Anställda på Försäkringskassan vill inte tvingas till kontoret

– Vi missade den precis, konstaterar Azra Glavas med en suck samtidigt som fyrans spårvagn mot Mölndal rullar i väg från henne.

Sommartidtabellen och en tillfällig hållplatsflytt har under de senaste veckorna gjort pendlingen in till Försäkringskassans kontor i Göteborg besvärligare än vanligt.

Ett femtiotal personer står samlade omkring hållplatsen i Gamlestaden. Morgonsolen letar sig in mellan höghusen. Gäspningar och sömniga ögon botas med kaffe i termosmuggar och takeawaymuggar.

Några stirrar ned i sina mobiler. Andra blickar förhoppningsfullt nedåt längs gatan i väntan på att rätt vagnsnummer ska dyka upp. En kundvärd från Västtrafik fipplar länge med att få på sig en neongul väst.

Tre dagar i veckan tar sig Azra Glavas från hemmet, villan i Nödinge, in till sin arbetsplats i Krokslätt i centrala Göteborg. I vanliga fall tar den resan ungefär 45 minuter. Men spårvagnsmissen förlänger den nu med ytterligare tio.

Det första pendeltåget vid 07.46 lyckades hon pricka in med några minuters marginal efter en förskolelämning som drog ut på tiden. Det är viktigt att hinna med det tåget, eftersom det bara går var tjugonde minut.

– Mornarna blir ofta stressiga när jag ska in till jobbet. Nu var det bussen som stannade till utanför oss när vi gick till förskolan. Barnen är så fascinerade av den att det var svårt att komma vidare efter det, säger Azra Glavas med ett trött leende.

Efter tio minuter gnisslar sig till slut rätt spårvagn fram till hållplatsen i Gamlestaden. Azra Glavas kliver ombord och tar en ståplats i mitten av den varma vagnen.

Hon är utredare inom sjukpenning och har arbetat på Försäkringskassan sedan 2019, först i Borås – men när kärleken tog henne till Göteborg blev det för långt att pendla dit, då fick hon byta till ett närmare kontor.

Under pandemin skötte Azra Glavas arbetet helt hemifrån. När det återigen blev möjligt att träffas på arbetsplatsen sattes Försäkringskassans riktlinje för distansarbete till minst 51 procents närvaro på kontoret, mätt under ett års tid.

Arbetsgivarens beslut fick ett blandat mottagande bland de anställda. Många som trivdes med distansarbete och upplevde att de hade bättre förutsättningar för att utföra arbetet hemma var besvikna.

Sedan september förra året har myndighetens regler för distansarbete stramats åt ytterligare. Numera gäller minst tre dagar på plats varje vecka.

Det beslutet har väckt rejäla diskussioner. Anställda är kritiska både till inskränkningen och att tiden räknas veckovis, eftersom det minskar flexibiliteten i distansarbetet.

Även facket har kritiserat förändringen. ST-företrädarna förklarade sig oeniga med arbetsgivarens beslut. Avdelningsordföranden Thomas Åding konstaterade då i en intervju med Publikt att ”arbetsgivaren agerat tondövt” och att facket försökt argumentera för en större flexibilitet.

Myndighetsledningen motiverade beslutet med att två dagars distansarbete i veckan var tillräckligt och att den tidigare modellen varit för svår att följa upp. Det är synd, tycker Azra Glavas.

– Det har blivit mycket mer strikt och kontrollerat nu. Det känns inte riktigt som att ledningen litar på att vi anställda sköter oss och att vi vill göra ett så bra jobb som möjligt. För oss blir det besvärligare. Ibland får vi åka in och sitta på kontoret för oss själva bara för att få ihop dagarna. Vad är poängen med det?

Från 2023 och framåt har även flera andra myndigheter skärpt sina regler för distansarbete, trots att många anställda uppskattar att arbeta hemma och vittnar om att det är en mycket viktig faktor i valet av arbetsgivare.

Azra Glavas skulle själv ha svårt att tacka ja till ett jobb där det inte var möjligt att jobba på distans.

– Det är jätteviktigt för mig. Jag vet hur jobbigt det var när jag pendlade varje dag förut. Man blir helt slut.

Frågan väcker stort engagemang bland myndighetens medarbetare. Azra Glavas har lätt att förstå det – för henne handlar det om tid, energi och pengar.

– Ett månadskort till tåget kostar 1 200 kronor för mig. Är du på kontoret äter du också mer ute, eller så behöver du tänka på matlåda. Sedan är det tiden och all stress med tåg och kollektivtrafik där man ska stå hopklämd.

Spårvagnen skramlar sig sakta fram genom centrala Göteborg. Den tjugofem minuter långa färden är ryckig och den instängda värmen får pendlarnas pannor att blänka av svett.

– Oftast är jag helt slut efter en dag på kontoret. Det händer ibland att jag slumrar till på resan hem. Pendling i nästan två timmar tur och retur, telefonsamtal och hög ljudnivå under hela dagen på kontoret och en stökig lokal på lunchen. Som småbarnsförälder räcker inte energin till.

Klockan är kvart i nio när spårvagnen äntligen stannar vid hållplatsen i Elisedal. Azra Glavas går av och ser sig noggrant om innan hon korsar gatan.

– Det är en rätt otäck väg, speciellt här där bilarna svänger in till vänster. Det har varit en allvarlig olycka här vid övergångsstället, så jag är alltid extra försiktig för att inte bli påkörd, säger hon.

När hon klarat sig över till andra sidan kan hon börja öka takten mot Försäkringskassans kontor. Den elva våningar höga, mörka byggnaden som stod klar 2018 sticker ut i stadsbilden. I entrén blippar Azra Glavas sitt passerkort innan hon fortsätter mot hissen och trycker på knappen för våning 8.

I byggnaden finns ”den ljusa sidan”, där väggarna är helt ersatta av fönster, som vetter in mot centrala Göteborg och ger en bra utsikt över åkattraktionerna på Liseberg. ”Den mörka sidan”, med något mindre fönster, ligger nästan vägg i vägg med ett jämnhögt bostadshus.

– Det är nästan alltid lugnare på den mörka sidan, så jag brukar sitta där, säger Azra Glavas.

Uppe på åttonde våningen finns utspridda grupper av kontorsmöbler i de annars relativt öppna ytorna. Skyltar talar om för de anställda vilken av det aktivitetsbaserade landskapets zoner de befinner sig i och vilka regler som gäller just där.

– Det är nytt och fint men lite väl öppet. Jag hade gärna sett att man skärmade av mer. Det blir väldigt högljutt här nu när vi är många personer som sitter i telefon samtidigt, säger Azra Glavas.

På den mörka sidan har kollegan Nermina Sabovic redan paxat de två vanliga kontorsplatserna bredvid varandra. Bara några meter till vänster syns grannhusets balkonger.

– Vi har bra koll på alla nyinflyttade, skämtar Azra Glavas.

– Det är en här mitt emot som nästan alltid kommer ut på balkongen på eftermiddagen och sätter sig och njuter med kaffe och en bok i solen, tillägger hon.

Hon packar upp sin dator ur väskan, börjar gå igenom mejlskörden och ser efter om hon har några missade samtal. Samtidigt uppdaterar hon och Nermina Sabovic varandra på vad som hänt sedan de träffades sist.

– Det bästa med att komma in till kontoret är verkligen kollegorna. Nermina lärde jag känna för ett år sedan ungefär, och vi hänger alltid ihop. De andra bruka skoja om att om en av oss loggar ut från systemet, så gör alltid den andra det snart också. Vi kommer och går ungefär samtidigt och tar alltid rast tillsammans.

Nermina Sabovic är glad att se sin kollega igen. På enheten har de en bestämd dag i veckan när alla är på plats. Matchar inte dagarna med kollegorna i övrigt så får de ibland åka in och sitta själva på kontoret för att få ihop sina tre dagar på plats.

– Jag var nästan helt själv här i går, vi var bara tre personer på hela våningen. Det var så tråkigt. Dagen gick så långsamt, muttrar Nermina Sabovic.

Sedan reglerna för distansarbete ändrades för ett år sedan upplever hon att flexibiliteten minskat kraftigt. Hon uppskattade den tidigare riktlinjen, som gav möjlighet att arbeta hemifrån 49 procent av arbetstiden.

– Någon extra dag i veckan kanske låter fånigt. Men nu får vi inte heller börja dagen med att arbeta hemma och sedan åka in till kontoret. Det blir svårare när man räknar per vecka också. Mycket av det positiva med distansarbetet försvinner. Pendlingen tar en hel del tid och energi även från mig som har närmare till jobbet än Azra.

