Lilian Sjölund: Den debatten ställer jag inte upp på

KRÖNIKA: GÄSTKRÖNIKA2017-09-04

Du måste kunna ta debatten. Acceptera att andra inte har samma åsikt som du. Lite skit får du vara beredd på.

Som den här kommentaren på nazisternas favoritsajt då?
”Den frånskilda gamla skatan Lilian Sjölund är väldigt representativ för alla svenskfientliga propagandamånglare på landets ljugmedior. Själv bor hon i en egen bostadsrätt mitt i centrala Gävle. Långt från de neger- och arabgäng hon så gärna beskyddar och gullar med uppe i Bollnäs. // Men Sjölunds högsta önskan är väl antagligen att hon ska få helmörkt ressällskap på tåget mellan Gävle och Bollnäs, så att hon kan bli berikad av mångkulturen
i stället för av falukorven i kylskåpet.”

Eller kanske det här mobilsamtalet?
”Du förstår, lilla Lilian, vi vill inte ha dem här. Vi vill inte läsa din skit heller. Och du, vi vet var du bor.”

Frågan är hur jag för en debatt med någon som vill döda mitt barn?
”Hittills har alla politiskt prostituerade journalister som jag sett på Helahälsingland.se varit nå så gröndjävulskt fula. // Är man en sann patriot borde man även döda journalisternas barn i före­byggande syfte.”

Chockerande. Men är det brottsligt? Tydligen inte. Polisanmälningar som handlar om hat och hot mot journalister läggs i regel ned.

Till slut struntar man i att göra anmälan. Hatarna har inte vunnit, men för varje gång stjäl de en gnutta energi. Så när hatet och hoten till slut blir vardag söker man skydd. För att behålla förståndet i skitstormen.

Kanske väljer jag bort asyl- och integrationsfrågan just i morgon. Det är ändå lördag…

Självcensuren är inget vi stoltserar med. Men alla vet att den slår till ibland. Tar den överhand är det dags att byta jobb. Jag menar, vem behöver en feg opinionsbildare?

Dessvärre funderar alltför många, företrädesvis kvinnliga, ledarskribenter på att helt lämna yrket. Det är intellektuellt förlamande att hela tiden få höra att man borde gruppvåldtas.

Underrubriken på min personliga debattbok ”Hatad” som släpptes på Pressfrihetens dag den 3 maj är: Vart är det demokratiska samtalet på väg?

För syftet är inte att gömma sig i offerkoftan utan att föra ut diskussionen utanför mediebranschens ganska slutna rum. Bortom det slentrianmässiga svaret ”du måste kunna ta debatten med oliktänkande”.

Reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Anständiga läsare inser journalistikens roll och demokratiska betydelse för det offentliga samtalet. Dessvärre kommer många igenkännande vittnesmål från såväl kvinnliga kommunpolitiker som kvinnor anställda i det offentliga.

De är ensamma med hatet och hoten. Det gnager och tär. Skapar otrygghet och paranoia.

Jag har vid ett flertal tillfällen fått frågan: Vad ska vi göra med hatarna?
Ingen aning. Jag tar i alla fall inte debatten med dem.

Lilian Sjölund, är politisk redaktör på tidningarna i Hälsingland. I maj kom hennes debattbok ”hatad”.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA