Annons:

”Jag är lite av en perfektionist”, säger banbyggaren Birgitta Lundahl, som ­ägnar många timmar åt att skissa på hoppbanor.
Bild: Mats Andersson
”Jag är lite av en perfektionist”, säger banbyggaren Birgitta Lundahl, som ­ägnar många timmar åt att skissa på hoppbanor.

Hon bygger banor på hög nivå

MIN FRITID2025-06-25

ST-medlemmen Birgitta Lundahl bygger banor för hästhoppning. Det innebär en hel del jobb – både inför tävlingarna och på plats.

”Det är mycket att tänka på när man bygger banor för hopptävlingar. Först och främst ska antalet hinder, hinderhöjden, hinderbredden och svårighetsgraden anpassas för den klass man ska bygga. Sedan måste det finnas en variation av olika hindertyper, hindermaterial och ungefär lika många svängar till höger som till vänster. Vissa klasser är på tid, i andra ska det finnas en omhoppningsbana med ett urval av hindren. I högre klasser planerar jag också hur många galoppsprång det ska vara mellan hindren på min tänkta linje, det kallas relaterade avstånd.

Det svåraste är att få en lätt bana enkel men rolig och intressant att rida. Jag vill att ryttarna ska vara glada och euforiska när de rider ut från banan, även om de har fått ett stopp eller en rivning.

En helt annan aspekt är att planera banan så att banpersonalen inte behöver bygga om för mycket mellan klasserna, eftersom det är ganska tungt.

Själva ritandet av banor tar ganska mycket tid. Jag är lite av en perfektionist. Jag lägger nog ned i alla fall tio till femton timmar på att rita banor inför en tävlingshelg. Flest uppdrag gör jag åt min hemmaklubb Sundsvalls ridklubb. Både jag och min dotter har ridit på ridskola där, och vi har haft egna hästar, men nu rider jag inte längre, eftersom jag känner att tiden inte riktigt räcker till.

För att bli banbyggare måste man gå en utbildning i Svenska Ridsportförbundets regi. Det finns en utbildningstrappa, man börjar som D-banbyggare för de lägre klasserna. Sedan kan man vidareutbilda sig till C-, B-, A- och Elitbanbyggare. För att få behålla auktorisationen måste man bygga banor på minst fyra tävlingar per år och gå en repetitionskurs vartannat år. 

Jag är B-banbyggare och får bygga banor till och med klassen medelsvår A för ponny och höjden 1,40 för häst. Hästar i världseliten hoppar mellan 1,55 och 1,60.

På banan blir det oftast långa dagar. Det gäller att vara alert på fler än ett sätt – dels att hålla sig ur vägen för ekipagen, dels att ligga steget före och planera inför nästa klass.”

Birgitta Lundahl

Ålder: 56 år.

Bor: Utanför Sundsvall.

Arbete: Handläggare på Hovrätten för nedre Norrland.

Fritid: Auktoriserad banbyggare. Tillbringar också mycket tid med att skapa ”landskap” med fågelhus i trädgården.