
Många spådomar blev verklighet
2011 fick ett antal experter sia om hur arbetslivet skulle te sig i framtiden i en artikel i Publikt. 2025 har flera av spådomarna förverkligats. Flexkontor har slagit igenom på bred front. Men än så länge övervakar arbetsgivarna inte de anställdas hälsa med inopererade chip.
Då
Hösten 2011 kunde man i Publikt – som då hette ST Press – ta del av berättelser från framtidens arbetsliv. I en artikel delade verksamhetsutvecklaren Erik, informatören Mira, specialhandläggaren Ulf och andra ST-medlemmar generöst med sig av sina erfarenheter från jobbet – år 2025. Berättelserna om virtuella nätverkskonferenser, interaktiva helväggsskärmar för möten med kollegorna i Bengaluru och chip i kroppen som mätte hjärtverksamheten var givetvis påhittade. Men innehållet i dem grundade sig på trenderna på arbetsmarknaden 2011. Forskare och andra experter bidrog med spådomar om hur arbetslivet skulle se ut 2025.
Många av hypoteserna baserades på vad man redan sett av den digitala utvecklingens påverkan på arbetslivet. Det ledde bland annat till slutsatsen att mycket mer av framtidens arbete skulle bli automatiserat, och att digitaliseringen skulle leda till mer flex- och distansarbete. Arbetsplatserna skulle behöva anpassas för att passa nya behov, med fler tekniska lösningar och så kallade ”flexkontor”. Där skulle medarbetarna inte ha egna, fasta arbetsplatser, utan röra sig friare både inom och utanför kontoret. Den utvecklingen skulle ställa helt nya krav på ledarskapet, som ju också skulle behöva utövas delvis på distans.
En utveckling där allt fler på arbetsmarknaden hade otrygga anställningsformer spåddes växa sig allt starkare. En stor andel av framtidens arbetstagare väntades vara korttidsanställda eller inhyrda, och uppgifter som tidigare utförts av anställda – exempelvis handläggning – outsourcade till privata aktörer.
Allt fler äldre medarbetare och en stigande pensionsålder skulle också innebära nya utmaningar, såväl för framtidens chefer som för företagshälsovården. Arbetsgivaren skulle behöva anpassa arbetsplatsen bättre fysiskt och ergonomiskt, och vara på tårna vad gäller medarbetarnas hälsostatus. I artikelns berättelser om framtidens arbetsliv använder arbetsgivarna digitala verktyg för detta – exempelvis genom trådlös övervakning av hjärtverksamhet.

Nu
Fjorton år efter att Publikt publicerade spådomarna om arbetslivet år 2025 vet vi att svenska arbetsgivare inte börjat operera in chip i medarbetarna för att övervaka deras hälsa. Men även några mindre science fiction-artade spådomar i artikeln visade sig slå fel. Ett exempel är den om anställningsformer.
”Mer än var tredje arbetstagare kommer att vara korttidsanställd eller inhyrd år 2025”, sade TCOs dåvarande samhällspolitiske chef Roger Mörtvik 2011.
Men 2025 är fast anställning fortfarande den överlägset vanligaste anställningsformen. Förra året hade 86 procent av de anställda i Sverige fast jobb, enligt SCB.
– Jag trodde att företagen skulle möta sina ökade behov av flexibilitet och riskminimering genom fler visstidsanställningar, säger Roger Mörtvik i dag.
Han har lämnat TCO och arbetar numera som konsult. Med facit i hand konstaterar han att företagen skapat den flexibilitet de efterfrågar på andra sätt.
– I stället har man flyttat ut produktion till underleverantörer. Vi har också sett en gigifiering av ekonomin, som drivits på av teknikutvecklingen.
Trots att fast jobb fortfarande dominerar som anställningsform, menar Roger Mörtvik att den risk han 2011 såg för att arbetsmarknaden ska utvecklas åt ett mer otryggt håll består.
– Hur AI kommer att påverka arbetsmarknaden framöver har vi ingen aning om. Vissa studier pekar på att det kommer att bli ett blodbad, andra på att det kommer att skapas massa nya jobb tack vare tekniken. Jag tror oavsett att vi kommer att se en mycket mer utbredd plattformsekonomi, även i andra sektorer än för enkla tjänster, säger han.
Prognosen om fler visstidsanställningar slog alltså fel, men flera andra av de hypoteser som forskare och experter levererade 2011 har blivit verklighet. ”Flexkontor, utan personliga platser, väntas få stort genomslag”, löd exempelvis en spådom. Den grundade sig på arkitekten Christina Bodin Danielssons då färska avhandling. I dag är hon docent i arkitektur, specialiserad på hur den fysiska miljön påverkar oss, och har sett kontorslösningen med olika typer av miljöer för kreativt teamarbete, tyst jobb och koncentrerade möten bli stadigt populärare.
– Det blev precis som jag trodde. Sedan 2010 har de aktivitetsbaserade flexkontoren blivit allt vanligare i Sverige. Många arbetsplatser använder sig i dag av olika hybridlösningar. Då har man märkt att flexkontoret fungerar väldigt bra ihop med hybridarbete, vilket gjort att populariteten ökat ytterligare, säger Christina Bodin Danielsson.
Distansarbete blev populärt, precis som förutspått. Hemmajobbandet sköt i höjden under pandemin, och många arbetsplatser har fortsatt att låta medarbetarna jobba delar av arbetstiden utanför kontoret. 2023 uppgav mer än hälften av 142 statliga myndigheter att de tillåter mer än 40 procents arbete på distans.
Att kontorsplatserna står tomma delar av tiden har blivit ytterligare ett argument för flexkontoret, menar Christina Bodin Danielsson.
– Att ha tomma platser kostar pengar. Men att man skulle kunna spara genom att införa flexkontor är ett missförstånd. Ett bra, aktivitetsbaserat flexkontor har inte nödvändigtvis mindre yta. I stället handlar det om att skapa olika miljöer på kontoret som är bra för olika sorters uppgifter. Ett flexkontor som är ”rätt” gestaltat är en strålande bra kontorslösning, ur synvinklar som möjlighet till personlig kontroll, hälsa, arbetstillfredsställelse och flexibilitet, säger hon.
Ännu är dock eget eller delat rum den vanligaste kontorsformen i Sverige. Enligt en rapport från fastighetsbolaget Castellum arbetar 41 procent i eget eller delat rum, medan 23 procent jobbar i flexkontor.
Precis som artikeln från 2011 förutspådde fortsätter alltfler svenskar att jobba högre upp i åldrarna. Enligt SCB har sysselsättningen bland 65–74-åringar fördubblats sedan millennieskiftet.
– Pensionssystemet har förändrats, vilket har lett till att fler arbetar till en högre ålder av ekonomiska skäl, säger Kerstin Nilsson, arbetslivsforskare vid Lunds universitet och Högskolan i Kristianstad.
Attityderna har också förändrats, konstaterar hon – fler vill fortsätta jobba även av andra orsaker.
– Men hur länge man orkar skiljer sig väldigt mycket mellan olika yrkesgrupper. Har man ett fysiskt tungt eller stressigt jobb räcker inte enbart den kronologiska riktåldern som mått för att avgöra om en person bör fortsätta arbeta eller inte.
Men föreställningen om att fler äldre anställda också skulle leda till en uppgraderad arbetsmiljö kom lite på skam. Bullerdämpning, bättre belysning och ergonomi har inte varit överst på arbetsgivarnas agenda. Inte heller har visionerna från 2011 om arbetsplatser som med teknologiska hjälpmedel övervakar de äldre medarbetarnas hälsa blivit verklighet.
Utmaningen för framtidens arbetsliv blir att förhålla sig till arbetskraften ur ett helhetsperspektiv, menar Kerstin Nilsson, som framhåller vikten av ett hållbart arbetsliv för alla anställda. Om vi fokuserar på kronologisk ålder finns risk att den som inte orkar fortsätta arbeta känner sig skuldbelagd.
– Det är viktigt att även reflektera utifrån biologiskt, socialt och kognitivt åldrande, säger hon.