Lyssna på barnen

DEBATT: BARNKONVENTIONEN2007-11-13

»Barnens bästa« ska genomsyra allt som gäller barn, enligt FNs barnkonvention. Men för att veta vad som är bäst för barnen måste vi lyssna på dem, skriver Lars Carlsson och Cecilia Modig från Rädda Barnen.

FNs konvention om barnets rättigheter ger de enskilda staterna ansvaret för att alla åtgärder som gäller barn sker i enlighet med »barnets bästa«. Hur ska vi veta om vi lever upp till detta krav?

Vad som ansetts vara »barnets bästa« har varierat. På 1950-talet var det regel att barn som låg på sjukhus inte skulle besökas för ofta av sina föräldrar eftersom barnen bara blev ledsna när de gick. Säkert ansåg de vuxna att de handlade för barnens bästa när de besparade dem avskedets smärta. I dag vet vi att sorgen inte tar slut för att tårarna gör det och att de »snälla och duktiga« barnen ofta är deprimerade och uppgivna.

Barn som omhändertogs och placerades i fosterhem vid denna tid for också illa. Det framgår av den utredning som pågår om övergrepp och vanvård inom den sociala barnavården. Samtidigt var en del av det som skedde vedertagna arbetsmetoder vid den tiden. Barn fick stryk både i sina egna hem, i fosterhem och på institutioner.

När vi i dag säger oss handla i enlighet med barnets bästa, hur kan vi då veta att barn inte återigen utsätts för övergrepp som framtida barnexperter och folkopinionen kommer att uppröras över?

Sanningen är att vi inte vet. Och så länge det inte är obligatoriskt för den som omhändertar, placerar och utreder barn att lyssna på barn som berörs kommer vi inte att veta det. Därför ställer vi på Rädda Barnen så envist kravet att barn ska höras i alla frågor som rör dem och att deras åsikter ska tillmätas betydelse. Detta är inget udda eller bisarrt krav från några slags barnrättsfundamentalistiska utgångspunkter utan precis vad den svenska staten har lovat när FNs konvention om barnets rättigheter ratificerades. Rädda Barnen menar att det är mycket långt kvar innan den svenska staten kan sägas leva upp till detta.

Vi har sett åtskilliga exempel på att Migrationsverkets personal inte har tagit hänsyn till – eller ens tagit reda på – barns egna asylskäl vid sin bedömning, trots att barnets bästa ska väga tungt.

Ett annat exempel är utredningen om den sociala barn- och ungdomsvården i Sverige. Barns och ungas egna röster om vården saknades helt i utredningen. Rädda Barnen genomförde då en egen undersökning. I boken »Rakt från hjärtat« redovisas erfarenheter från 50 barn och unga, 7–20 år, alla placerade i samhällets vård. Många utrycker att ingen bryr sig om vad de tycker: »Dom bestämmer vad jag tycker, utan att ens fråga mig.« »Mina ord kommer aldrig fram, det känns som om det finns en vägg mellan mig och dom.«

Den offentliga vårdens insatser för de barn och unga som far mest illa i samhället är livsviktiga. Att omhänderta och placera barn och att styra över deras umgänge med sina föräldrar är ibland nödvändigt för att skydda dem. Men om myndigheters representanter inte allvarligt lyssnar på varje enskilt barn och försöker förstå barnets perspektiv så riskerar aldrig så välmenta åtgärder att bli helt fel. Varje tid och varje kultur har sina blinda fläckar och sina bestämda uppfattningar om vad som är »barnets bästa«, men det är barnen som sitter på svaren.

Några av Rädda Barnens förslag till förbättringar inom statens ansvarsområde:

  • I direktiven till alla statliga utredningar som rör barn och unga ska ingå att de barn och unga som berörs av utredningen ska höras. 
  • Personal inom rättsväsendet, Migrationsverket och Statens institutionsstyrelse (SiS), som möter barn, måste ha särskild kunskap om barns utveckling och om att samtala med barn. 
  • Socialstyrelsen och Domstolsverket bör ta fram informationsmaterial för barn och unga om de lagar som gäller när de vårdas enligt LVU eller SoL. 
  • Barn placerade på SiS institutioner ska ha enkel och direkt tillgång till en opartisk instans, lämpligen placerad vid länsstyrelsen, där de på egna villkor kan ställa frågor och framföra kritik utan risk för repressalier. 
  • När umgänge mellan barn och föräldrar handläggs, beslutas eller omprövas av domstolar ska alltid barns perspektiv finnas med och barns egna åsikter inhämtas.

Det måste vara obligatoriskt för den som omhändertar, placerar och utreder barn att lyssna på det barn som berörs. Annars kan vi aldrig veta vad det är att handla i enlighet med barnets bästa. Barn ska höras i alla frågor som rör dem!

Lars Carlsson
chef för Rädda Barnens Sverigeprogram

Cecilia Modig
chef för Rädda Barnens Centrum för barn
och ungdomar i kris

Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA