jag vill gärna hänga med i svängarna och minns plötsligt begreppet magisk realism. Här hoppar tiden, kvinnan som tidigare levde ett ganska vilt ensamliv blir äldre och fastnar i oändliga småbarnsdagar. Hon skriver på en roman om sitt liv och när hennes man tjuvläser är sönderfallet nära. Likt katterna som slickar berättarens ögonlock på morgnarna, så slickar jag i mig varje sida. (Rámus, översättning Anna­karin Thorburn)

Radetzkymarschen av Joseph Roth är en närstudie i manlighet. Av en slump läser jag denna klassiker i Berlin, vilket känns all­deles rätt. Det var här Roth avslutade sin stora släktkrönika och det var säkert här, liksom på många ställen, som Roths alla böcker brändes på nazisternas bål i maj 1933. I dissekerandet av det till synes eviga i det habsburgska herra­väldet ser vi små sprickor som till slut får hela bygget att falla. Vi får följa och lära känna män från tre generationer från mitten av 1800-talet till skotten i Sarajevo. Med mycket humor granskas de ända inpå de yviga polisongerna. Kvinnorna är staffagefigurer som rör sig i utkanterna och bidrar till de oundvikliga fallen. I kärleks­scenerna drunknar den naive Carl Josef i kvinnornas lösa hull. Orgasmer beskrivs som »blodets plötsliga små åskväder«. Oförglömligt. (Lind & Co, översättning Hugo Hultenberg)

Skifferplattorna på taket av Pierre Reverdy kom ut i Paris för snart hundra år sedan. Här finns det nya, modernismen, det underbara sönderbrytandet, de befriade orden som kan falla som de vill. »På varje skifferplatta/som gled ner från taket/hade/man skrivit/en dikt/Hängrännan är kantad av diamanter/fåglarna dricker dem.« Reverdy lästes av Gunnar Ekelöf och bara det är skäl nog att vilja bära med sig denna lilla volym och läsa om skuggorna, träden, den elaka hunden, stjärnorna, det visslande tåget. (Ellerströms, översättning Torkel Rasmusson)


Sanna Töringe är kulturjournalist. Hon tipsar om böcker i Publikt.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.