Vidta åtgärder för att göra arbetslivet tillgängligt för alla
Det krävs kraftfulla insatser för att ge personer med funktionsnedsättning större möjligheter att få jobb, skriver nationalekonomerna Dan-Olof Rooth, Magnus Carlsson och Stefan Eriksson. De föreslår en rad åtgärder, bland annat förbättrat stöd till arbetsgivarna och ökade krav på dem. De anser också att kvotering vid nyanställningar i offentlig sektor bör övervägas.
Mer än 500 000 personer i åldern 16–65 år har en funktionsnedsättning. Många av dem stängs ute från arbetsmarknaden. Med ett mer inkluderande arbetsliv bedömer vi att uppemot 200 000 personer med funktionsnedsättning som i dag saknar sysselsättning skulle kunna arbeta.
Personer med funktionsnedsättning har en betydligt sämre situation på arbetsmarknaden än den övriga befolkningen: sysselsättningsgraden är drygt 30 procentenheter lägre, arbetslösheten är mer än dubbelt så hög och den genomsnittliga inkomsten från arbete är ungefär hälften så hög.
Den svaga arbetsmarknadsanknytningen får stora konsekvenser. För individen ökar risken för ohälsa, socialt utanförskap och svag privatekonomi. För samhället innebär det utebliven produktion, lägre skatteintäkter och högre kostnader för socialförsäkringarna.
Sverige har slagit fast det ambitiösa målet att personer med funktionsnedsättning ska ha jämlika levnadsvillkor och kunna delta fullt ut i samhället. Dagens situation visar att det krävs reformer för att nå dit.
I en nyligen publicerad rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi drar vi slutsatsen att den främsta orsaken till dagens dystra situation är brister i flexibilitet och anpassning av arbetsmiljön, snarare än bristande arbetskapacitet hos individerna. Trots att lagstiftningen ställer höga krav på arbetsgivare – exempelvis när det gäller rehabiliteringsplaner vid sjukdom, anpassningar av arbetsmiljön och aktiva åtgärder mot diskriminering – är tillsynen begränsad. Många arbetsgivare tycks dessutom tveka att anställa personer med funktionsnedsättning eftersom de är osäkra på vilket stöd de kan få från samhället vad gäller anpassning av arbetsmiljön, arbetshjälpmedel och anställningsstöd.
Det finns ingen enskild åtgärd som ensam kan lösa problemen. Det som krävs är en kombination av reformer, där många bygger vidare på redan existerande insatser. Fokus bör ligga på generella åtgärder riktade mot arbetsgivare och offentliga aktörer. Insatserna måste dock anpassas till varje individs specifika behov, vilka varierar beroende på typ och grad av funktionsnedsättning. En del reformer kan genomföras direkt, eftersom det finns forskningsstöd för att de har effekt. Andra är lämpliga att pröva i försöksverksamhet med möjlighet till utvärdering.
Våra förslag kan sammanfattas i följande åtgärder:
Åtgärder för ökad flexibilitet och individuell anpassning
-
Ställ krav på att arbetsgivare bedriver ett arbetsmiljöarbete som främjar flexibilitet och möjliggör individuella anpassningar. Flexibilitet kan innebära att erbjuda möjligheter till distansarbete, deltidsarbete och arbetsdelning. Anpassningar kan innebära justeringar av arbetstid och arbetsuppgifter samt tillgång till arbetshjälpmedel.
-
Stärk tillsynen av arbetsgivares ansvar för rehabiliteringsplaner vid sjukdom, anpassning av arbetsmiljön, tillgång till arbetshjälpmedel samt aktiva åtgärder för att motverka diskriminering.
-
Erbjud arbetsgivare stöd för individuell anpassning och bättre matchning mellan individ och arbetsmiljö. Utvärderingar har visat att det som ofta kallats SIUS och IPS – personligt stöd till arbetstagaren och arbetsgivaren på arbetsplatsen i samband med rekrytering – har stora positiva effekter. Mycket talar för att arbetsgivares vilja att anställa personer med funktionsnedsättning ökar om en första rekrytering upplevs som lyckad.
-
Öka möjligheterna för personer med sjukersättning att pröva arbete utan att riskera att förlora rätten till sjukersättning.
Åtgärder för att förändra attityder och öka viljan att anställa
-
Öka satsningarna på informationskampanjer och liknande insatser som visar upp goda exempel och på så sätt bidrar till att öka arbetsgivares vilja att anställa personer med funktionsnedsättning.
- Överväg kvotering vid nyanställningar i offentlig sektor. Det är viktigt att offentliga arbetsgivare, särskilt statliga myndigheter, föregår med gott exempel genom att själva anställa personer med funktionsnedsättning. Överväg även att ställa krav på en inkluderande arbetsmiljö vid offentliga upphandlingar.
Åtgärder som tidigare har föreslagits av andra, men som förtjänar att upprepas
-
Höj taknivån på lönebidraget från dagens 20 000 kr till exempelvis 35 000 kr, så att fler arbetsgivare väljer att använda stödet.
-
Se till att Arbetsförmedlingen redan vid inskrivningen identifierar personer med funktionsnedsättning så att åtgärder kan sättas in snabbt. Prioritera åtgärder som genomförs hos arbetsgivare.
-
Ersätt dagens fragmenterade hjälpmedelsverksamhet med en centraliserad verksamhet så att fler får snabb tillgång till arbetshjälpmedel.
För att lyckas vända dagens situation krävs kraftfulla insatser, men under senare år förefaller arbetet i stället ha minskat i omfattning. Det är olyckligt, med tanke på de stora samhällsvinster som följer av att personer med funktionsnedsättning får möjlighet att arbeta.
Dan-Olof Rooth
Professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet
Magnus Carlsson
Professor i nationalekonomi vid Linköpings universitet
Stefan Eriksson
Docent i nationalekonomi vid Uppsala universitet
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.