Strid om löneförhandlingar på universitetet
Ledningen för Göteborgs universitet vill inte längre låta facket förhandla om varje individ i de kollektiva förhandlingarna. ”Allt som kännetecknar en förhandling är borta. Det är oacceptabelt”, säger STs sektionsordförande Peter Brandt.
Det har länge knakat i relationerna mellan fack och arbetsgivare på Göteborgs universitet. Fackliga företrädare beskriver en utveckling där ledningen fattar inriktningsbeslut utan reell samverkan, vilket enligt dem innebär att facket förlorar i inflytande. Före sommaren meddelade exempelvis universitetets rektor Malin Broberg ett inriktningsbeslut om omfattande neddragningar i verksamhetsstödet – men någon facklig samverkan har ännu inte skett.
Även när det gäller de lokala löneförhandlingarna riktar ST och förhandlingsorganisationen OFR/S, P, O – den del av Offentliganställdas förhandlingsråd där förbundet ingår – kritik mot arbetsgivaren. Det partsgemensamma förarbete som enligt det centrala avtalet ska göras förekommer knappt, enligt STs vice sektionsordförande Anna Nilsson. I våras hade fack och arbetsgivare en diskussion om bristerna tillsammans med fackliga ombudsmän och företrädare för Partsrådet.
I årets lokala förhandlingar om lönerna har konflikten fördjupats. Normalt inleds processen med att parterna redovisar sina yrkanden respektive bud för varje individ, men nu vill arbetsgivaren ha en förenklad process. Fackliga yrkanden ska inte längre tas med till förhandlingsbordet, endast arbetsgivarens bud.
– Dessutom ville arbetsgivaren begränsa vår möjlighet att anmäla oenighet. Vi har omkring 1 200 medlemmar som vi förhandlar för, men arbetsgivaren ansåg att utrymmet för oenighet skulle kunna begränsas till högst 50 personer, säger Anna Nilsson.
Ida Eklöf, chef för universitets sektion för arbetsgivarfrågor, tonar ned de uppgifterna.
– Det vi har sagt är att vi förhandlar utifrån vårt gemensamma centrala löneavtal och går ifrån den tidigare lokala modellen med individuella förhandlingar för varje individ. Men vi har inte satt något tak, bara framfört att vi tror att det inte blir så många individer vi behöver titta närmare på under förhandlingarna, kanske 50, säger hon till Publikt.
Facket har inte heller fått arbetsgivarens motivering för varje lön, vilket skiljer sig från hur förhandlingarna gått till tidigare år. Endast i de fall där facket invänder mot lönesättningen presenteras motiven.
– Men självklart finns motiveringar för alla individer från de lönesättande cheferna, säger Ida Eklöf, som inte vill kommentera frågan vidare under pågående förhandlingar.
Ledningens argument för att förändra förhandlingsprocessen är att den tidigare år tagit för lång tid – så lång tid att det partsgemensamma förarbetet inte hunnits med. Ida Eklöf är relativt ny på tjänsten och var inte med i förra årets förhandlingar, men säger att hon fått uppgift om att den då pågick i tio månader.
– Det har inte varit en bra lokal modell. Vi vill ha ett bättre årshjul och jobba med hela löneprocessen och också det viktiga förarbetet. Då behöver vi en bra revision som inte drar ut väldigt långt på tiden.
Ida Eklöf pekar alltså ut förhandlingsmodellen som orsak till att parterna inte hinner med att ta fram lönebild, löneanalys och kartläggning inför förhandlingarna. Men ST-företrädare avfärdar det som svepskäl.
– Den faktiska tid det tar att förhandla för våra medlemmar på en stor institution är kanske tre timmar för hundra medlemmar. Det kan man ju jämföra med den tid det tar att genomföra lönesättande samtal med lika många personer, säger Helena Rohdén i STs sektionsstyrelse.
Hon framhåller att arbetet med att ta fram lönebild, löneanalys och kartläggning inför förhandlingarna ska göras gemensamt av samtliga fack och arbetsgivaren.
– Detta tar självklart tid, men är inte alls kopplat till vilken förhandlingsmodell som används, utan arbetet ska föregå och ligga till grund för både förhandlingarna och de lönesättande samtalen.
Helena Rohdén tillägger att många lokala chefer uppskattar att facket kan bidra med övergripande jämförelser – kunskap som chefer kan sakna i brist på ett partsgemensamt förarbete.
– Vi kan tillsammans ha den övergripande dialog som de inte får via arbetsgivaren, säger hon.
Enligt STs sektionsordförande Peter Brandt stämmer inte påståendet om att det tog tio månader att genomföra förra årets revision – avtalet gällde från 1 oktober 2024 och skrevs under i februari i år.
Men fördröjningar i avtalen har varit ett problem, säger han, och menar att de beror på arbetsgivarens agerande och inte på förhandlingsmodellen. Ett exempel är att ST och de andra förbunden inom OFR/S, P, O regelmässigt placerats ”sist i kön” när nya löner ska sättas.
– De har aktivt tagit Saco-S först, och sedan har man prioriterat Seko och oorganiserade. I våras fick våra medlemmar sin nya lön en månad efter alla andra, säger Peter Brandt.
Han tror att arbetsgivarens agerande är ett sätt att försöka tvinga fram en annan förhandlingsmodell.
– De vill få oss att framstå i dålig dager och övertyga våra medlemmar om att de bör gå över från kollektiva förhandlingar till lönesättande samtal.
Helena Rohdén är inne på samma spår:
– Om arbetsgivaren tillåts sabotera vår modell så den blir så urholkad att den inte fungerar som ett reellt alternativ kan lönesättande samtal plötsligt framstå som något bättre. Då får man ju åtminstone träffa chefen två gånger innan lönen bestäms av arbetsgivaren.
Hon framhåller att arbetsgivarens försök att inskränka förhandlingarna kan göra det svårt för facket att ta det ansvar som medlemmarna förväntar sig.
– Våra medlemmar har valt att deras löner ska förhandlas individuellt, och att vi ska granska arbetsgivarens motiveringar och påverka buden. Det är alltså med deras mandat vi står upp för vår modell och de styrkor den har, säger Helena Rohdén.
Förhandlingsmodellerna skiljer sig åt
Lönerna på statliga myndigheter kan sättas i kollektiva förhandlingar mellan fack och arbetsgivare eller i lönesättande samtal mellan chefen och den enskilde medarbetaren. De centrala avtal som gäller på de statliga myndigheterna har olika modeller för hur lönerevisionerna på arbetsplatsen ska gå till:
- Förhandlingsorganisationen Saco-S har enligt sitt centrala avtal lönesättande samtal mellan chef och medarbetare som huvudalternativ. Om det finns ”särskilda omständigheter” kan lönerna i stället sättas genom kollektiva förhandlingar. På lärosätena har Saco-S helt eller delvis kollektiva förhandlingar på exempelvis Stockholms universitet, Uppsala universitet, Umeå universitet, Karlstads universitet och Högskolan Dalarna.
- LO-förbundet Seko har enbart kollektiva förhandlingar om löner på myndigheterna.
- STs förhandlingsorganisation OFR/S, P, O har ett centralt avtal med möjlighet att välja förhandlingsmodell. Om fack och arbetsgivare inte kommer överens om annat sätts alla medlemmars löner i kollektiva förhandlingar. Men enligt avtalet kan parterna också, om de är överens, ”för hela eller del av arbetsgivarens verksamhet tillämpa lönesättande samtal”.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
