Annons:

Bild: Kajsa Göransson

Besattheten av svensk slavhandel blev en roman

KULTUR: ROMAN2026-05-08

På ett museum i Washington gjorde Carina Bergfeldt en upptäckt som förändrade hennes bild av Sverige. Efter år av research släpper hon en roman om den svenska slavhandeln.

Av:  Erika Walukiewicz

Om ett par timmar ska Carina Bergfeldt till tv-huset för att spela in ett av de sista avsnitten av sin talkshow. Nyligen kom beskedet att säsongen blir den sista innan programmet pausas på obestämd tid.

– Det har varit tio helt otroliga säsonger. Jag är jätteglad att vi har kunnat fortsätta så länge, säger hon.

Samtidigt frigör pausen tid till projektet som har knackat henne på axeln i snart tio års tid. I maj kommer den första delen i Gustaviasviten, en romanserie i två delar om den svenska slavhandeln i slutet av 1700-talet.

Fröet såddes under hennes tid som SVTs USA-korrespondent. På Nationalmuseet för afroamerikansk historia och kultur i Washington fastnade hon framför en vägg med information om amerikanska, danska och holländska skepp som seglat över Atlanten med lasten full av slavar. När hennes vän noterade att Sverige saknades bland slavnationerna förstod hon inte vad han menade.

– Varför skulle Sverige stå med, vi hade inte slavar? Jag blev nästan lite provocerad och tog fram telefonen och började googla.

Där och då lärde hon sig att Sverige var en slavnation under 1700- och 1800-talet, med egna slavskepp och en koloni i Karibien.

– När jag stod där insåg jag att vi har varit med och förstört människors liv. Hur kunde jag inte känna till det här? Det gjorde mig besatt, att jag visste så lite och att de runt omkring mig visste lika lite.

Hon letade upp sina gamla läroböcker men hittade ingenting.

– Det har lagts minst 15 motioner i Sveriges riksdag om att det här ska uppmärksammas, men de har röstats ned, gång på gång. Det passar inte in i vår bild av Sverige.

Först för omkring tio år sedan skrevs historien om hur Gustav III förhandlade till sig Saint Barthélemy från Frankrike in i svenska läroböcker. Ön var torr och karg men hade en skyddad hamn som gjorde den attraktiv för handel. För att locka slavhandlare införde Sverige förmånliga tullavgifter för förslavade människor.

Vid sidan av sitt arbete på SVT läste Carina Bergfeldt allt hon kom över i ämnet. På senare år har bland andra Forum för levande historia spridit kunskap om den svenska slavhandeln, men 2017, när hon började gräva, fanns det fortfarande inte mycket information. Hon läste forskningsrapporter, letade i arkiv och reste till Saint Barthélemy för att förstå en illa belyst del av Sveriges historia.

– Det var så bisarrt. Gatorna bär svenska namn och de är oerhört stolta över sitt svenska arv. Men det fanns inte en enda skylt som visade att ön har varit en slavkoloni. Ingenting. Där slavmarknaden låg fanns Gucci- och Louis Vuitton-butiker.

Trots år av research tvekade Carina Bergfeldt länge innan hon vågade göra något av all kunskap. Hon brottades med frågan om vem som har rätt att berätta en historia. Genombrottet kom när hennes man möblerade om i kalendern, pusslade med barnvakt och skickade henne till Thailand med uppmaningen: Skriv! Först, det tomma papprets förbannelse. 19 dagar senare reste hon hem med hundra nyskrivna sidor i datorn.

– Det jag har allra mest respekt för är att två av huvudkaraktärerna är svarta och jag är vit. Jag berättar Sveriges historia men delvis genom två par ögon från Ghana.
För att få syn på hur hennes egen bakgrund påverkade berättelsen tog Carina Bergfeldt hjälp av två kvinnor från Afrosvenskarnas riksorganisation.

– De kunde säga ”Det märks att det här kapitlet är skrivet av en vit person, bilden av släktrelationerna blir för förenklad”, säger hon.

I En dag ska vi återvända följer läsaren två unga par, Yaa och Kwame från Ashantiriket, nuvarande Ghana, och Milda och Axel från 1700-talets Stockholm. Deras vägar korsas på Saint Barthélemy, där Milda och Axel snart börjar rucka på sina principer.

– I brev från den tiden kan man se att de svenskar som kommer till Saint Barthélemy ganska snabbt anpassar sig till livet på ön och tycker att det är ganska gött att ha slavar.

Karaktärerna i romanen är fiktiva, men de rättsfall som skildras bygger på historikern Fredrik Thomassons forskning om rättssystemet i den svenska kolonin. När Carina Bergfeldt beskriver hur slaven Jean-Pierre tilldöms 32 piskrapp för att ha förolämpat en vit man eller hur en slav som försökt rymma straffas med 80 piskrapp och brännmärkning i pannan är det alltså inte produkter av hennes fantasi, utan domar fastställda av en svensk domstol på Saint Barthélemy.

– Det var viktigt för mig att inte överdriva. Det jag skriver om har hänt, det har svenskar gjort.

Något av det sista hon gjorde var att resa till Ghana. För att ge berättelsen liv behövde hon se det människorna hon skildrar såg. Stå i de fängelsehålor där slavarna väntade på att skeppas över Atlanten och känna halsjärnens tyngd.

– Det var en otrolig men fruktansvärd vecka. Jag reste i deras fotspår, från platserna där de tillfångatogs till de vidriga forten som fortfarande finns kvar. Jag smakade på maten de åt och kände på vattnet där de tog sitt sista bad.

”Vi vet fortfarande inte hur omfattande Sveriges slavhandel var, så sent som för ett år sedan upptäckte man ett nytt skepp som tillhört Sverige”, säger Carina Bergfeldt, som i snart tio år intresserat sig för ämnet.
”Vi vet fortfarande inte hur omfattande Sveriges slavhandel var, så sent som för ett år sedan upptäckte man ett nytt skepp som tillhört Sverige”, säger Carina Bergfeldt, som i snart tio år intresserat sig för ämnet.

Carina Bergfeldts nya bok kommer i maj

  • Romanen En dag ska vi återvända släpps 21 maj och är första delen av två i Gustaviasviten.
  • Carina Bergfeldt är journalist och författare till flera reportageböcker och kriminalromaner. Hon har bland annat arbetat som SVTs USA-korrespondent och lett talkshowen Carina Bergfeldt. I höst medverkar hon i en ny SVT-satsning, som än så länge är hemlig.