Troll och realism i svensk skräckis

KULTUR: FILM2018-08-29
På hösten brukar det våras för biofilmen, så även i år. Här följer en handfull sevärdheter på en späckad repertoar.
Av:  Fredrik Sahlin
  • Gräns är en udda svensk sak som vann fint pris vid film­festivalen i Cannes i våras och är ovanligt svår att definiera. Den litterära förlagans författare, tillika Sveriges Stephen King, John Ajvide Lindqvist summerade den så här: »En icke-binär naturromantisk skräckthriller«. En skön mix av realism, humor, kroppsvätskor och troll – och så bjuds det på ett av filmhistoriens knäppaste ligg. (Bio 31/8)
  • Blackkklansman är en hejdlös historia baserad på ett verkligt fall på 1970-talet då en ung afroamerikansk polis lyckas infiltrera en lokal avdelning av Ku Klux Klan, KKK. Jo, det låter fullständigt bananas, och är det också. Den lättsamma tonen kom som en överraskning – Spike Lee brukar ju vara en mer agiterande filmmakare – men den politiska agendan är ändå tydlig i den här komedin som jobbar på en scen någonstans mellan vass satir och Jönssonligan. Inte något för Trump-kramare... (Bio 7/9)
  • Trädgårdsfesten. Skådespelerskan och filmmakaren Agnès Jaoui är en av de främsta i grenen lättsam relationskomedi med lagom djup. Tänk en fransk Woody Allen med kvinnligt perspektiv (vilket tar oss rätt långt från Woody, men ändå…). Bäst var hennes regidebut I andras ögon från år 2000 (se den!) men även efter det har hon levererat säkra och filantropiska iakttagelser om mänskligt beteende – speciellt när det kommer till det där knepiga som kallas kärlek. (Bio 7/9)
  • Le Chalet. Vi stannar i Frankrike för en småmysig men otäck who dunnit-serie med uppdaterade Agatha Christie-vibbar. Det handlar om ett gäng människor i en isolerad bergsby som går lös på varandra. De enbart sex avsnitten (skönt!) berättas i två tidsplan, nutid och för tjugo år sedan. Konventionellt upplägg med begränsad spelplan där gamla oförrätter bubblar upp till ytan, men likväl… spännande. För en seriefrossare är det också skönt att för en gångs skull höra annat än det amerikanska bräkandet. (Netflix)
  • The Miseducation of Cameron Post. Okej, vi klämmer in en jänkare till ändå. Ett drama om en ung tjej som, när hennes religiösa föräldrar får reda på att hon är lesbisk, skickas på ett omskolningsläger som ska se till att hon blir »normal« igen. Stillsamt, välspelat och inte alls så pamflettistisk som man skulle kunna vänta sig. (Bio 24/8)


Fredrik Sahlin är filmrecensent och journalist.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.