Persbrandts tårar berör in i själen

KULTUR: FILM OCH DVD2008-02-19

Fredrik Sahlin om There will be blood, No country for old men, Rambo, Himlens hjärta och Ett rum i våra hjärtan.

There will be blood, utlovar Paul Thomas Andersons senaste film, som berättar om en oljemoguls uppgång och fall under oljerushen i tidiga 1900-talets Kalifornien. Och brutalt blir det. Den besatte Daniel Plainview lägger nämligen land och folk under sig som vore han en ohelig korsning av George Bush och Joakim von Anka. Paul Thomas Anderson, som ju skapade en av filmhistoriens absoluta mästerverk, Magnolia, når inte riktigt samma höjder här, men detta episka verk är så välspelat, detaljerat och köttigt påtagligt att jag lämnade biografen med en besynnerlig känsla av att ha såväl blod som olja på händerna. (Bio 22/2)

                                             •l•

Bröderna Coens filmer tar sig sällan in i blodsystemet, även om de inte brukar snåla på våldet – men de är å andra sidan nästan alltid skruvat underhållande. De senare verken har insinuerat en lätt svacka i skaparglädjen, men nu när de har skapat rörliga bilder av författaren Cormac McCarthys roman No country for old men, flödar den igen. Faktum är att Coens inte varit så här intressanta och eggande sedan storhetstiden på tidiga 1990-talet. Intrigen är som ofta simpel, en naiv människa hamnar i trubbel när han norpar åt sig en säck heroin och pengar från en knarkuppgörelse som gått mycket snett, men berättandet och sentensen om våldets meningslöshet är desto mer sinnrik.

Rambo är den koncisa titeln på den fjärde och med största sannolikhet sista filmen om Vietnamveteranen John Rambo som denna gång, trots att han borde ha nått pensionsåldern, styr upp situationen i Burma. Jo, det låter som ett tidigt aprilskämt, men filmen gick faktiskt direkt in på publiktoppen i USA. (Bio 7/3)

                                           •l•

Långt, långt därifrån, i en annan mental galax, möts Mikael Persbrandt, Lena Endre, Jakob Eklund och Maria Lundqvist i Himlens hjärta i regi av dansken Simon Staho. Svenskvännen Staho har ju i Dag och natt samt Bang Bang Orangutang låtit Persbrandt spela ut i svart drama respektive burlesk tragedi, här placeras vår riksmacho i ett stillsamt men kännbart kammartrauma av Bergman-karaktär. Det har ju bevisats tidigare att Persbrandt kan göra annat än buffliga poliser men det rister ändå till lite extra i själen när jag ser honom rödmosig och storgråtande över ett trasigt förhållande. (Bio 29/2)

En annan titel som hyser såväl vår viktigaste muskel som insikter om mänsklig interaktion är italienska Ett rum i våra hjärtan – som kom ut på dvd i slutet av januari, men hade biopremiär 2001. Den tonåriga sonen dör plötsligt, vilket får resten av familjen att bildligt talat gå in i koma.

Regissören Nanni Morettis finmejslade film är utan tvekan en av de mest välstämda bidragen i subgenren sorgearbete på duk.

                                           •l•

Fredrik Sahlin är filmrecensent och journalist. Han tipsar om film och dvd i ST Press.

ÄMNEN:

Kultur
Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA