Spanien stannade i protest

SPANIEN2012-04-18

Arbetslösheten fortsätter att stiga och statens underskott är oroande stora. Den spanska skuldkrisen har hamnat i Europas fokus. Och när staten tvingas spara för att lugna marknaden drabbas de statsanställda hårdast.

Av:  Thomas Gustafsson

Torsdag 29 mars stod Spanien stilla. Alla industrier och transporter, offentliga inrättningar och myndigheter hade slagit igen sedan landets två stora fackliga organisationer UGT och CC.OO utlyst en generalstrejk.

Miljoner människor marscherade i protest mot nya nedskärningar inom den offentliga sektorn och mot nya lagar som gör det lättare för privata företag att säga upp anställda.

Trots att de flesta statsanställda inte är med i något fack var uppslutningen denna gång mycket stor.

– Vi har passerat gränsen, nu måste vi visa att det inte går att spara mer, säger Humildad Guiterréz när Publikts medarbetare träffar henne två veckor efter strejken.

Humildad Guiterréz är administratör vid en jourdomstol. Under de 24 år hon haft jobbet har villkoren för statsanställda försämrats dramatiskt, säger hon.

– När det är kris i Spanien är det alltid vi statsanställda som tvingas betala. Köpkraften för statstjänstemän har minskat med trettio procent under de senaste tjugo åren. Det enda vi statsanställda har kvar nu är vår anställningstrygghet.

Generalstrejken är bara början på en serie demonstrationer. Snart är var fjärde spanjor utan jobb. De enda recept den nya konservativa regeringen har presenterat är nya nedskärningar.

Så gott som alla vikarier inom den offentliga sektorn är borta och arbetstiden har ökat för dem som är kvar.

Rosi Tudela, Feli Benito och Asuncion Martín har fasta jobb inom statlig förvaltning och sjukvård.

Efter jobbet brukar de ibland avrunda dagen med lite mat och ett glas vin på en bar i närheten.

För ett och ett halvt årsedan fick de sina löner nedskurna och frysta, berättar de. Därefter har deras arbetstid utökats med en halvtimme per dag.

Rosi Tudela är telefonist och har en årslön på 16 800 euro, cirka 150 000 kronor. På det betalar hon tjugo procent skatt.

Feli Benito arbetar med personaladministration. Hon är mellanchef och har en årslön på 25 200 euro, cirka 224 000 kronor, före skatt.

– Mer tjänar vi inte trots att vi har långa arbetsdagar och jobbar hårt, säger Rosi Tudela.

Ingen av dem är med i facket. Fackföreningarna fungerar som politiska organisationer och att arbeta fackligt skulle inte hjälpa dem, anser de.

– Trots att lönerna är så låga är det hundratusentals som står på kö för att få våra jobb, säger Rosi Tudela.

Hon kallar till sig kyparen och beställer ett glas vin och en ny tallrik med tapas. Ett glas vin kostar 3 euro.

– Vi jobbar hårt. Men man måste också få unna sig att leva, säger hon.

Humildad Guiterréz.
Bild: Thomas Gustafsson
Humildad Guiterréz.

Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.

ÄMNEN:

Internationellt
Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA