Staten är ingen attraktiv arbetsgivare. Den bilden måste förändras, annars hotas förtroendet för förvaltningen. Bättre utvecklingsmöjligheter och höjda löner är två viktiga – och brådskande – åtgärder.
Namn: Agneta Carlsson Ålder: 55 år Bostad: Radhus utanför Gävle Familj: Maken Claes och utflugna sönerna Robert och Martin plus barnbarn Yrke och arbetsplats: Administratör vid Svenska ESF-rådet i Norra Mellansverige Månadslön: 23 000 kronor
Lina Eliasson och Jan Karlsson är projektledare på Räddningsverket. De avgör vad som krävs när verket ska skicka personal till platser som Kosovo eller Kongo-Kinshasa.
– Hittills har våld och hot varit riktat framför allt mot åklagarna, men det finns ständigt en hotbild mot personer som arbetar inom rättsväsendet, konstaterar Anita Kihlström Svensson på säkerhetsavdelningen vid Domstolsverket.
Trots relativt få incidenter är domstolarnas anställda en måltavla för hot, enligt Domstolsverket. En av dem som råkat illa ut är domstolssekreterare Doris Lau vid Göteborgs tingsrätt.
Minoo Akhtarzand har verkat inom den mansdominerade energibranschen större delen av sitt yrkesverksamma liv. Nu sitter hon i förarsätet på Banverket. Perspektiv som bryter mot normen skapar en underskattad dynamik, anser hon.
I somras såg frågan om storregioner ut att vara död. Men i det tysta banas det väg för dem, menar landshövding Anders Björck. Han ser staten utarmas om förslagen blir verklighet, och hoppas på ett val före en sådan jättereform.
Pär Waldenius är kritisk till det ordval STs avdelningsordförande Thomas Fager använt då han kommenterat det kommande ledarskiftet på Arbetsförmedlingen.