Annons:

Bild: Fredrik Ekblad

Torun Börtz: Våldsamma protester är en fransk tradition

KRÖNIKA2023-05-17

Det var kärleken som fick mig att i slutet av förra seklet lämna ett fast jobb på en stor dagstidning för att flytta till Paris. Vad jag skulle leva av hade jag en ytterst vag uppfattning om, även om jag misstänkte att luft och kärlek inte skulle räcka hur länge som helst.

Så fick jag veta att det uppstått en lucka i TTs Frankrikebevakning – den ville jag fylla. Men hur gör man för att verka driftig? Det behövdes någonting som stack ut, något dramatiskt.

Jag behövde inte vänta länge. När nästa demonstrationståg drog genom Paris gator gick jag in i närmaste telefonhytt och ringde upp nyhetsbyrån.

”Hej, vill ni ha en artikel?” skrek jag i luren medan upprörda demonstranter vrålade runt omkring mig. Det funkade.

Till skillnad från i Sverige hör demonstrationer och strejker till vanligheterna i Frankrike.

Men visst har jag den senaste tiden fått höra många som undrar hur fransmännen kan bli så våldsamt upprörda över att behöva jobba till 64 år i stället för 62, medan vi i Sverige mest gett ifrån oss en kollektiv uppgiven suck över att behöva knega på till 67.

De pågående protesterna mot president Emmanuel Macrons pensionsreform är också ovanligt omfattande (men inte unika) och den gemytliga demonstrationsdoften av grillad korv har den här gången blandats med röken från brinnande sopberg, eftersom Paris renhållningsarbetare till stor del också strejkar.

Men det finns flera skäl till ilskan. För det första är det franska pensionssystemet långt ifrån jämlikt. Det är inte alla fransmän som ska arbeta till 64 – vissa grupper, till exempel lokförare, går i pension långt före 60. Och eftersom reformen inte såg ut att gå igenom parlamentet använde sig Macron av ett dekret som gör det möjligt för en president att köra över den folkvalda församlingen. Han var dessutom inte vidare populär före pensionskriget heller – många röstade på Macron enbart för att stoppa högernationalisten Marine Le Pen.

Landet är dessutom väldigt hierarkiskt styrt. Medan vi i Sverige låter arbetsgivare och arbetstagare sluta avtal runt kaffebordet regleras den franska arbetsmarknaden av lagen. Därför är fransmännen vana att rikta sina protester direkt till regeringen, genom demonstrationer och strejker. Sedan ska man inte heller glömma att den franska fackföreningsrörelsen har sina rötter i 1789 års revolution. Många presidenter har försökt förändra det franska pensionssystemet, få har lyckats. Återstår att se hur det går den här gången. Ett folk som huggit huvudet av både kung och drottning vet hur man protesterar. 
 

Torun Börtz är frilansjournalist och tidigare korrespondent för TT i Paris.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA