Värt att veta om Italien och Japan

KULTUR: BÖCKER2010-08-17

Årets vackraste bok måste vara Monica Braws Trollsländans land, om Japans historia. Det skriver Sanna Töringe, kulturjournalist.

Det har varit badstrandsläsning hela sommaren. Sand i böckerna. Egentligen inget att rekommendera, man somnar så lätt, åtminstone över facklitteraturen. Det hade varit bättre att sitta i skuggan under ett träd medan man leds in i politiska förvecklingar i renässansens Florens. Göran Rambergs Påven hade sju barn, utgiven på Atlantis, är stundom komplicerad, men nästan hela tiden rolig och underhållande, som semesterläsning gärna ska vara. Ramberg älskar sitt ämne och han är inte historiker. Det är två bra förutsättningar. Det känns att han har skrivit essäerna med ett leende, och att han med lust och glädje byggt upp de historiska personer vi får möta. Inte oväntat är det delar av familjerna Medici och Borgia, med Machiavelli och Lucrezia, men också 1300-talsköpmannen Francesco di Marco Datini från Prato som sparade alla sina brev, 120 000! Ibland är det lite rörigt, författaren ställer krav på att man ska minnas vem som var vem. Och vem var nu Madonna Gulnada som gifte bort sin dotter? Men lunkande tar jag mig igenom boken och tillfredsställer nöjd min glupande bildningstörst. För vem vill inte veta allt om Italiens spännande historia?

Årets vackraste bok måste vara Monica Braws Trollsländans land, om Japans historia, även den utgiven på Atlantis. Det är inget för stranden och heller inget man läser innan man ska somna på kvällen, för boken är tung och kompakt och behöver intas i små njutningsfulla klunkar. Det är nästan hisnande att bara bläddra bland sidorna, läsa lite om adelskvinnornas ställning på Heian­tiden, då de inte fick visa sitt ansikte, men gärna ta sig en älskare, sedan dyka ner i samurajernas värld på 1100-talet, eller hoppa till förhållandet med Kina på 1900-talet. Vilken skatt detta är! För vem vill inte veta allt om Japans spännande historia!

I Kyoto finns det berömda zentemplet Kinkakuji. Yukio Mishimas roman Den gyllene paviljongens tempel (Lind & Co, översättning Torsten Blomkvist) handlar om den zenbuddistiske novis som på femtiotalet brände ner hela byggnaden (som i dag är återuppbyggd). I romanen tränger Mishima mästerligt in i den unge mannens psyke och förklarar hans handlande. Jämsides med Nabokovs Lolita är detta en av världslitteraturens bästa och mest komplicerade försök att förstå en besvärlig och osympatisk människa. Men jag måste varna för att detta inte är författarens mest lättälskade bok. Pröva också Bruset av vågor och Sjömannen som föll
i onåd hos havet.

Mer strandvänlig var spökromanen Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger, i översättning av Carla Wiberg (Albert Bonniers förlag). En välskriven och småtrevlig historia för alla som längtar efter en speciell typ av romaner, sådana man läste när man var barn, fast för vuxna – om ni förstår vad jag menar.

Till slut, som vanligt, en deckare. Ann Cleeves Blå gryning (Albert Bonniers förlag), i översättning av Jan Järnebrand, är en bok som är precis så gammaldags deckaraktig som man ibland gärna vill ha. Havet stormar runt Fair Isle, den minsta av Shetlandsöarna. Ja, ni hör själva…

Sanna Töringe är kulturjournalist.
Hon tipsar om böcker i ST
Press.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA