Snart lämnar Skatteverket Vetlanda

Det är inte lätt att hitta Skatteverket i Vetlanda. Skylten ovanför ingången visar bara till ett skyddsrum. Genom portens glasruta syns en grön soppåse på stengolvet. I övrigt är trapphuset tomt. Den gulbruna tegelbyggnaden rymmer en daglig verksamhet och en vårdcentral, men sidoingången till skattekontoret skulle kunna leda till lägenheter i vilken svensk stad som helst.

Tidigare syntes Skatteverkets skylt från gatan. Men den backades bort av en lastbil för ett par år sedan och ingen tycks ha brytt sig om att sätta upp en ny. Kvar finns två hål i taket.

– Vi har ändå inga medborgarbesök längre, säger STs arbetsplatsombud Lena Johansson när Publikts reporter väl lyckats hitta henne.

För Vetlandaborna är det dock ingen hemlighet vad som döljer sig bakom den anonyma dörren. Skattekontoret har legat på samma adress sedan åtminstone 1960-talet, kanske längre – ingen minns så noga. En trappa upp finns också Skatteverkets skylt, om än modell mindre, och en upptejpad lapp som meddelar att deklarationer ska skickas till inläsningscentralen. De äldre stadsbor som fortfarande då och då ringer på med frågor om kvarskatt och id-kort hänvisas runt hörnet, till Statens servicecenter på Storgatan.

Skattekontoret i Vetlanda har inte erbjudit medborgarservice på årtionden. Det är inte den funktionen som staden förlorar till följd av att Skatteverket beslutat att avveckla sin minsta verksamhetsort, med 15 anställda, i oktober nästa år. Det är fler som flyttar ut än in till kommunen på det småländska höglandet, som har drygt 27 000 invånare och en polisstation vars reception bara håller öppet för allmänheten fyra timmar per vecka.

– Det finns en stark entreprenörsanda i Vetlanda, men de lyckas inte få befolkningen att växa. Unga lämnar staden för att studera, men de kommer ju inte tillbaka om det inte finns kvalificerade tjänster att söka. 15 statliga jobb är mycket i Vetlanda, säger Ann-Charlotte Andersson, som är specialiserad inom skogsbeskattning.

Inne i lokalen breder spräckliga linoleummattor ut sig. Strukturtapeten och de mjuka pastellerna känns igen från andra platser i det offentliga Sverige. Alla medarbetare har eget kontorsrum, många med fönster mot ljusgården där stora kontorsväxter sträcker sig mot takfönstren. Chefernas rum står tomma, de sitter sju mil bort i Jönköping.

Handläggarna skymtar bakom sina datorer. Nästan inga anställda på Vetlandakontoret jobbar tillsammans – deras arbete med företags- och personbeskattning sker i digitala team med kollegor som sitter utspridda runt om i landet. Tidigare hade kontoret ett särskilt uppdrag att vårda och kontrollera register. I dag håller vissa av medarbetarna i Vetlanda i utbildningar för andra på myndigheten i frågor som rör skogsbeskattning.

När klockan slår halv nio släntrar kollegorna, en efter en, ut från sina rum. Då är det samling kring ljusgårdens kaffemaskiner. Samma rutin upprepas vid halv tre på eftermiddagen.

– Gemensam rast är viktigt för oss. Alla som kan vara med brukar vara det. Men det är arbetet som styr, alla kan inte alltid vara med, eller så droppar vi in allt eftersom, säger Anette von Wendel, som är utredare inom bolagsbeskattning.

Kollegorna är sammansvetsade, som det blir på en mindre arbetsplats. I synnerhet när många har följts åt i mer eller mindre ett helt yrkesliv. De har nära till skratt, även om stämningen varit mer dämpad sedan den där dagen då de fick ett mejl med en uppmaning om att infinna sig på ett obligatoriskt möte på kontoret.

Det var den 15 april och de möttes av chefer, representanter för HR och fackförbund.

– De var nästan fler än vad vi var, minns momsutredaren Helené Lundberg.

Förvånade blev de dock inte. Liknande besked om avveckling har lämnats förut. Skatteverket har också stängt flera andra kontor de senaste åren, och hyreskontraktet i Vetlanda är på väg att löpa ut.

– Vi förstod ju att det var på gång. Men vi blev väldigt besvikna över deras argumentation, säger Anna Maria Johansson, som jobbar med texter på Skatteverkets sajt.

Skatteverket har motiverat beslutet med att myndigheten har ett löpande uppdrag att effektivisera. Sedan 2019 har lokalytorna minskats med 58 800 kvadratmeter, vilket motsvarar en årlig besparing på omkring 147 miljoner kronor. Skatteverket menar också att det finns svårigheter med att rekrytera rätt kompetens till Vetlanda.

Samtliga medarbetare på kontoret har erbjudits ny placering i Växjö, Värnamo eller Jönköping. De orterna ligger alla sju till åtta mil från Vetlanda, varifrån kollektivtrafiken i bästa fall är begränsad och i värsta fall i princip obefintlig. Det kommer att innebära restid på upp till fyra timmar om dagen. Trots det vill arbetsgivaren inte tänja på bestämmelserna om distansarbete, som slår fast att tre dagar i veckan ska tillbringas på kontoret.

Medarbetarna underkänner ledningens motiv för avvecklingen. Hyreskostnaden för Vetlandakontoret är låg, och dessutom finns här plats för fler, framhåller de.

– När de påstår att det är svårt att rekrytera hit syftar de på en väldigt riktad annons där man skulle ha erfarenhet av att jobba med specifika momsfrågor på Skatteverket. De använde den som bevis för att det inte finns kompetens i Vetlanda eller runt om på höglandet. Men det stämmer inte, säger Helené Lundberg.

Företagsutredaren Annica Filipsson Lönander har svårt att förstå Skatteverkets agerande.

– Jag tror att Skatteverket fungerar bäst genom att ha både små och större kontor. Det finns en del skillnader där olikheterna skapar en bra helhet. Det speglar också landet, med små och stora städer. Blir samhället bättre av att det bara finns storstäder? Allt behöver inte vara lika, olikheter är ofta en tillgång, säger hon.

Vid mötet där de anställda fick information om nedläggningen upplevdes också arbetsgivarens representanter som dåligt pålästa. Dessutom hade HR-avdelningen räknat fel på pendlingstiderna, vilket fick medarbetarna att ifrågasätta om beslutet tagits på felaktiga grunder.

– På totalen blev det svagt när de gav oss beslutet. Ett sådant allvarligt besked blir ett trauma för gruppen, det blir chock och sorg innan det blir acceptans. Att de då inte ens kunde visa oss den respekten att ha ett väl underbyggt beslut, säger Anette von Wendel.

En av dem som reste till Vetlanda för att leverera de dåliga nyheterna var Andreas Lantz, som är enhetschef för företagsbeskattningsenhet 8 på Skatteverket. Han konstaterar att ett sådant besked som han var tvungen att lämna den dagen kan vara tufft att ta till sig, oavsett när eller hur det kommer.

– Det kan vara svårt att acceptera och jag förstår frustrationen. Men jag upplever att vi fick fram vårt budskap och att det efter några dagar hade landat hos medarbetarna. Vi gjorde initialt en felräkning kring vilka som kan arbetsledas, men det rättade vi till. Jag vill också trycka på att det här inte handlar om att vi inte bedriver någon god verksamhet i Vetlanda, säger Andreas Lantz.

Genom att avveckla Vetlandakontoret räknar myndigheten med att spara runt en miljon kronor i lokalhyra om året. Men det finns risk för att andra typer av kostnader uppstår, exempelvis om anställda med mångårig erfarenhet slutar och kompetens därmed går förlorad, medger Andreas Lantz. På skattekontoret i Simrishamn valde var fjärde anställd att bli uppsagd i stället för att låta sig omlokaliseras till andra orter tidigare i år. Att lära upp nya medarbetare kan ta tid.

– Det finns tyvärr risk för att några väljer att lämna Skatteverket, även om vi hoppas få behålla alla. Men som myndighet behöver vi hålla i plånboken, utifrån att antalet anställda minskar över tid. Slutnotan för vad vi faktiskt sparar är dock en svår fråga, om vi också ska se till det vi eventuellt kommer att tappa kompetens- och resursmässigt.

STs arbetsplatsombud Lena Johansson har arbetat på Vetlandakontoret i hela sitt liv, från det att hon började som växeltelefonist i december 1983. Då var kollegorna betydligt fler, runt 50, och lokalerna fyllde hela våningsplanet. När kontoret läggs ned kommer Lena Johansson, som numera arbetar med utbetalning av skattekonto, att ha hunnit fylla 65. Hon tänker inte söka andra jobb och är inte heller redo för pension.

– Jag väljer nog att följa med. Men jag känner mig tom och ledsen. Det sorgligaste är att vi kommer att splittras till tre olika kontor, säger hon.

Den längre resvägen gör att Lena Johansson kommer att försöka vänja sig vid att arbeta hemma, något hon aldrig riktigt gillat. Inte ens under pandemin, då kom hon in till jobbet för att ta hand om posten. Då var det bara hon och en tidigare chef där.

– Jag jobbar inte alls hemma i dag. Det är trevligt att vara här och träffa kollegor. Jag tycker inte om att sitta ensam. Men nu ska jag testa hur det är, säger Lena Johansson.

Annica Filipsson Lönander har 15 minuter till jobbet från sin gård utanför Vetlanda. Efter 35 år på samma kontor väntar alltså pendling nästa år.

– Det lutar åt Värnamo eller att jag slutar. Jag vet inte hur trött jag kommer att bli av att jobba åtta timmar och på det pendla 15 mil i bil per dag. Jag har hittat min styrka i att på min fritid vara ute på gården med djuren, men med långa resor kommer det inte att finnas samma tid till det, konstaterar hon.

Mouaz Alhajji blir kvar på Skatteverket. Han trivs med att jobba med bolagsbeskattning. Men precis som kollegorna inser han att privatlivet kommer att drabbas hårt av timmarna av pendling.

– Det blir inte mycket tid kvar för att umgås med familj och vänner, säger han.

Mellan 2008 och 2010 försvann skattekontor från ett sextiotal orter. Vetlanda stod på nedläggningslistan, men klarade sig den gången. För elva år sedan var det dags igen – nio kontor skulle avvecklas och 500 anställda omplaceras. Ett beslut fattat i storstaden och för storstaden, menade kritiker.

Skillnaden då var möjligheten att tillsammans höja rösten och lyfta fram vikten av Skatteverkets närvaro på mindre orter. Engagemanget var stort, brett och högljutt. Utanför huvudkontoret i Stockholm anordnades en protest och dåvarande generaldirektör Ingemar Hansson kallades till skatteutskottet, som krävde en förklaring till varför myndigheten gick emot direktiven om att statliga myndigheter skulle verka för decentralisering.

I mars 2016 kom vändningen – då meddelade Skatteverket att kontoren på de nio orterna skulle bli kvar. Ledningen hänvisade till att de politiska signalerna varit tydliga. I en debattartikel hade dåvarande statsminister Stefan Löfven, S, och civilminister Ardalan Shekarabi framhållit att fler myndigheter borde flytta ut från Stockholm och manat till förvaltningspolitisk kursändring.

Vetlandakontoret firade med tårta. Dagen därpå kom Ardalan Shekarabi på besök. Ministern tog en obligatorisk gruppbild med sig själv i förgrunden och Skatteverkets anställda med breda leenden, kaffetermos och blombukett i bakgrunden. ”Det är stopp för centraliseringsvågen”, skrev den socialdemokratiske ministern då.

– Förra omgången kunde de berörda kontoren och kommunerna jobba samlat. Det blev ett stort politiskt och medialt tryck, det blev väl för mycket så att ledningen backade till slut. Att man tar ett kontor i taget nu tror jag är en strategi för att slippa ett stort samlat motstånd, säger Anna Maria Johansson.

Anders Tell, avdelningsordförande för ST inom Skatteverket, är också inne på linjen att det skulle kunna vara en medveten plan från arbetsgivaren att avveckla ett kontor i taget.

– Sedan har inte regionalpolitikerna samma stöd från rikspolitiken i det här som tidigare, konstaterar han.

Helt tyst är det dock inte kring Vetlandakontorets öde. Medarbetarna har skrivit brev till både myndighetsledningen och finansminister Elisabeth Svantesson, M. Hennes partikollega, kommunstyrelsens ordförande Robin Wallén Nilsson, har också protesterat och framhållit vikten av att Vetlanda får behålla sitt skattekontor. Och i en interpellationsdebatt har den socialdemokratiska riksdagsledamoten och Vetlandabon Johanna Haraldsson framhållit att såväl underlag för skola som skatteintäkter kommer att påverkas om människor väljer att flytta efter jobben i stället för att pendla år efter år.

