Annons:

Bild: Rikard Westman

Den modiga valstrategin är att sakta ned

KRÖNIKA2026-06-18

Tilliten i samhället undergrävs när journalisters granskningar och myndigheters och experters invändningar mot politiska förslag misstänkliggörs, skriver mediestrategen Brit Stakston. Hon efterlyser ett annat tonläge i debatten – och ett lugnare tempo.

Valrörelser är alltid uppskruvade. Skillnaden nu är att tempot också drivs på av hela den digitala miljö där politik i dag pågår.

Ett medvetet skruvat inlägg på X blir en nyhet. Trots att den plattformen når ytterst få väljare. En skärmdump blir ett bevis. Ett kort klipp lever sitt eget liv. Ett citat rycks loss, får vingar och tas upp i kommentarer, poddar, nyhetsbrev och slutna grupper. Den som sätter berättelsen först får ett försprång som sakligheten sällan kan jaga ikapp.

Inför valet borde vi tala mer om vad partierna säger och vilken offentlighet de skapar.

Den stora frestelsen är att hela tiden ta spjärn mot någon annan. Mot medierna. Mot myndigheterna. Mot forskarna. Mot domstolarna. Mot ”eliten”. Mot aktivisterna. Mot dem som varnar för konsekvenserna.

Det är en effektiv logik. Den skapar konflikt, tydliga roller och starka känslor. Den passar perfekt i flöden där indignation färdas snabbare än eftertanke. Men till vilket demokratiskt pris? Om varje invändning görs till ett uttryck för agenda, partiskhet eller illojalitet blir det svårare att föra det samtal som en valrörelse faktiskt borde handla om: vad fungerar, vad brister och vilka konsekvenser får politiken i människors vardag?

På myndigheter, lärosäten, domstolar och förvaltningar finns många som varje dag arbetar med demokratins praktiska infrastruktur. De handlägger, granskar, utreder, informerar, forskar, möter medborgare och får systemen att fungera. De driver inte partipolitik. Men deras yrkeskunskap är en tung del av demokratins verklighetskontakt.

Därför är det allvarligt när sakliga argument allt oftare möts med etiketter. Juridiska invändningar blir aktivism. Forskning blir åsikt. Journalistik blir agenda. Myndighetsinformation blir misstänkliggjord kommunikation.

Myndigheter, medier och experter ska inte stå fria från kritik. Demokratin behöver granskning och ifrågasättande. Men det finns en avgörande skillnad mellan kritik som prövar sakfrågan och förakt som undergräver tilliten till kunskap, granskning och rättssäkerhet.

Den verkligt modiga valstrategin vore att sakta ned. Det vore djupt efterlängtat.

Fler borde våga sluta försöka vinna nästa klipp, optimera för viralitet och bygga utspel på motståndarens sämsta formulering. Fler borde våga gå djupare i sakfrågorna, möta kritik i sak och visa vad man vill bygga, inte bara vad man vill riva.

Demokratin behöver inte bara starka röster. När alla vill styra samtalet kan den viktigaste demokratiska handlingen vara att låta bli.

Det låter långsamt.

Men det behövs. Och vore så uppfriskande.

Brit Stakston är mediestrateg och medgrundare av reportagesajten Blankspot.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.