Anställd förföljdes i fjorton år
En man har dömts till rättspsykiatrisk vård för att under många år ha dödshotat, förföljt och ofredat en anställd på Transportstyrelsen. ”Det var en lättnad att det äntligen kom en dom”, säger den drabbade kvinnan.
Upprinnelsen till händelserna var ett beslut som den anställda på Transportstyrelsen fattade omkring 2011 och som mannen var missnöjd med. Enligt kvinnans vittnesmål i domstolen skickade han mejl minst en gång i månaden de första tio åren, därefter med glesare mellanrum.
Hon polisanmälde mannen en första gång 2020. Då hade mannen i ett mejl till henne skrivit att hon skulle avrättas med giljotin. Men ärendet lades ned, efter att hon förhörts på telefon, berättar hon för Publikt.
– Jag vet inte om de ens förhörde mannen. Förklaringen jag fick till att de lade ned ärendet var att de uppfattade att jag inte tog hotet riktigt på allvar. Det är problematiskt, tycker jag, det ska inte vara avgörande, säger kvinnan, som inte vill framträda med sitt namn.
Det som fick henne att göra en ny polisanmälan 2023 var att mannen blev alltmer tydligt hotfull, med upprepade hot om att döda både kvinnan och hennes familj. I ett av mejlen skrev han att kvinnan ”inklusive Familj skall rensas ut och inte ersättas pga arabisk sympati”.
– Den eskaleringen kom efter elva år, och det var jättejobbigt.
I maj i år blev mannen fälld i tingsrätten för hot mot tjänsteman, olaga förföljelse och ofredande. Han dömdes till rättspsykiatrisk vård.
Kvinnan vittnade i rätten om att hoten drabbat henne hårt. Under perioder arbetade hon mer hemifrån. Hon avhöll sig från att gå till affären, och hemma fick ingen öppna dörren när det ringde på. Mannen hade ett Twitterkonto som hon bevakade, och när han där skrev att han skulle ut och resa fick barnen inte röra sig ute.
Enligt domen erkänner mannen att han skickat mejlen men hävdar att han inte begått de brott han anklagats för. När han hördes sade han att han ”inte bryr sig om hon blivit rädd av det han skrivit”.
Kvinnan säger efter domen att hennes starkaste känsla är lättnad.
– ”Äntligen” är bästa beskrivningen, äntligen gick vi i mål. Men jag är jättetrött, och kämpar lite med både rationella och irrationella tankar.
Mannen har överklagat domen, vilket innebär att hon måste ta sig igenom ännu en rättsprocess. Hon har fått veta att mannen inte kommer att omhändertas inom rättspsykiatrin innan domen vunnit laga kraft.
– Men jag tror att vård är en vinst för både honom och mig. Och säkert även för andra – han hade en blogg med en lista över hundra personer. Nu är han också jättearg på personer som på ett eller annat sätt har varit inblandade i rättsprocessen.
Det har varit ensamt att vara så utsatt under så lång tid, säger hon.
– Man kan inte prata hur mycket som helst om det här med familj och kollegor under 14 år.
Hon anser att hon lämnats alltför ensam att hantera hotbilden och kontakterna med rättsväsendet. Hotet uppkom på grund av hennes tjänsteutövning, men det blev upp till henne som privatperson att driva ärendet framåt, konstaterar hon.
– Som målsägande har jag varit en privatperson. Och jag har sysslat med detta hela tiden, gränsen mellan arbetsliv och familjeliv har suddats ut. Jag ägnade jul- och nyårsledigheten till att bistå mitt målsägandebiträde i arbetet med att skriva skadeståndsanspråk. Post från polis och åklagare kommer till hemadressen.
En advokat tyckte till och med att det var olämpligt att hon använde jobbmejlen i ett ”privat ärende”.
– Jag förklarade att det här är mitt jobb.
Efter domen frågade kvinnans sektionschef om hon kände en oro, och hon svarade att hon var osäker på när den dömde mannen skulle skrivas in i psykiatrin.
– Då sade hon att jag skulle sluta söka information, hon skulle ta reda på det. Det är första gången på 14 år som någon har sagt något sådant till mig.
Hennes närmaste chefer har varit ett gott stöd, understryker hon, men därutöver har det varit ganska tyst. Hennes chef förmedlade vid något tillfälle en fråga från HR ”om de kan göra något”, men det är inte rätt angreppssätt, anser hon.
– Det saknas ett helhetsgrepp. Varje gång en polisanmälan ska göras är det som att hjulet måste uppfinnas på nytt. Ingen vet vem som ska göra vad.
En hög chef på Transportstyrelsen gjorde nyligen en reflektion som hon tycker var intressant.
– När någon ska rehabiliteras efter sjukskrivning finns en rehabkoordinator som håller i processen, och den anställde behöver inte ha koll på samma sätt. Man kanske ska ha något liknande för den här typen av situationer.
Den senaste tiden har hon haft kontakt med STs avdelningsordförande Anna Malmborg, och det har varit bra, säger hon.
– Efter att jag hörde av mig till henne har jag fått samtal från högre chefer som hon kontaktat. Hon initierade bland annat en arbetsskadeanmälan till Arbetsmiljöverket. Så det har tagit väldig fart sedan jag gick till Anna, men jag tycker att sådana åtgärder ska ske ändå.
Hon noterar att det talas mycket på myndigheten om att anställda måste bli bättre på att göra anmälningar när något inträffar. I dag är det mycket som får passera utan åtgärd, säger hon.
– Ribban för att anmäla har blivit högre. Jag har själv sett kollegor få ta emot fruktansvärda saker, men man rycker på axlarna. Och om det inte leder till åtal för att man inte är tillräckligt rädd hjälper det förstås inte med en anmälan.
Möjligen kan domen mot hennes förövare leda till att fler anmäler, tror hon. Själv har hon delade känslor inför den tanken.
– Det är bra och viktigt att anmäla. Men själv kommer jag aldrig att orka göra det här igen.
Publikt har sökt Transportstyrelsens tillförordnade personalchef Rose-Marie Fors för att ställa frågor om stödet till anställda som drabbas av hot och trakasserier, men hon har avböjt intervju.
I ett mejl till Publikt skriver Ann-Sofie Masth, pressansvarig på myndigheten, att personalansvarig chef vid denna typ av incidenter arbetar i samverkan med säkerhetsfunktionen och personalavdelningen för att vidta nödvändiga åtgärder.
”Vi har rutiner som syftar till att ge individuellt stöd till den enskilde under och efter en allvarlig händelse. (…) Att under en längre tid vara utsatt för hot och trakasserier innebär alltid en svår situation för den drabbade och något som vi som arbetsgivare ser mycket allvarligt på”, skriver Ann-Sofie Masth i mejlet.
Men STs avdelningsordförande Anna Malmborg tycker att stödet till de drabbade haltar.
– Saker hamnar mellan stolarna. Det finns en ganska vag rutin, men det behövs ett helhetsgrepp, en samordnare för hur arbetsgivaren som helhet ska agera. Det behövs checklistor, bättre rutiner och samverkan, säger hon.
Hon framhåller att även den närmaste chefen behöver stöd.
– Chefen har också känt sig ensam. Det kan fungera bra vid en enstaka incident, men om det blir långdraget finns inte rutinerna. Vi behöver sätta oss ned och göra en utvärdering. Jag kommer inte att släppa detta.
En uppenbar risk i detta fall är att den dömde mannen på nytt kontaktar den hotade kvinnan, konstaterar Anna Malmborg. Myndigheten borde kunna flagga i systemet så att eventuella kontaktförsök inte kommer till hennes kännedom, anser hon.
Precis liksom den drabbade anställda ser hon ett systemfel i hela myndighetssfären – att det är den enskilde anställde som måste stå för polisanmälan om hot eller trakasserier.
– Du blir hotad i din roll som statsanställd, men arbetsgivaren kan inte polisanmäla. Där någonstans försvinner stödet, för arbetsgivaren är inte med i processen på samma sätt, säger Anna Malmborg.
Skärpta straff och nytt brott införs
Den 2 juli i år skärps straffen för en rad brott riktade mot offentliganställda. Det införs även ett nytt brott, förolämpning mot tjänsteman. Brottet ska kunna ge böter eller fängelse i upp till sex månader och ska ligga under allmänt åtal. I regeringens proposition står det att bestämmelsen ska tillämpas när en person ”angriper en tjänsteman vid hans eller hennes myndighetsutövning eller för att tvinga fram, hindra eller hämnas för en åtgärd vid myndighetsutövningen, genom att rikta beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande beteende mot tjänstemannen ska dömas för förolämpning mot tjänsteman, om gärningen är ägnad att kränka tjänstemannens självkänsla eller värdighet.”
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
