Snabb insats kan sätta stopp för mobbning
För den som blir mobbad på arbetsplatsen är det viktigt att stöd sätts in tidigt. Ansvaret för att åtgärda kränkningarna är chefens, men som kollega kan man spela en viktig roll. Om alla avvaktar blir det bara värre.
Nästan var femte svensk uppger sig ha utsatts för kränkande särbehandling på jobbet under det senaste året, enligt en rapport från Arbetsmiljöverket. Kränkningarna kan komma från kollegor, chefer eller andra personer. När kränkningar upprepas över tid, och den drabbade upplever att det är svårt att försvara sig, brukar det beskrivas som mobbning.
– Våra siffror visar att 4–5 procent av alla yrkesarbetande i Sverige påverkas kraftigt av sådan mer systematisk mobbning, säger Michael Rosander, professor i psykologi vid Linköpings universitet.
Hans forskarlag studerar nu olika metoder för att förhindra problemet. För mobbning är ett stort problem på landets arbetsplatser, med följder som ångest, depression, posttraumatiskt stressyndrom och fysiska hälsoproblem av olika slag.
– Det slår hårt. Man blir sjuk helt enkelt, säger Michael Rosander.
Enligt en statlig utredning kan minst 100 självmord varje år kopplas till mobbning på jobbet. Psykologen Johan Söderström, som utrett många fall av kränkande särbehandling på arbetsplatser, beskriver utfrysning ur gemenskapen som något av det värsta en människa kan utsättas för.
– Man brukar säga att det kan ha en historisk förklaring. När vi var urtidsmänniskor var vi väldigt beroende av att tillhöra gruppen. Fick man inte vara med i värmen i grottan så var det i princip likställt med döden, säger han.
Den drabbade upplever därför situationen som väldigt hotfull – stressystemet aktiveras och både den psykiska och den fysiska hälsan far illa.
Kränkningar på jobbet är ett arbetsmiljöproblem, och det är arbetsgivarens lagstadgade skyldighet att förebygga och stoppa dem. Så chefens ansvar är stort. Men som kollega har man också ett medmänskligt ansvar, tycker både Michael Rosander och Johan Söderström. Forskning har visat att beteendet ofta upphör om en utomstående markerar och säger ifrån.
– Det är dessutom bra för den som bevittnar det hela att säga något. Annars finns det risk att man mår dåligt för att man inte har visat civilkurage och agerat, säger Johan Söderström.
Han betonar att det är viktigt att göra det i ett tidigt skede.
– Ju längre man väntar, desto mer laddat kommer det att upplevas att ta upp det.
Samtidigt kan det kännas svårt och obehagligt att ingripa. Johan Söderström menar dock att rädslan att själv bli måltavla ofta är överdriven. Den person som agerat olämpligt har inte alltid förstått hur beteendet upplevts.
– Att personen då helt enkelt slutar är ju det önskade scenariot.
Mobbning är ofta ”tyst” och subtil. Den kan komma i form av tvetydiga blickar och kommentarer, uteblivna hälsningar, byte av plats vid fikabordet och andra diffusa sätt att kränka och frysa ut. Om du känner att något inte står rätt till är rådet att försöka sätta ord på det du reagerat på.
– Säg precis vad du upplevde, det specifika beteendet, och fråga varför personen gjorde så. Men lägg inte så mycket värdering i det, då är risken att personen går i försvarsställning, säger Johan Söderström.
Att säga till den utsatte att man noterat de ”osynliga” kränkningarna betyder mycket, betonar Michael Rosander.
– Som mobbad känner man sig som den mest ensamma människan i världen. En liten vink om att någon har sett det man hamnat i kan göra stor skillnad, säger han.
Michael Rosander beskriver mobbning som en eskalerande process. Den börjar i det lilla och blir sedan mer systematisk. För den som själv utsätts är det därför viktigt att tidigt söka stöd hos arbetsgivaren.
– Ju längre det går, desto svårare är det att få stopp på det.
Man bör vända sig till någon man känner sig trygg med. Om chefen är mobbaren, vilket förekommer, kan man vända sig till facket, ett skyddsombud, HR eller företagshälsovården. Att involvera andra är inte lätt – men nödvändigt, eftersom isolering förvärrar måendet. Det är också bra att skriva ned och dokumentera vad som händer, tycker Michael Rosander, för stresspåslaget kan göra det svårt att senare minnas detaljerna.
– Det absolut viktigaste är att inte lägga skulden på sig själv. Mobbning på jobbet är framför allt kopplat till organisatoriska brister på arbetsplatsen. Det är inte individen det är fel på, säger han.
På jobbet är vi alla en del av den sociala arbetsmiljön, och både Michael Rosander och Johan Söderström framhåller att det är viktigt att vi tänker på hur vårt beteende påverkar andra. Genom att alltid hälsa på alla och inte ryckas med i ”skitsnack” och tveksam jargong kan vi föregå med gott exempel. Att dessutom säga ifrån om någon går över gränsen är ännu bättre.
Men att arbetsgivaren får kännedom om problemen är viktigast.
– Då måste chefen jobba med arbetsmiljön, säger Johan Söderström.
Arbetsgivaren är enligt lag skyldig att klargöra att kränkande särbehandling inte accepteras på arbetsplatsen. På många håll finns skriftliga riktlinjer, men de blir ofta stående i en pärm på en hylla, konstaterar Johan Söderström.
– För att de ska bli levande dokument som efterföljs i praktiken är det bra att tillsammans sätta sig ned och diskutera: vad innebär de här värdegrundsorden för oss?
Att enas kring konkreta spelregler för bemötande och respekt för varandras olikheter kan ge mycket.
– Då blir det svårare för någon att hävda att ”det där har jag aldrig hört”. Det blir en större medvetenhet och mindre risk att någon faller in i dåliga beteenden, säger Johan Söderström.
Uppmärksamma kränkningar snabbt
- Agera snabbt om du blir vittne till eller själv utsätts för kränkningar på arbetsplatsen.
- Markera gärna mot den som kränker genom att sätta ord på det beteende du sett eller mått dåligt av.
- Sök stöd hos chef, facklig representant, skyddsombud, HR eller företagshälsan.
- Föregå med gott exempel. Hälsa på alla och delta inte i tveksam jargong, ”skitsnack” bakom ryggen och liknande beteenden.
- Påminn chefen om att riktlinjer för att förebygga kränkningar bör diskuteras gemensamt, helst regelbundet, så att alla känner till vilka spelregler som gäller.
