På domstolarna växer högarna
Tre år i rad har antalet domstolsärenden ökat. Samtidigt har de anställda blivit färre. Mål kan bli liggande så länge att de skrivs av.
– Sen rättvisa är ofta ingen rättvisa, säger Lena Berke, lagman vid Stockholms tingsrätt.
Den elektroniska tavlan vid kafeterian i Stockholms tingsrätt bläddrar fram nya tider och platser. Det påminner om avresehallen på en flygplats, men här blir resan kort; genom korridorer och in i en rättegångssal.
De senaste åren har allt fler ärenden annonserats ut på tavlan. Förra året avgjorde Stockholms tingsrätt 18 883 rättsfall, att jämföra med 16 173 år 2001.
Trots det har väntetiderna för att få sin sak prövad blivit längre. Det beror på att framför allt fler brottmål lämnas över till domstol, vilket i sin tur hänger samman med att polis och åklagare har fått mer resurser.
Domstolen har blivit en flaskhals i rättssystemet. Och det är inte bekvämt att sitta i en flaskhals, vare sig för brottsoffer och parter i tvistemål eller för personalen.
Kan preskriberas
I sämsta fall kan väntetiden bli så lång att en brottsling undkommer straff för att brottet preskriberats. Och även om det inte sker är det svårt att skipa rättvisa lång tid efter att ett brott begåtts.
– Sen rättvisa är ofta ingen rättvisa. Parter och vittnen minns inte längre, och kanske inte ens kommer till rättegången, konstaterar tingsrättens chef, lagman Lena Berke. Och då kan det också bli orimligt att döma ut det straff som gäller för det misstänkta brottet. Rättssäkerheten sätts ur spel.
Svårigheten att rekonstruera händelser påverkar också utgången av långliggande tvistemål.
–Vid huvudförhandlingen kan det ha gått fem till sex år sedan händelserna som ledde till tvisten inträffade. Och många gånger har man bara haft en muntlig överenskommelse, vilket försvårar bevisningen, säger chefsrådman Jan Öhman. Dessutom kan den som ska betala redan ha gått i konkurs.
Den senaste tiden har det hänt att juridiska ombud ringt hans avdelning för att påpeka en felskrivning i den utsatta tiden för huvudförhandling: hösten 2006. Men det är ingen felskrivning, utan den tid som faktiskt gäller.
Länsrätterna värst
Likadant ser det ut utanför Stockholm. Landets tingsrätter och länsrätter, som är de allmänna domstolarnas respektive förvaltningsdomstolarnas första instans, har ökat takten i avverkade domar, men trots det växer högarna av oavgjorda fall. Antalet mål som väntar på avgörande i tingsrätter och länsrätter har ökat från 93 000 till 107 000 mellan 2002 och 2004. Värst är det på länsrätterna, där den så kallade balansen har ökat med 27 procent.
Regeringen hävdar att man har tillfört resurser för att klara den ökade bördan, men kritiker anser att politikerna räknar samma pengar flera gånger.
Dessutom fick domstolarna – liksom andra myndigheter – en kalldusch strax före jul, när regeringen drog in anslagskrediten.
Oavsett hur man räknar budgetar är det ett faktum att domstolarna minskade sin personalstyrka under 2004.
Det gäller alla personalkategorier, och har skett inte minst i samband med sammanslagningar av små tingsrätter runtom i landet.
– Grundtanken i sammanslagningarna är att personalen ska följa med, säger Anette Jellve, ordförande för ST inom domstolsväsendet. Men alla har inte gjort det, och man har inte alltid nyrekryterat efter dem som slutat.
På Stockholms tingsrätt har man den senaste tiden avstått från att nyrekrytera för sex av nio domare som slutat. En hel tvistemålsavdelning har lagts ned för att klara anhopningen av nya brottmål.
Flitens lampa lyser
Många anställda försöker lösa akuta problem genom att jobba över ”svart”, tror Anette Jellve.
– Jag mejlade ut en information till medlemmarna en kväll klockan halv sju, och fick svar från domstolarna samma kväll. Folk satt kvar vid datorn. Och i Stockholms tingsrätt lyser det i fönstren både kvällar och helger.
Detta trots att övertid överhuvud taget inte får förekomma på Stockholms tingsrätt, på grund av pengabrist.
– Det ska betyda att du ska lägga arbetet på hög, men det gör det nog inte, medger lagman Lena Berke. Det gäller kanske framför allt notarier, som är under utbildning och vill visa framfötterna.
– Det är plågsamt att tänka på att de jobbar gratis.
STs klubbordförande vid Stockholms tingsrätt, Lil Engbom, anser att arbetstrycket påtagligt försämrat den psykosociala arbetsmiljön.
– Vi är otroligt lojala mot våra arbetsuppgifter, men som fackordförande har jag sett att det kostar på. Toleransnivån mot arbetskamrater sänks – man vänder taggarna utåt och tror att andra har det bättre än man själv.
En annan konsekvens, som hon ser det, är att färre medlemmar orkar engagera sig fackligt och komma på klubbmöten.
Även förtroendevalda slits mellan arbetet och det fackliga uppdraget, säger avdelningsordförande Anette Jellve.
– Det är svårt att få förtroendevalda till fackliga konferenser. Man säger att man inte har tid. Och färre ställer upp för fackliga uppdrag, vi har en sektion som inte har fått ihop en styrelse.
För att göra domstolarnas arbete mer effektivt har det i flera år talats om att renodla domarrollen och delegera arbetsuppgifter.
Domstolssekreterare får utbildning för att kunna fatta vissa enklare juridiska beslut och därmed avlasta domarna.
Sekreterare billigare
Med tanke på löneskillnaderna mellan domstolssekreterare och domare kan man på så sätt få ut mer verksamhet för pengarna.
Men det praktiska genomförandet är ojämnt. På Stockholms tingsrätt har domaruppgifter delegerats på brottmålsavdelningarna, men inom tvistemål pågår endast ett försök på en avdelning.
– Vi måste få ned balanserna innan vi kan göra en omorganisation, säger Lena Berke. Och just nu har vi inte råd att anställa vare sig domstolssekreterare eller domare för att minska balanserna.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
