Inför samhällstjänst för alla

DEBATT: DEBATT2003-11-28

Under mina 36 år som arbetsförmedlare och totalförsvarshandläggare inom Arbetsmarknadsverket har jag många gånger fått tillfälle att fundera över begreppet ”totalförsvarsplikt eller allmän tjänsteplikt”.

Sverige byggde efter andra världskriget upp ett omfattande regelverk för eventuella framtida hotsituationer. Inom arbetsmarknadsområdet skapades en allmän tjänsteplikt, som gällde alla mellan 16 och 65 år. Bestämmelserna gällde dock enbart vid krigshot eller krig.

Erfarenheterna efter andra världskriget byggde till stor del på arbetskraftsbrist eftersom dåtidens försvarsmakt personellt omfattade inemot 40 procent av den ordinarie arbetskraften.

Allmän värnplikt, som omfattade alla män mellan 18 och 47 år, var grunden för försvarsmakten, men även dåtidens civilförsvar krävde stora personalinsatser. Därför infördes ett system där många män, efter avslutad värnplikt, skrevs in i civilförsvaret. Härav kom uppfattningen att alla skulle ha en krigsplacering och att alla omfattades av allmän tjänsteplikt redan i fredstid, vilket inte var fallet.

Detta fick mig emellertid att tänka tanken: ”Varför har vi inte en obligatorisk samhällstjänst för alla istället för bara hälften och när dessutom behovet av värnpliktig pliktpersonal bara minskar i takt med teknikens landvinningar”.

Det finns i dagsläget många skäl till varför man skulle införa en samhällstjänst, som omfattar alla. I flera år har det talats om den urholkade plikten, dvs att enbart en tredjedel av de manliga årskullarna behövs till dagens pliktuppgifter samtidigt som etablissemanget påpekar vikten av att behålla ”den allmänna värnplikten”. Vi har således ett visst behov av att utbilda personal för militära uppgifter även i framtiden, men att i det avseendet tala om allmän värnplikt är överdrivet. Som jag nämnde tidigare var en tänkt arbetskraftsbrist vid en mobilisering den bärande tanken till allmän tjänsteplikt. Ur militär och försvarsstrategisk synvinkel är denna tes inte längre aktuell.

Däremot kan sägas att den ur arbetskraftsynpunkt kanske är ännu mer aktuell på dagens och framför allt morgondagens arbetsmarknad. Fyrtiotalisterna börjar redan nu lämna arbetsmarknaden, samtidigt som årskullarna som kommer ut på arbetsmarknaden bara blir mindre och mindre. Detta i kombination leder oundvikligt fram till en arbetskraftsbrist, som vi redan börjar känna av, men som kommer att kulminera under senare delen av decenniet, om vi inte åtgärdar den.

Det är i detta nya perspektiv som jag anser att en obligatorisk samhällstjänst skulle kunna både vara praktisk, rättvis och inte minst vara ett efterfrågat inslag på arbetsmarknaden. Den skulle kunna utformas så att alla svenska medborgare alternativt invånare i landet direkt efter gymnasieskolan (mellan 19 – 25 år) skulle göra sex månaders obligatorisk samhällstjänst.

Den skulle göras framför allt inom den offentliga förvaltningen, kommunal, statlig eller i landstinget, men också inom idéella föreningar, kyrkan, idrottsrörelsen m fl. Förslaget skulle innebära att ca 40 000 (en halv årskull) ungdomar skulle tillföras arbetsmarknaden kontinuerligt. Obligatoriet innebär också att man dessutom fyller kravet på jämställdhet, något som tidigare system ej uppnått.

Effekterna på arbetsmarknaden skulle dessutom bli mycket påtagliga:

  • ungdomsarbetslösheten skulle i princip bli obefintlig
  • åtgärderna mot ungdomsarbetslösheten kan tas bort
  • den generella arbetslösheten skulle minska
  • offentliga sektorn skulle få arbetsuppgifter utförda, som det i dagsläget inte finns pengar
  • för en effektiviserad verksamhet eftersom befintlig personal skulle kunna koncentrera sig på sina verkliga huvuduppgifter
  • kontinuiteten skulle innebära en förenklad planering t ex inom sjukvården
  • personalbristen inom vård- och omsorgsområdet skulle kunna reduceras kraftigt
  • den invandring framför allt till olika servicenäringar, som man nu talar om, skulle kunna begränsas avsevärt
  • alla ungdomar skulle få en ”vettig” introduktion på arbetsmarknaden
  • förslaget fordrar inga nya myndigheter
  • systemet kräver inga nya pengar ur statskassan, det blir bara de nuvarande som omfördelas inom statskassan (på sikt kanske t o m systemet blir billigare pga rationaliserings- och sammanslagningseffekter)
  • obligatoriet gör diskussioner om undanträngningseffekter överflödiga
  • unga handikappade upptäcks tidigare och kan ges relevanta arbeten
  • mönstringen av 18-åriga män kan kraftigt reduceras.

Jan Olov Hertz

Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

ÄMNEN:

Övrigt

Det är inte längre möjligt att kommentera artikeln.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA