EU-anpassning hotar öppenhet och effektivitet

DEBATT: DEBATT2003-08-05

I nr 6/03 av Statstjänstemannen skrev Jan-Erik Gustafsson om Svegforsutredningen och den svenska förvaltningsmodellen. Hans argumentering och slutsatser kan inte nog understrykas.

Sverige är ett land som hittills haft en stabil offentlig sektor. Vid en internationell jämförelse har byråkratin visat sig tämligen effektiv och regelverket som styr den offentliga verksamheten har, åtminstone före EU-inträdet, varit av en rimlig omfattning.

Verksamheten har varit i stort sett fri från korruption och medborgarna har, genom ett klart, väldokumenterat och tillgängligt regelsystem, vetat vad som gäller i det enskilda fallet. Kort sagt, medborgarna har i stort sett kunnat ”lita på staten”.

En stor del av förklaringen till detta ligger i offentligheten hos det allmänna och öppenheten och klarheten i regelsystemet. Bägge dessa faktorer riskerar att falla bort vid anpassningen till EU.

Statstjänstemannaförbundet har tidigare, i debattskriften ”7:16 – och andra hot mot öppenheten” belyst hur öppenheten i den svenska förvaltningen gradvis gått förlorad genom en EU-anpassning.

En liknande fara tycks nu hota den andra grundpelaren – den svenska förvaltningsmodellen med små effektiva departement och självständiga myndigheter styrda av ett offentligt väldokumenterat regelsystem.

I den utredning om den svenska förvaltningsmodellen som f n arbetar under ledning av Mats Svegfors ifrågasätts denna modell.

I direktiven sägs bl a: ”Det ökade och fördjupade EU-samarbetet har också aktualiserat frågan huruvida den svenska förvaltningsmodellen är väl anpassad för de krav som EU-medlemskapet ställer. Bland annat har det ifrågasatts om det är en lämplig och effektiv ordning att Sverige i förhandlingsarbetet inom unionen ofta företräds av myndighetstjänstemän, när andra länder representeras av tjänstemän från sina ministerier.”

Med detta som enda motivering vill man således ändra en lång, och väl inarbetad svensk förvaltningsmodell. För visst är det så att vi hittills har haft ett utmärkt system i Sverige. De gånger jag varit involverad i internationella ärenden, vare sig det skett från departements- eller myndighetsnivån, har mina kollegor i andra länder varit avundsjuka på det enkla, snabba och tämligen obyråkratiska sätt vi kunnat arbeta i Sverige. Mycket av detta är nog beroende av vår unika förvaltningsmodell.

Hittills har departementen varit tvungna att styra myndigheterna med olika typer av skriftliga, offentliga beslut som instruktioner, regleringsbrev och vissa enskilda beslut. Under senare år har statsmakten infört mål- och resultatstyrning i förvaltningen. Gemensamt för alla dessa styrformer har varit att de är transparenta och någorlunda tydliga för de medborgare som ska komma i kontakt med en myndighet.

Det har på senare år visat sig svårt, för att inte säga omöjligt, för den politiska nivån att sätta upp meningsfulla mål och resultat för myndigheterna. En förklaring kan ligga i den offentliga sektorns särart men det kan också bero på det totala ointresse politikerna har för löpande resultat i en verksamhet.

Man är nog mer fokuserade på kortsiktiga styrningssignaler och kortsiktiga politiska effekter av dessa.

Just därför tror jag, och många andra äldre statstjänare att det inte skulle fungera till det bättre om vi inför en ministeriemodell i Sverige. Det politiska godtycket i beslutsprocessen skulle öka och den enskilde medborgaren skulle i förlängningen bli lidande av detta.

Men vem är villig att ta denna debatt? Politikerna i alla läger tycker nog att det är bra om den politiska makten ökar. Vi andra med egna erfarenheter har dels inte tillträde till debatten p g a vår relativa obetydlighet, dels kan vi bli beskyllda att ”tala i egen sak”. Kanske borde ST ta upp tråden och ta fram en debattbok av samma slag som 7:16. Jag tror inte det blir svårt att hitta vare sig forskare eller ledande företrädare för myndigheter som ställer sig tvekande till det som håller på att ske.

Dessutom kanske det är dags att sätta ned foten kring alla negativa förändringar som smygs på oss i termer av EU-anpassning. Jag undrar vad som hänt om allt det som nu håller på att ske – minskad offentlighet, krångliga och onödiga regleringar m m – redovisats från början.

Svante Sjöberg

Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA