Konsten att ratta ett samtal

KULTUR2005-09-27
Vi behöver träna på att samtala. Per Gustaf Eriksson har gjort trafikregler för själva samtalet. De passar lika väl på jobbet, på kaféet och hemma vid köksbordet.
Av:  Agneta Slonawski
– Att ha en medfödd begåvning för samtal räcker inte. Alla behöver öva sig i att samtala, eftersom ord sanerar känslor och hjälper oss att se saker och ting ur andra perspektiv, säger Per Gustaf Eriksson i Mullsjö, som bland annat föreläser om konsten att samtala för vårdpersonal runtom i landet.

Under handledningen brukar han låta deltagarna titta på videoinspelningar av sig själva. Det är ofta en överraskande syn, eftersom de inte är medvetna om att kroppsspråket avslöjar så mycket som det faktiskt gör under ett vanligt samtal.

– Ett samtal brukar till tio procent bestå av vad vi säger och tio procent av hur vi säger det. De övriga 80 procenten talar vi med kroppen, säger Per Gustaf Eriksson som påpekar att lyhördhet är a och o i ett samtal.

Ett vanligt misstag är att vi i vår iver att visa att vi förstår vad den andre menar, tar över samtalet med egna kommentarer. Det är en svår balans, men det bästa är att hålla sig till stödjande hummanden och nickanden, för utan respons kan man lika gärna prata med en vägg.

Skillnader mellan könen

Per Gustaf Eriksson anser att det finns stora skillnader mellan kvinnors och mäns sätt att föra ett samtal. Kvinnor vill oftare ventilera i ett samtal, medan män är mer inriktade på att prestera lösningar.

Generellt kan man säga att det finns några grundläggande byggstenar i konsten att föra ett samtal: Det första är att det måste finnas en vilja till dialog och att de som är involverade i ett samtal verkligen lyssnar på varandra. Till det krävs både närvaro och lyhördhet.

Man kan träna upp sin samtalskonst genom att vara tillstädes. Ett sätt är att tjuvlyssna på bussen eller i hissen. Då hör man om samtalet består av en dialog eller en monolog. Genom det kan man lära sig mycket. Till exempel hur en dialog mellan två människor fungerar och om det låter olika beroende på om det är en kvinna eller man som pratar, respektive lyssnar.

Ett av de allra viktigaste gesterna i ett samtal är att lämna företräde. Det handlar om att vara mogen nog att släppa fram sin samtalspartner och inte ta kontrollen över samtalet med råd och egna lösningar, utan istället avvakta och känna av när det är ett bra läge att komma in.

Min tur att prata

Om man lyssnar riktigt noga så kan man höra om ett samtal flyter på eller ej och vilka inbjudningar som görs.

Motsatsen är förmodligen betydligt vanligare: Det vill säga att istället flika in sina egna tankar i samtalet.

– Man kan likna det vid att mitt fordon skymmer sikten, säger Per Gustaf Eriksson som menar att det främsta hindret till att vi inte lyssnar är att vi tänker på vad vi själva ska säga, i ett slags självupptaget lyssnande.

Den situationen går inte att missa, eftersom den som inte kommer till tals, ganska snart börjar utstöta så kallade otålighetsljud eller med gester visar att det faktiskt är min tur att prata nu.

Även i samtalstrafiken uppstår det frontalkrockar. Det händer till exempel när båda är för ivriga att vilja något. Eller att det bara finns en sanning och att jag försöker pådyvla den andra min mening, även om de tycker annorlunda. Samtidigt får samtalet inte bli för enkelriktat, eftersom det riskerar att dö ut om det inte kommer in lagom med bränsle med någorlunda jämna intervaller.

– Om jag hänvisar till mig själv hela tiden, med kommentarer som: "Jag vet precis vad du menar, jag har varit med om exakt samma sak", så gör jag mig själv till måttstock, säger Per Gustaf Eriksson.

Tomgångskörning förbjuden

Men misströsta inte. Varje försök till ett gott samtal är viktigt. Den behagliga känslan av tillfredsställelse efter ett öppet och förtroendeingivande samtal är obetalbar och ger oftast en ökad empati och större förståelse för andra människor.

Nära vänner brukar jämföra olika erfarenheter och bolla fram och tillbaka. Men om en person visar att han eller hon behöver tala enbart om sig själv, så måste det finnas utrymme för det.

Sedan finns det sådant som är mer eller mindre förbjudet under samtalets gång – tomgångskörning till exempel.

– Tomgångskörning i över två minuter är vanligtvis förbjuden eftersom det är miljöförstörande. Så borde det också vara i våra samtal. Vissa människor har en benägenhet att prata på utan att andra förstår vad de vill säga. Ofta är det ett sätt att lägga ut dimridåer för att de är rädda för att bli sedda, säger Per Gustaf Eriksson.

Ibland är det faktiskt tillfälle att ställa bilen och parkera. Med andra ord: låta vila i samtalet.

Det behöver inte vara vid en vacker utsiktsplats, utan du kan slå av motorn och försöka vara helt närvarande i det som sägs oavsett var du befinner dig i dina egna tankar och landskap.

En annan viktig sak är att tänka på om man pratar med en person som delat med sig av en jobbig upplevelse. Då är det inte nödvändigt att komma med något klyftigt att säga, utan våga finnas kvar i det svåra som nyss sagts.

Per Gustaf Eriksson tycker också att det kan finnas lite av nattgammal is i kontakten med nya bekantskaper. Där finns det all anledning att sakta närma sig den andra försiktigt för att åstadkomma ett gott samtalsklimat.

– Samtalet är något av det viktigaste som vi har. Kommunikationen ger ju oss en möjlighet till intressanta och fantastiska möten, säger Per Gustaf Eriksson.

Så det är värt att fortsätta övningskörningen, även om det innebär en och annan inbromsning eller sladd.

Tre trafikregler för ett samtal

Övergångsställe. Det är tillåtet att enbart registrera saker i ett samtal, men sedan låta det passera. Antingen tar du upp det i ett annat samtal eller så låter du det vara.

Stopptecken. Ibland får man lov att sätta stopp. När tomgångsprataren bara mal på, kan man markera och ställa frågor som:
"Jag förstår inte vad du vill säga!" Det kan ge en chans till eftertanke åt pratkvarnen och förhoppningsvis skapa ett helt annat samtal än det föregående.

Parkering förbjuden.På vissa ställen är det faktiskt parkeringsförbud. Det kan var i ett känsligt läge då din samtalspartner tydligt visar att hon eller han mår dåligt av det samtal ni har. Då är det viktigt att lätta på handbromsen och rulla vidare i samtalet, istället för att envist parkera och pressa fram dina egna råd eller åsikter.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.