I debatten med Johanna Haraldsson instämde finansminister Elisabeth Svantesson i att det är viktigt att myndigheter finns i hela Sverige. Samtidigt tryckte hon på att det är upp till Skatteverkets ledning att bestämma hur verksamheten ska organiseras. Annars vore det ministerstyre, sade Elisabeth Svantesson innan hon lämnade talarstolen i den ödsliga riksdagskammaren tidigare i år.

Efter 37 år på Vetlandakontoret är Helené Lundberg nu öppen för nya möjligheter. Men än kommer hon inte att lämna Skatteverket.

– Man säger inte bara upp sig när man bor så här, man vill ha något annat klart innan, säger hon.

Ekonomen Yaumarha Karlsson har redan varit med om att hennes myndighet flyttat från Vetlanda. När Arbetsförmedlingen lämnade staden för sex år sedan började hon jobba med företagsbeskattning på Skatteverket. Då var barnen mindre och hon ville inte rycka upp dem från vardagen. Nu har de flyttat hemifrån, så livssituationen är en annan. Men i januari landade Yaumarha Karlsson och hennes make i beslutet att stanna kvar i Vetlanda, eftersom de trivs så bra.

– Min man pendlar för att kunna ha ett kvalificerat jobb. Vi bestämde ändå att vi skulle vara kvar i staden. Nu är förutsättningarna plötsligt helt annorlunda. Kanske blir det så att vi flyttar eftersom vi båda måste pendla. Men det är en process, jag vet inte hur det kommer att bli, säger hon.

Även Lantmäteriet och Skogsstyrelsen har stängt sina kontor i Vetlanda. Fler statliga arbetsgivare har också förvunnit från andra orter på det småländska höglandet.

– Vill man jobba på en statlig myndighet så kan man tydligen inte bo i en mindre stad, säger Yaumarha Karlsson.

Förutom att slå hårt mot de berörda medarbetarna skapar beslutet att avveckla kontoret också oro på andra orter, enligt STs avdelningsordförande Anders Tell.

– Det finns mindre kontor där det nu spekuleras kring att man står näst på tur. När de stora myndigheterna försvinner från mindre orter minskar förtroendet för oss. Vi kan inte bara vara något som finns i utkanten, som man aldrig ser till, säger han.

I Skatteverkets instruktion står dock inget om att myndigheten ska ta regionalpolitiskt ansvar, framhåller enhetschefen Andreas Lantz. Kontorens placering motiveras utifrån verksamhetens behov.

– Vi kan bibehålla den fysiska närvaro som behövs genom Statens servicecenter. Det kontor vi nu väljer att verksamhetsflytta har inte kundmottagning på det sättet. Vi måste med våra begränsade medel se över bland annat vår lokalförsörjning, säger han.

Andreas Lantz menar också att det finns medarbetare i Vetlanda som ser positivt på möjligheterna att få en nystart på en annan verksamhetsort. Men när Publikt ställer frågan om fördelarna med flytten blir det tyst bland de kollegor som slagit sig ned med en kaffe i ljusgården.

– Det skulle väl vara om man gillar kontorslandskap framför eget rum, säger Anna Maria Johansson till slut med ett leende.

Att Skatteverket funnits länge i Vetlanda går inte att missa. Spåren finns överallt i lokalen. I ett hörn vid ingången står ett bastant grönt kassaskåp fortfarande kvar. En gång i tiden betalades Vetlandabornas skatteåterbäring ut kontant härifrån. Numera används det inte till någonting. I postrummet har lagerhyllor fyllts med band efter band av Svensk författningssamling, som räddades undan soptippen när arkivet i källaren tömdes på pappersdeklarationer. Inramade svartvita stadsvyer pryder korridorer och konferensrum.

Klockan tolv sprider sig den omisskännliga doften av mikrade lunchlådor i köket. På väggen sitter fotografier som föreställer kontorets anställda genom åren. De höga frisyrernas avundsvärda volym tyder på att det första av dem tagits under 1960-talet.

Lena Johansson får leta en stund, men hittar sedan en betydligt yngre version av sig själv ungefär i mitten av raden med tavlor. På samma bild ligger en tidigare chef utsträckt i famnen på sina anställda, som en fotbollsmålvakt. Ambitionen har varit att ta en ny gruppbild vart tionde år – på den senaste från pandemin står medarbetarna uppradade utomhus. Ingen vet vad som kommer att hända med fotografierna när kontoret packas ihop och läggs ned.

– De kanske skulle kunna hamna på Vetlanda museum? föreslår en av kollegorna kring lunchbordet.