Annons:

Bild: Privat, Harald Nilsson

Socialförsäkringen får inte skapa otrygghet

DEBATT: SOCIALFÖRSÄKRINGAR2025-12-12

Om målsättningen att socialförsäkringen ska ge social trygghet överges kan det leda till att förtroendet för välfärden urholkas, skriver juridikprofessorerna Ruth Mannelqvist och Sara Stendahl. De anser också att regelverket har blivit alltför komplext och varnar för att det riskerar att bli en social risk i sig.

Socialförsäkringen ska verka för social trygghet, inte skapa otrygghet. Det är dock tveksamt om dagens system lever upp till den ambitionen. Lagstiftningen har förändrats från att vara ett socialpolitiskt grundat rättighetssystem till att bli ett komplext transfereringssystem som i ökande grad styrs av idéer som ifrågasätter själva värdet av social trygghet. Sänkta ersättningsnivåer och andra förändringar som urholkar de sociala ersättningarna motiveras med behovet av ekonomiska incitament till arbete. Samtidigt har regelverket blivit så tekniskt, komplext och fragmenterat att det riskerar att bli en social risk i sig.

I SNS-rapporten ”Social trygghet genom socialförsäkringen: En ändamålsenlig reglering?” granskar vi regleringen av den sociala tryggheten i socialförsäkringen. Dessa regler återfinns sedan 2011 i en omfattande lag, socialförsäkringsbalken, som bland annat reglerar rätten till sjukpenning, sjukersättning, livränta, föräldrapenning och bostadsbidrag. Syftet med att samla alla dessa regler i en lag var att säkerställa social trygghet för dem som bor och arbetar i Sverige. Genom att bli tydligare och enklare skulle regelverket bli mer tillgängligt. Därmed skulle det inte finnas något behov av rättshjälp och advokater.

Fjorton år efter reformen kan vi konstatera att denna ambition kommit på skam.

Vi menar att två frågor behöver ställas. Den första gäller socialförsäkringens ändamål. Ska den fortsatt garantera ekonomisk trygghet under perioder i livet när självförsörjning av olika skäl inte är möjlig, eller anses en lagreglerad garanti för standardtrygghet inte längre önskvärd? Frågan handlar om vilken nivå av social trygghet staten avser att garantera: en miniminivå eller ett standardskydd. Blir socialförsäkringsbalkens stadgande om social trygghet som målsättning innehållslöst riskerar vi att urholka både rätten till och förtroendet för välfärden. Byter vi system och avlägsnar oss från en traditionell svensk och nordisk modell, där den sociala tryggheten skyddas genom en inkomstbortfallsprincip, behöver detta klargöras och debatteras. Om inte annat för att det rimligen ställer krav på den enskilde att på egen hand komplettera det alltmer begränsade skydd staten tillhandahåller.

Den andra frågan gäller vem lagen riktar sig till. Är regelverket utformat på ett sådant sätt att det är begripligt och förutsebart? En lagstiftning ska kunna förstås av dem som berörs av den, särskild på välfärdens område. Lagen slår fast att det finns en rätt till ersättningar, men ställer också krav på den enskilde att känna till reglerna. Vi vill dock hävda att socialförsäkringsbalken i praktiken inte längre är utformad med gemene man som tänkt mottagare – trots ökade krav på och kontroll av att den enskilde gör rätt.

Socialförsäkringsbalken har utvecklats till en svårbegriplig juridisk labyrint, även för jurister. Den fungerar mer som en katalog än som ett stringent och sammanhållet rättighetssystem. Reglerna är delvis motsägelsefulla, mycket detaljerade och tekniskt utformade, samtidigt som de lämnar relativt stort utrymme för politisk styrning av rättigheternas innehåll. Politikerna har valt en utformning av lagstiftningen som gör det möjligt att använda försäkringen som ett ekonomiskt styrmedel, på bekostnad av värden som proportionalitet och rättssäkerhet.

Socialförsäkringen får inte bli en social risk i sig. Våra folkvalda behöver ta ställning. Om inte den sociala tryggheten återupprättas som idé och värde är risken stor att vi står inför en nedmontering av ett system som en gång byggde på solidaritet och rättigheter – och det utan att någon öppet argumenterat för social otrygghet.

Ruth Mannelqvist
Professor i rättsvetenskap vid Umeå universitet

Sara Stendahl
Professor i offentlig rätt vid Göteborgs universitet

Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.