Annons:

”Den bästa känslan i diskus är när jag är i form och vet att jag kommer att kasta långt”, säger ST-medlemmen Mathilda Eriksson, som i år kom trea i Finnkampen.
Bild: Jonathan Näckstrand/Bildbyrån
”Den bästa känslan i diskus är när jag är i form och vet att jag kommer att kasta långt”, säger ST-medlemmen Mathilda Eriksson, som i år kom trea i Finnkampen.

Hon tävlar för Sverige

MIN FRITID2025-11-03

Hon kom trea i diskus i Finnkampen, men till vardags arbetar ST-medlemmen Mathilda Eriksson heltid som flygledare på Arlanda. Oftast tränar hon sex dagar i veckan.

Av:  Jenny Damberg

”Det var ett helt gäng från jobbet som var och kollade på Finnkampen. Det var jättekul. Och de som inte var där hörde av sig och gratulerade. Jag blev trea, vilket också är vad jag är rankad som – men jag hade gärna kastat lite längre.

Jag har precis följt friidrotts-VM i Tokyo. Jag har många nära vänner som var där och tävlade, och då blir man verkligen engagerad. Jag hade så klart velat vara där, men så bra är jag inte.

För oss som inte åkte till VM var diskussäsongen slut efter Finnkampen. Diskus är en av de tre friidrottsgrenar som inte finns inomhus. Vissa år kör jag kula inomhus på vintern. Att inomhus-SM är i Stockholm sänker oddsen för att jag ska delta, det är inte så långt att åka.

Jag bor i Uppsala och tränar med en grupp i Upsala IF, men sedan jag pluggade till flygledare på Sturup tävlar jag för Malmö AI. Jag tränar sex dagar i veckan när jag inte tävlar. Jag springer, hoppar, lyfter tungt, kastar diskus och stöter en del kula. Jag hade nog kunnat jobba lite mindre för att få mer tid för återhämtning, men jag kan i alla fall lägga mitt schema efter hur jag tränar och tävlar.  

Den bästa känslan i diskus är när jag är i form och vet att jag kommer att kasta långt. Det är en speciell känsla när man redan i mitten av kastet känner att disken kommer långt, långt innan man sett den landa.

Det som håller mig i gång är min träningsgrupp och att jag känner att jag kan kasta längre. Vi som tävlar har varit samma gäng sedan jag började och vi har utvecklats parallellt. På mitt första SM för tio år sedan kom jag fyra på 47 meter, senast blev jag trea med ett kast på 57 meter.

Att bli bra på diskus är delvis en fråga om längdförutsättningar. Jag tror inte att någon av de bästa kastarna är under 170 centimeter. Därutöver krävs tålamod. Det tar tid att bygga upp styrka och man behöver väldigt många kast för att bli bra, det är inte något man bara blir.”

Mathilda Eriksson

Ålder: 27 år.

Bor: I Uppsala.

Arbete: Flygledare på Arlanda.

Gör på fritiden: Tränar och tävlar i diskus. Lagar mat, gillar att testa nya rätter. Reser och läser.