Ungdomarna i filmen Ömheten söker sin framtid. Det gör även staden där de bor – Kiruna.
Ungdomarna i filmen Ömheten söker sin framtid. Det gör även staden där de bor – Kiruna.

Skakigt under fötterna i Kiruna

KULTUR: FILM2013-11-26
Daniel, Markus och Zerin står på randen till vuxenlivet. Marken skakar under fötterna. Sofia Norlins långfilmsdebut Ömheten utspelar sig i Kiruna – gruvstaden som också skakar när uppbrottet närmar sig.
Av:  Jenny Damberg

Två gånger varje natt skälver Kiruna, när LKAB spränger efter ny järnmalm långt nere i gruvgångarna. 20 till 30 ton sprängmedel detonerar varje dygn. Arbetet kommer närmare och närmare bebyggelsen. Därför måste staden flyttas. I slutet av oktober togs första spadtaget till det nya Kiruna.

Det är här, på randen till framtiden, som Ömhetenutspelar sig. Kiruna är på sitt sätt nästan som en fjärde huvud­person i Sofia Norlins drama om tre nittonåringar som söker sin egen väg. Bosatt i Paris sedan länge nåddes regissören för några år sedan av nyheten om stadsflytten via frans­ka dagstidningar.

– Jag såg det genast på ett poetiskt, meta­foriskt plan: Detta är vad som händer i hela västvärlden i dag, med det samhälle vi har byggt upp. Det rämnar, socialt, ekonomiskt, miljö­mässigt. I Kiruna är det marken i sig som skakar.

Kopplingen till ungdomen var lika omedelbar.

– Under tonårstiden skakar det ju under fötterna ändå. Här skakar staden också. Den söker också sin framtid. Nu ska den bli något annat. Det är en fråga i filmen: Har vi drömmar för det här? Har vi drömmar för framtiden?

Sofia Norlin har tidigare gjort kortfilmen Strömmarna. I Paris har
hon arbe­tat med teaterregi, och som filmpedagog för unga före detta sol­dater från Kongo och Tchad. I viss mån har hon inspirerats till Ömhetenav personer hon mött genom arbetet med de före detta soldaterna, berättar hon.

– Genom åren har vi gjort mängder av kortfilmer och dramaövningar. Allting är universellt, de allra flesta historier handlar om att kyssa någon. Det som är viktigast – oavsett om man är från Stockholm, Kongo, Kiruna eller Paris – är kärleken. Förälskelse. Vänskap och familjen, relationen till föräldrarna. Vad man drömmer om att göra i livet och vad som är möjligt att göra där man lever, med den familjekultur som finns, den adress man har, den sociala klass man tillhör.

Själv är Sofia Norlin uppvuxen i Njurunda, ett litet samhälle utanför Sundsvall. Även om kontrasterna är skarpare i Kiruna så har Njurunda en liknande situation. Den tunga indust­rin och människorna som sköter den – omgivna av vidsträckt, vild natur, vars tempo maler på i en tusenårig takt – får människans ansträngningar att te sig som ett frenetiskt krafsande på evighetens port.

– Människans litenhet i naturen och samhällets sårbarhet blir så tydlig på platser som de här. Men även om vi bor i städer långt från vildmarken så är vi ju beroende av naturen. Det är bara lättare att glömma bort det.

Och vare sig de vill det eller inte, så är människorna i filmen beroende av varandra. Ömhet är något inom och mellan människor, inget naturen sysslar med.

»Men Markus«, säger skolans rektor till den trubbige fordonseleven som bara vill vara i verkstaden, »du förstår väl att vad du än gör kommer du alltid att vara en del av en grupp?«

Förutom Markus skildras Zerin, som simtävlar. Och Daniel, som vill leva på naturens villkor.

Berättarstilen är lyrisk, till stor del ordlös.

– Det är en intim tid, när det finns en stor känslighet i livet. Jag tycker att det blir starkare när man får följa med karaktärerna i det ordlösa, se saker som de ser dem. Ord kan vara avstånds­skapande.

Har det funnits andra brytningstider i ditt eget liv som har varit lika avgörande som tonåren?

– Ja, när jag fick barn. Det ändrade perspektivet. Tiden fortsätter efter mig. Den stora tiden, som inte bara är nu. Nu har jag tre ungar, som kommer att växa upp. Den viktigaste frågan vi kan ställa oss är: Vad ska vi lämna efter oss? Vad lägger vi i knäet på våra barn? Och på de barn vars ansikten vi ännu inte ser?

Är det sådant som ungdomarna i filmen funderar på?

– Nej. Det gör de inte. De ställer sig frågan: Vem är jag kär i? Vad vill jag göra med mitt liv? Och det ska de. De är i början av sitt liv.

Sofia Norlin. Foto: Marcus Kurn.
Sofia Norlin. Foto: Marcus Kurn.

Sofia Norlin

  • Namn: Sofia Norlin.
  • Ålder: 39 år.
  • Bor: Paris.
  • Aktuell: Med långfilms­debuten Ömheten, biopremiär 6 december. För fotot svarar Petrus Sjövik. Huvudrollerna som Markus, Zerin och Daniel görs av Sebastian Hiort af Ornäs (Sebbe), Lina Leandersson (Låt den rätte komma in)och debutanten Alfred Juntti.

ÄMNEN:

Kultur
Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.