Sätt inte 13-åriga barn i fängelse
Förslaget att sänka straffbarhetsåldern har fått häftig kritik, inte minst från rättsväsendets egna institutioner, skriver Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap. Han varnar för effekterna av att sätta 13-åringar i fängelse och menar att partiernas tävlan om att föreslå straffskärpningar är ett olustigt exempel på samhällsutvecklingen.
De burar in dina egna barn!
De burar in dina egna barn!
De burar in dina egna barn!
Så sjöng Nationalteatern i Ulf Dagebys sång ”Barn av vår tid” från mitten av 1970-talet. Sången – som fick ett enormt genomslag – kritiserar ett samhälle där förortens ungdomar blir samhällets olycksbarn. Fritidsgårdar stängs, drogmissbruk och kriminalitet blir en del av livsstilen. Vaktbolag och snutar jagar tonårsgäng.
Det är en dystopisk värld som Ulf Dageby och Nationalteatern målar upp. Men versraden ”De burar in dina egna barn” hade främst en symbolisk klang. Inte ens i Ulf Dagebys och Nationalteaterns värld kunde man på allvar tro att staten skulle sätta 13-åriga barn i fängelse.
Nu är vi där. Tidöregeringen vill sänka straffbarhetsåldern och på allvar göra det möjligt att sätta 13-åriga barn i fängelse. Satiren är död – detta händer på riktigt.
Regeringens förslag har mött häftig kritik. Inte minst rättsväsendets egna institutioner är mycket kritiska. Brottsförebyggande rådet betonar att sänkt straffbarhetsålder inte har någon brottsförebyggande effekt och att förslaget strider mot Barnkonventionen. Åklagarmyndigheten avstyrker förslaget och menar att det skulle få orimliga konsekvenser. Polismyndigheten anser att en sänkning av straffbarhetsåldern riskerar att leda till ökad brottslighet bland barn. Advokatsamfundet konstaterar att förslaget tycks vara politiskt motiverat och inte bygga på forskning och beprövad erfarenhet.
Som motståndarna till förslaget framhåller finns ett starkt vetenskapligt stöd för att strängare straff inte leder till minskad brottslighet. Särskilt när det gäller unga brottslingar blir effekten i stället ofta den omvända. Unga människor som sätts i fängelse riskerar att utveckla en kriminell identitet som gör det svårare att få dessa ungdomar att lämna brottsligheten när de väl släpps ut ur fängelset.
Socialdemokraterna har hittills valt att traska patrull bakom Tidöpartierna i frågan om sänkt straffbarhetsålder. Visserligen vill Socialdemokraterna nöja sig med att sänka gränsen till 14 år. Men eftersom partiet i så många andra kriminalpolitiska frågor hastigt svängt och anpassat sin politik till Tidöpartierna så skulle det inte förvåna om Socialdemokraterna även här rättar in sig i Tidö-ledet. Finns här någon nedre gräns? Om vi sätter 13-åringar i fängelse kan vi väl lika gärna sätta 12-åringar i fängelse. Eller 11-åringar. Eller 10-åringar?
Sverige är inte ett isolerat fall. I land efter land i Europa har populistiska högerradikala partier stärkt sin ställning och vunnit inflytande över regeringspolitiken. Övriga partier, främst socialdemokrater och de traditionella högerpartierna, har försökt bromsa utvecklingen genom att anpassa sin egen politik till dessa högerauktoritära partiers politik – särskilt i frågor som rör invandring samt brott och straff. Försöken har varit förgäves. Forskning visar att en sådan politik i stället bidrar till att i väljarnas ögon normalisera de populistiska högerradikala partierna. Det går inte att vinna tillbaka de väljare som sökt sig till högerauktoritära partier genom att kopiera dessa partiers politik.
Vi lever i en politiskt svår tid. För första gången sedan kalla krigets slut minskar antalet demokratier i världen. I allt fler länder – även i Europa – begränsas individens fri- och rättigheter, rättsstaten urholkas och demokratins ställning hotas. I en omvärld präglad av Rysslands anfallskrig mot Ukraina, Israels folkrättsbrott i Gaza och Donald Trumps hot om att ta över Grönland är det av avgörande betydelse att värna demokratins principer. Det gör man inte genom att låta högerauktoritära krafter sätta dagordningen och styra politiken.
Tävlingen mellan de svenska partierna om vem som skärper straffen mest är ett mycket olustigt exempel på samhällsutvecklingen. Eller som Nationalteatern sjunger i samma låt: ”Det enda du kommer på, sy in din son på en kåk”.
Barn är alltid barn av sin tid. Det är vår tid som behöver förändras, om vi på allvar vill komma åt ungdomars brottslighet.
Ulf Bjereld
Professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
