Rekrytering i rekordfart

Från en grå himmel faller duggregnet över Tidaholmsanstalten. Klockan ska strax slå nio. Inne i ett konferensrum sitter sju förväntansfulla arbetssökande i olika åldrar. Ett par av dem kommer från Tidaholm, någon från Jönköping, andra från närliggande orter på Vätterns västra sida.

– Vi väntar fortfarande på två personer, meddelar kriminalvårdsinspektören Josefin Darebäck.

Lise-Lott Brakken, som jobbar som chefsstöd, ber henne att kontrollera om någon syns till på parkeringen eller är på väg in genom grinden. Kort därefter ansluter en åttonde person till gruppen. Den nionde dyker inte upp.

– Det är inte helt ovanligt, konstaterar Lise-Lott Brakken.

Konferensrummet är ljust, med stora fönster och vitlaserade trädetaljer. I mitten står ett avlångt mötesbord och på golvet ligger en nyutrullad heltäckningsmatta. Anstaltens nya personalhus invigdes för knappt en månad sedan. Det luktar nybygge blandat med kaffe. På bordet finns förutom kopparna även pennor och små skålar med godisar inslagna i plast med Kriminalvårdens logga.

– Vi har ingen akademisk kvart här, så nu kör vi i gång, säger Marcus Jonsson.

Tillsammans med kollegan Jonathan Dahlbäck leder han morgonens informationsmöte. Med på mötet finns också Peter Samuelsson, som är kriminalvårdsinspektör och framtida chef för dem som landar en anställning.

Syftet är att de som sökt en tjänst som kriminalvårdare och passerat första intervjun ska få ytterligare information om vad som väntar om de anställs. Men innan det blir aktuellt återstår fortfarande ett par steg i rekryteringsprocessen.

En av dem som sökt jobbet som kriminalvårdare är Shakira Paasimaa.

– Jag tycker det verkar som ett intressant och roligt arbete. Det är spännande med säkerhet. Jag har velat bli polis eller ordningsvakt, men orkar tyvärr inte plugga, så då är det här ett bra alternativ, säger hon.

Under mötet går Jonathan Dahlbäck och Marcus Jonsson igenom hur Kriminalvården och anstalten fungerar. De informerar om hur arbetsdagen ser ut, berättar om villkor, utbildning och lönenivån.

– I snitt är ingångslönen 32 700 kronor. Men det betyder inte att ni alla kommer att få det. Vi har en individuell lönesättning, så det beror på vad ni har med er hit, förklarar Jonathan Dahlbäck.

De hanterar vant ett par praktiska frågor som dyker upp kring arbetstider och utbildning. Under den senaste tiden har de hållit i många liknande möten. De är båda så kallade ”handledare i arbete” och ska hjälpa nyanställda att komma in i jobbet på anstalten. Den senaste tiden har de fått lägga en allt större del av sin arbetstid på rekryteringsarbete och mottagandet av nya kollegor.

Informationsträffen avslutas med att de arbetssökande får prova ut arbetskläder och fylla i ett godkännande av att Säkerhetspolisen genomför en säkerhetskontroll.

– Det är toppen om ni kan börja redan i mitten av juni, säger Jonathan Dahlbäck innan mötet rundas av och de arbetssökande får lämna anstalten och spänt invänta ytterligare besked om rekryteringsprocessen.

Kriminalvården står inför en historisk expansion. Förändringar i kriminalpolitiken har drastiskt ökat behovet av platser på anstalter och i häkten. Under det kommande decenniet ska myndigheten växa rejält, vilket kräver rekordstora nyrekryteringar.

2034 räknar Kriminalvården med 29 000 platser i anstalt och häkte, nästan tre gånger fler än i dag. Antalet årsarbetskrafter i myndighetens kärnverksamhet beräknas samtidigt öka från omkring 17 000 till nästan 30 000 – trots att Kriminalvården planerar att minska bemanningstätheten med 30 procent. Utan den åtgärden skulle personalstyrkan behöva fördubblas.

Tidaholmsanstalten utgör ett konkret exempel på den förändring som Kriminalvården just nu går igenom. Den invigdes 1958 och är en av sju svenska anstalter med den högsta säkerhetsklassningen. Här finns några av landets grövsta brottslingar.

På Tidaholmsanstalten ska antalet platser tredubblas fram till 2030. Från omkring 200 till nästan 600. Under flera år framöver kommer anstaltsområdet att vara en byggarbetsplats där nya bostadshus och andra lokaler slås upp.

Så sent som i augusti förra året motsvarande bemanningen på anstalten 190 årsarbetskrafter. Nu är det närmare 360, vilket innebär omkring 500 anställda. Ingenting har varit i närheten av den förändringen under de 20 år som den ställföreträdande kriminalvårdschefen Jesper Carlman arbetat på anstalten.

– Vi växer på alla håll. Bara i ledningsgruppen har vi gått från nio till tjugotvå personer. Det här blir ett helt nytt sätt för oss att arbeta på, säger han.

Tidigare kände han igen varenda anställd på anstalten.

– Nu har det dykt upp 180 nya bara det senaste året. Det klart att det familjära försvinner då. Nu träffar jag folk varje dag som jag inte kan namnet på, det har aldrig hänt innan.

De senaste åren har han känt en oro över situationen och över hur myndigheten ska kunna hantera det enorma trycket. Samhällsutvecklingen, gängkriminaliteten och politikens svar med hårdare straff har lett till en hård belastning.

– Det vore dumt att säga att jag inte varit orolig. Vi är nog många som funderat över hur vi ska klara inflödet. Ett tag hade vi inte en enda plats, vi fick sätta intagna i besöksrum.

I Tidaholm började arbetet inför de stora rekryteringarna med att rigga en organisation. Den gruppen innehåller just nu två personer som arbetar med chefsstöd, två handledare och två personalchefer.

– Tidigare låg det här mer utspritt över organisationen, nu har vi ett antal personer med tydligt ansvar för rekryteringen, berättar Jesper Carlman.

Utöver den lokala gruppen finns också centrala stödfunktioner i myndigheten, som rekryteringsspecialister som stöttar upp vid annonsering, urval och digitala intervjuer.

Nästa steg handlade om att göra anstalten mer synlig. Det är ett arbete myndigheten även drivit från centralt håll sedan flera år tillbaka. I Tidaholm konstaterade ledningen att det även krävdes lokala insatser för att fler skulle få upp ögonen för arbetsplatsen, säger Jesper Carlman.

– Vi har varit alldeles för hemliga tidigare. Det är knappt att tidaholmarna har vetat om vad vi håller på med. Nu har vi försökt visa oss på ett helt annat sätt. Vi har varit ute och pratat på skolor och i andra sammanhang, och jag upplever att det har gett ett bra resultat.

Det nya personalhuset, med fina lokaler för möten och raster, personalgym, övningsutrymmen och lunchmatsal tror han också har haft stor betydelse.

– Lokalerna har självklart en effekt på dem som kommer hit på våra informationsträffar. Jag skulle säga att det har gjort stor skillnad för möjligheterna att behålla och rekrytera personal.

En del tur har de också haft, tycker han. Att majoriteten av rekryteringarna sker under en lågkonjunktur har underlättat. Kökstillverkaren Nobia, som länge varit en stor arbetsgivare i Tidaholm, har samtidigt också flyttat sin produktion från orten.

– Vi hade inte varit i närheten av samma antal ansökningar i en högkonjunktur. Tryggheten i en statlig myndighet med långsiktigt uppdrag blir mer värd när det skakar på andra ställen, säger Jesper Carlman.

Rekryteringen slukar just nu en stor del av arbetsdagarna för Jonathan Dahlbäck och Peter Samuelsson. De håller tempot uppe och kort efter att informationsmötet avslutats slår anstaltsgrindarna igen bakom dem. Nu väntar en ”skolavslutning” för omkring 20 nyanställda kriminalvårdare som just avslutat sin grundutbildning.

– Vi kan ta min bil, säger Peter Samuelsson.

Parkeringen har byggts ut och sträcker sig numera långt bort längs det höga stängsel som omger anstalten. Det behövs för att alla nyanställda ska kunna hitta en plats att ställa bilen.

– Det är ett år sedan jag gick in i den här rollen nu. Det var precis då vi fick veta att vi skulle dubbla både grundorganisationen och vikariepoolen, säger Peter Samuelsson.

Vad tänkte du om det?

– Att vi behövde få in varenda en här från Tidaholm.

Peter Samuelsson backar ut från parkeringsplatsen och kör in mot Tidaholm och den utbildningslokal som myndigheten tillfälligt hyrt in sig i. I backspegeln försvinner sakta den enorma anstalten. Genom vindrutan syns i stället snart lugna villaområden med väl tilltagna tomter. I kommunen finns totalt knappt 13 000 invånare.

Grundutbildningen ska alla kriminalvårdare gå igenom. Vanligtvis sker det efter omkring sex månaders anställning. Tidigare har anställda i Tidaholm fått resa till Göteborg eller Malmö för att utbildas och därmed antingen tvingats pendla långt eller vara hemifrån under arbetsveckan. Men när anstalten nu ska växa snabbt har det fattats ett beslut att tillfälligt erbjuda utbildningen i Tidaholm.

– Det kan vara den absolut viktigaste åtgärden. Det är många som av familjeskäl inte kan eller vill vara på en annan plats i Sverige måndag till fredag. Jag hade själv tur som gick utbildningen precis innan jag fick barn, annars hade det varit svårt, säger Peter Samuelsson.

Under det senaste året har också någonting börjat hända. Jonathan Dahlbäck och Peter Samuelsson har sett hur rekryteringen blivit allt enklare. Varje ny tjänst lockar fler sökande.

– De attrahera-insatser som Kriminalvården har gjort märker vi en enorm effekt av nu. Klasserna vi har här i Tidaholm blir bara bättre och bättre. Det är ganska orutinerade kriminalvårdare, men de har en bra bild av yrket och får extremt höga betyg, säger Peter Samuelsson.

Tidigare fanns det många förutfattade meningar om yrket, menar han – som att verksamheten liknade ett amerikanskt fängelse.

– Nu vet alla som söker att det inte alls är så. Vi syns på ett annat sätt än tidigare och får fler och mer kvalificerade sökande, som också har en bättre förståelse för yrket.

Efter fem minuter svänger Peter Samuelsson in på en 30-minutersparkering, de lämnar bilen och korsar gatan snabbt. Innanför dörren stöter de på utbildaren Oliver Gerdin, som också är lokal ordförande för ST på anstalten. Han gör sitt för att bidra till avslutningskänslan med en kortärmad blommig skjorta.

– Vi är inte sena, va?

– Nej, det är lugnt. Vi sa ju 10. Vi kör lite quiz nu, svarar Oliver Gerdin.

Lokalen har tidigare varit en förskola. Nu känns inredningen som en kommunbyggnad från 1980-talet med gulaktiga kontorsmöbler. På källarplanet finns övningsutrymmen där bland annat en fängelsecell och ett övervakningsrum byggts upp.

Från det stora rummet hörs avslutningsquizet och en sista fråga om Kriminalvårdens fyra områden för nolltolerans. Flera lag försöker gissa och misslyckas innan det rätta svaret till slut kommer.

– Då ska vi se hur många som får gå om, säger Oliver Gerdin när det är dags att räkna ihop resultatet.

– Nej, ingen går om. Vi behöver er alla i höst, kontrar Peter Samuelsson rappt och ett skratt utbryter i lokalen.

Efter att applåderna för det vinnande laget tystnat dukas det fram fika. Alla går och tar för sig innan ett kort avslutningstal sätter punkt för den åtta veckor långa utbildningen. För Elin Malmqvist, en av de nu färdigutbildade kriminalvårdarna, är det blandade känslor.

– Det känns jättebra, men samtidigt vemodigt. Den här tiden har varit rolig och det har gått fort. Men det ska också bli kul att gå tillbaka och jobba, säger hon.

Flera kollegor på hennes tidigare arbetsplats hade talat gott om Kriminalvården och Tidaholmsanstalten, vilket fick henne att skicka in en ansökan när tjänsterna utlystes.

– Jag har alltid velat jobba med människor och testat olika vägar. Det här verkade lockande och utmanande. Det känns också viktigt eftersom jag faktiskt kan påverka samhället.

Mikael Svensson, som också precis genomgått utbildningen, hade liknande tankar när han bestämde sig för att byta bana.

– Jag hade jobbat i 18 år på ett annat ställe. Jag sökte hit för att jag ville göra något bra, med en tydlig samhällsnytta. Att hjälpa människor och minska återfallsrisken känns meningsfullt. Jag hade också hört en hel del gott om Kriminalvården, säger han.

Arbetet har än så länge överträffat förväntningarna för dem båda.

– Det är ju ett väldigt speciellt jobb. Jag, precis som de allra flesta, hade inte direkt arbetat med grova kriminella innan och var lite spänd på hur det skulle bli. Men redan från början kände jag att det var roligt och en riktigt bra stämning, säger Elin Malmqvist.

– Man byggde upp en liten nervositet, men den släppte väldigt fort då jag fick ett bra stöd av kollegorna från dag ett, flikar Mikael Svensson in.

Det svåra läge som Kriminalvården befinner sig i var inget som fick dem att tveka. Båda är nöjda med sin första tid i myndigheten, även om den pressade situationen märks av.

– Efter omständigheterna har allting fungerat bra. Trots alla rekryteringar tar de som jobbat längre sig verkligen tiden att stötta oss nya. Även om vi är den sjunde nya gruppen på kort tid upplever jag att alla anstränger sig för att hjälpa till, säger Elin Malmqvist.

Utbildaren Oliver Gerdin anser också att Tidaholm har klarat den rekordsnabba utbyggnaden relativt smärtfritt.

– Självklart är det en ansträngd situation. Vi får in mycket personal som behöver prövas snabbare och på ett helt annat sätt jämfört med hur det såg ut för bara några år sedan. Men det är ändå hanterbart, säger han.

Grundutbildningen har också kortats rejält för att få ihop personalpusslet. Tidigare var den 24 veckor – numera är den bara 8 veckor. Det är en utmaning för Oliver Gerdin och hans kollegor.

– Vi får begränsa oss rejält. De som kommer till oss nu har också ofta bara jobbat ett par veckor eller några månader. Förut hade de som gick utbildningen ofta jobbat ett eller två år, och hade en annan förkunskap.

En avgörande fråga framöver blir att också behålla personalen, framhåller Oliver Gerdin. Både dem som nyligen rekryterats och dem som arbetat längre på anstalten och sitter inne på stor erfarenhet.

– I snitt kanske vi har en arbetslivserfarenhet på två år nu, jämfört med sex till åtta år för några år sedan. Vi har tappat en hel del av dem som jobbat längre. Dubbelbeläggning och nya arbetssätt kan vara en större utmaning för dem. Det är en påtaglig skillnad på dagens kriminalvård jämfört med hur det såg ut för bara fem år sedan.

Även om det fortfarande går att göra mer för att Kriminalvården ska vara en attraktiv arbetsgivare har förutsättningarna förbättrats, upplever Oliver Gerdin. Lönerna har blivit bättre, arbetstiderna likaså.

– Men det är lika viktigt att vi känner oss trygga i arbetsmiljön och inte minst att vi får utföra det uppdrag vi vill. Jag tror många av dem som jobbat en längre tid har känt en otrygghet både kring nya arbetssätt och att det samtidigt är så många nya kollegor som behöver stöd.

Än så länge har han inte upplevt att säkerheten på anstalten försämrats. Däremot har diskussioner kring otillåten påverkan blivit vanligare.

– Senaste året har det varit mycket fokus där. Det blir viktigare att prata om när du inte har en lika stor andel erfaren personal, säger Oliver Gerdin.

Den ställföreträdande anstaltschefen Jesper Carlman anser att Tidaholmsanstalten trots de omfattande nyrekryteringarna har lyckats upprätthålla en god säkerhetsnivå. Hans bild är också att anstalten klarat sig bättre från infiltration än många andra anstalter och myndigheter.

– Jag vet inte om det handlar om att vi är naiva eller om vi skyddas av att vi ligger ute på landet. Men jag upplever inte alls samma tryck här som på till exempel de större häktena. Självklart måste vi ändå vara beredda, säger han.

När det gäller säkerheten inne bland de intagna ser han inga större förändringar.

– Där har vi fått bra resurser. Men det är klart att upplevelsen kan skilja sig beroende på om man har jobbat här i två eller arton år.

Jesper Carlman betonar också vikten av att behålla erfaren personal inom myndigheten.

– Det är en ödesfråga. Jag tillhör själv dem som varit här länge, och jag tror att den här förändringen inom Kriminalvården är tuffare för oss. De nya som kommer in har ju inget annat att jämföra med – och där tappar vi faktiskt förvånansvärt få.

På anstalten görs mycket för att förbereda de nyanställda på vardagen innanför murarna. De första tre veckorna på jobbet består av en introduktion där teori och kurser varvas med praktiska övningar.

Den grupp som just nu går igenom introduktionen har bara några timmar kvar på sin första vecka. De är ett tiotal nyanställda i blandade åldrar som står tätt samlade i en korridor framför instruktören Joakim Larsson.

Dagens övning bygger på ett scenario där toaletten i en cell gått sönder och en intagen därför behöver eskorteras några meter bort i korridoren. Rollerna som intagna spelas av den andra instruktören Petter Fahlström och handledaren Jonathan Dahlbäck.

Även i ett så pass begränsat scenario visar det sig att mycket kan gå fel. Någon glömmer att stänga celldörren, en bok undkommer granskning och får följa med in på toaletten. Instruktörerna utmanar de nyanställda och nyttiga lärdomar blandas med rejäla skrattattacker.

– Det är mycket att tänka på, man är rätt slut i huvudet nu, konstaterar Emerlie Viktorsson.

Trots att det bara gått en vecka börjar hon ändå känna sig trygg i yrkesrollen.

– Det handlar mycket mer om att vara snäll och avväpnande, men det känns också väldigt naturligt att agera så. Instruktörerna är tydliga och det är kul att komma hit varje dag.

Hon jobbade tidigare i en butik, men tyckte att jobbet som kriminalvårdare verkade spännande.

– Framför allt sökte jag hit för att jag vill hjälpa människor som hamnat snett och se till att de kan få en ny start i livet, säger hon.

Oliver Gerdin upplever att det är en drivkraft som väldigt många av de nya kriminalvårdare som kommit in under det senaste året delar.

– Det finns nästan alltid ett intresse för och en nyfikenhet på människor, en vilja att förändra och göra skillnad. Det är viktigt att vi faktiskt får göra det, annars riskerar vi att tappa folk, säger han.

Den ställföreträdande anstaltschefen Jesper Carlman medger att arbetet med att hjälpa, utveckla och rehabilitera intagna fått stå tillbaka när anstalten pressats.

Men han upplever också en annan förståelse för myndigheten från politiskt håll. Han hoppas att det vårdande uppdraget, som det senaste året lockat så många att söka sig till anstalten, på sikt återigen ska få en större plats.

– ”Bättre ut” är en viktig ambition som vi måste stå fast vid. Det får inte bara handla om att låsa in människor och hoppas på förändring.

Myndigheten måste växa snabbt

Under de kommande fem åren ska antalet anställda i Kriminalvården öka från 20 000 till 30 000. STs avdelningsordförande Joachim Danielsson menar att det är svårt att upprätthålla kvaliteten

Trycket är högt på Kriminalvårdens HR-avdelning. Bara under de senaste tre åren har myndigheten tillsatt omkring 8 000 tjänster.

– Just i den här perioden, när vi säkerställer bemanningen inför sommaren, är det verkligen fullt upp. Sedan arbetar vi hela tiden med att förstärka myndigheten framåt också, säger enhetschefen Hanna Frummerin.

I dag har Kriminalvården omkring 20 000 anställda. Om fem år räknar myndigheten med att cirka 30 000 behövs för att klara uppdraget. Minst 2 000 personer ska anställas varje år, samtidigt som det är av yttersta vikt att hålla personalomsättningen på en låg nivå.

– Det är naturligtvis en jättestor utmaning. För att klara den behöver vi erbjuda en attraktiv arbetsmiljö, bra lön och goda villkor. Men vi behöver också veta att de vi anställer är lämpliga och går att lita på utifrån säkerhetsaspekter, säger Hanna Frummerin.

Under den senaste tiden har hon och hennes kollegor sett en positiv trend vad gäller antalet ansökningar. Hennes bild är att Kriminalvården lyckats i sitt arbete med att bygga upp sitt arbetsgivarvarumärke. Under det senaste året har det kommit in 200 000 ansökningar till tjänster på myndigheten.

Men i några delar av landet är det svårare att rekrytera.

– Det finns en del småorter där vi börjar känna att urvalet blir urvattnat. Det gäller bland annat i delar av Norrland, men även i rekryteringen till anstalter som Kumla och Salberga. På sådana orter behöver vi lära oss mer om hur vi ska hantera kompetensförsörjningen.

För att kunna fortsätta växa analyserar Kriminalvården nu löpande var i landet det finns potential att rekrytera. Analysen grundar sig på såväl demografiska förutsättningar som praktiska frågor som kollektivtrafik och pendlingsmöjligheter.

– Vi måste se till att det finns förutsättningar att kunna jobba inom Kriminalvården för dem som vill det, säger Hanna Frummerin.

Joachim Danielsson, STs avdelningsordförande inom Kriminalvården, anser att myndigheten än så länge klarat rekryteringen bra. Däremot är han osäker på hur Kriminalvården ska kunna upprätthålla sin konkurrenskraft och fortsätta växa när situationen på arbetsmarknaden ljusnar.

– När konjunkturen vänder och den privata sidan börjar rekrytera i större omfattning vet vi historiskt att det har haft en negativ påverkan på Kriminalvården, säger han.

Framöver tror Joachim Danielsson att den största utmaningen blir att upprätthålla kvaliteten bland de anställda. Det blir extra viktigt när bemanningstätheten ska minska med 30 procent, menar han.

Samtidigt märker han att de som arbetat länge och har mer erfarenhet blir alltmer belastade och att det finns risk att de söker sig bort. Det gör det extra angeläget att rekrytering och introduktion fungerar bra, konstaterar han.

– Många tycker att situationen är väldigt utmanande. Erfarenhet och mognad är viktigt i yrket. Förut räknades man som erfaren efter fem till tio år. Nu är det kanske den som bara jobbat i något år som ska hjälpa till vid introduktionen av nya anställda, säger Joachim Danielsson.