Tidigare hade Nermina Sabovic större möjligheter att själv lägga upp arbetet utifrån vad som passade bäst, både för henne och för jobbet.

– Förut var det inte alls samma känsla av ”måste”. Nu ska jag vara här tre dagar i veckan, oavsett vad som passar bäst för arbetet och om mina kollegor är här eller inte.

Nermina Sabovic upplever även att det känns mer professionellt att sitta i den tysta avskilda miljö som hemarbetsplatsen erbjuder, speciellt när hon tar telefonsamtal.

– Vi pratar med sjukskrivna personer hela dagarna, som ibland gråter när de ringer till oss. Då är det inte roligt om några kollegor sitter tätt intill här i kontorslandskapet. Man blir orolig att det ska höras och det är svårt att koncentrera sig.

Samtidigt är hon ändå glad att möjligheten till distansarbete finns kvar på myndigheten.

– Jag får mycket mer arbete gjort hemma och har dessutom lättare att få till friskvård och träning tack vare distansarbetet. Kontoret är väldigt bra för det sociala. Allt här är verkligen inte negativt. Men förutsättningarna för att arbeta är bättre hemma, säger Nermina Sabovic.

Klockan nio varje dag har enheten en gemensam avstämning. En del av arbetsgruppen är på plats i Göteborg, och kollegorna på andra orter i landet finns med digitalt via en stor skärm i konferensrummets ena kortända. Förmiddagssolen hålls borta av ett par nedrullade gråa gardiner.

Stämningen i rummet är uppsluppen och fnissig fram tills mötet inleds.

– Då ska vi se. Vi kör i gång, säger Hasna Golshan, som ansvarar för dagens möte, när alla kommit på plats och tekniken verkar funka.

– Det har kommit in lite fler bedömningsärenden, men vi har fortfarande ett bra läge. Vi har fått ned pågående ärenden nu också, så verkligen bra jobbat allihop, fortsätter hon.

Sedan tittar Hasna Golshan upp från den bärbara datorn framför sig.

– Azra, du hade något du ville ta upp?

– Ja, precis. Jag ville mest informera om att det kommit en ny riktlinje för hur vi ska hantera utbetalningar i samband med avvikanden. Sedan fanns också en uppdatering av sjukpenningen. Jag tänkte att det kunde vara bra för alla att känna till, säger Azra Glavas.

– Jättebra, Azra. Jag tänker att vi alla var och en får läsa igenom det här och titta på det i lugn och ro, i stället för att vi tar det tillsammans. Det blir nog enklast, säger Hasna Golshan.

Därefter avhandlas ytterligare några korta punkter innan mötet avslutas och deltagarna på skärmen kopplas bort. Efter en snabb fika tillsammans med kollegorna på plats är det tags att ta sig an dagens arbetsuppgifter.

Ljudnivån i det öppna landskapet stiger snabbt när utredare och handläggare tar på sig sina hörlurar och börjar beta av dagens telefonsamtal. En vanlig dag kan innebära omkring tio samtal, med kollegor på bara någon meters avstånd.

– Jag tycker att vi behöver bättre förutsättningar på jobbet. Det är roligt att träffa kollegorna. Men när det kommer till våra arbetsuppgifter så jobbar vi helt självständigt. Det är möten ibland, och några enstaka gånger då jag kan hjälpa någon med ett ärende. Annars sitter jag själv vid min dator eller pratar i telefon. Då är arbetsmiljön hemma mycket bättre, säger Azra Glavas.

När hon arbetar hemifrån kan hon sitta ostört och har lättare att koncentrera sig. Under en dag då hon distansarbetar visar hon upp arbetsrummet i villan i Nödinge – en tydlig kontrast till det aktivitetsbaserade kontorslandskapet.

Hon har öppnat upp fönstren i villan på vid gavel och de släpper in frisk, somrig luft. Det enda ljud som hörs är vinddraget som går genom rummen.

Väggarna i hemmet är i vit puts, och även inredningen går i ljusa toner. Färgskalan bryts enbart av ett gråbrunt trägolv och ett gäng färgglada pussel och sällskapsspel som staplats uppe på en hylla.

– Barnen får inte komma in här i arbetsrummet, även om de är nyfikna och gärna vill pilla på mina hörlurar, säger Azra Glavas.

De dagar hon arbetar hemma går morgnarna smidigare. Hon kan lämna barnen på förskolan i lugn och ro, men ändå hinna hem till datorn i god tid innan morgonmötet vid 9. På eftermiddagarna hämtar hennes man barnen och går sedan oftast en sväng förbi lekparken.

– Jag slutar min arbetsdag 16.27 och vi har sagt att de inte kommer hem innan halv fem. Det går inte att ha barnen hemma när jag ska jobba. Jag försöker arbeta på samma sätt hemifrån som när jag är på jobbet. Jag håller inte på med tvätt, disk eller massa annat under den tiden, det skulle bli för stressigt, tror jag.

En stor del av dagen spenderar hon sittande framför sin dator och i telefon. Ibland när någon kollega behöver hjälp ringer de upp varandra på Skype. Då kan Azra Glavas ställa sig en stund vid köksbänken för att variera arbetsställningen.

Hon upplever inte att hemarbetet har påverkat relationen till kollegorna eller samarbetet på enheten.

– Det funkar hur bra som helst även på distans, och när vi är inne på kontoret blir det mer socialt. Då fikar vi tillsammans både på för- och eftermiddagen. Ibland hittar vi på något efter jobbet. Jag tycker inte att det är någon skillnad jämfört med hur det var innan pandemin.

På köksbänken står en bunke med nyplockade jordgubbar från landet. I pauserna tar Azra Glavas sig gärna ut en stund i trädgården eller går en kort promenad. När hon betat av arbetsuppgifterna och slår ihop datorn på eftermiddagen finns fortfarande energi kvar till familjen.

Hon känner en oro för hur hon skulle orka med sitt arbete om reglerna skärptes ytterligare eller möjligheten att arbeta hemma helt försvann.

– Man hör om många som drar in distansarbetet nu. Här i Göteborg har vi sett hur Volvo, som är en stor arbetsgivare, gått den vägen. Många är rädda för att samma sak ska hända hos oss. Vi har ingen makt över det beslutet. Men jag gör vad jag kan för att försöka påverka och förklara hur mycket det underlättar för mig som anställd.

Kritiken mot förändringen kvarstår

Ett knappt år har gått sedan Försäkringskassan skärpte reglerna för distansarbete. Ledningen anser att förändringen fungerar bra, men många anställda upplever reglerna som oflexibla och svårtolkade.

STs avdelningsordförande Thomas Åding räknade med en ännu mer högljudd kritik i samband med att distansarbetet på Försäkringskassan i september förra året begränsades till två dagar i veckan. Men missnöjet med förändringen finns fortfarande kvar, konstaterar han.

– I slutändan är vi anställda. Vi får foga oss efter det som arbetsgivaren bestämmer, säger han.

Många medarbetare tycker att reglerna inte är flexibla nog och skulle hellre se månadsvisa avstämningar än veckovisa. Det finns också skilda åsikter om hur reglerna ska tolkas.

– Det märks tydligt vid kortare arbetsveckor. En del chefer tycker att alla ska vara på plats tre dagar då, medan andra ser det som att vi fortfarande kan arbeta hemma två dagar. Vi har försökt få stöd eller guidning från ledningen, men det har varit trögt, säger Thomas Åding.

Elisabeth Schuman, enhetschef för arbetsrätt och arbetsmiljö på Försäkringskassan, upplever dock att reglerna fungerar bra.

– Vår uppfattning är att det finns en bra balans mellan arbete på kontoret och på distans nu. Problemet med den tidigare modellen var att den inte gick att följa upp. I början kom en del kritik från anställda. Men vi ser att den har lagt sig nu, säger hon.

Att anställda ibland får sitta ensamma när de åker in till kontoret menar hon bör hanteras med en dialog på arbetsplatsen

– Jag tror att det skulle uppfattas som ännu mer oflexibelt om vi exempelvis hade tvingande dagar på plats. Arbetsgivaren delar inte heller uppfattningen att arbetsmiljön på kontoren är bristfällig, utan hänvisar till att det finns flera typer av ytor som kan tillgodose olika behov. Försäkringskassan framhåller också att det pågår ett kontinuerligt arbetsmiljöarbete på myndigheten.