Bild: Ladislav Kosa

Med uppdrag att skydda kollegerna

PÅ DJUPET: SKYDDSOMBUD2021-03-26
Skyddsombudens arbete kan leda till stora hälsovinster och rädda liv. Men många av dem upplever att uppdraget är svårt – och en del hamnar i konflikt med sin arbetsgivare.

När Mattias Gustafsson tog sig an uppdraget som skyddsombud för drygt tio år sedan hade han en rätt suddig bild av vad rollen egentligen innebar. En vilja att vara med och påverka fick honom ändå att räcka upp handen när frågan om någon kunde tänka sig att bli skyddsombud plötsligt ställdes under ett möte.

– Jag kunde se att det fanns en del glapp i maskineriet och tyckte att det borde gå att förändra, säger han.

För Mattias Gustafsson, som i dag är nationellt huvudskyddsombud på Arbetsförmedlingen, blev den första tiden som skyddsombud en rejäl ut­maning. En erfarenhet han tror att många som tar sig an uppdraget delar.

– Jag visste väldigt lite om vad jag hade gett mig in i och kände samtidigt ett enormt ansvar. Jag hade också en bild av skyddsombudet som en ettrig terrier och förstod först långt senare hur mycket av uppdraget som faktiskt handlade om att samarbeta med chefen.

Skyddsombudets uppgift är att tillsammans med arbetsgivaren förebygga arbetsskador. I sitt arbete har skyddsombuden rätt att ta del av handlingar som rör arbetsmiljön och delta i all planering som på­verkar den. De har också rätt att begära att arbets­givaren åtgärdar brister i arbetsmiljön. Ser de för stora risker i det pågående arbetet har de även möjlig­het att stoppa det helt i väntan på ett ingripande från Arbetsmiljöverket.

Skyddsombuden har en oerhört viktig roll, menar Maria Steinberg, jurist och docent i arbets­miljörätt samt författare till boken Skyddsombudsrätt. De verkar i allas intresse, anser hon.

– Arbetstagarna har självklart ett stort intresse av skyddsombuden – men det gäller även arbets­givaren, som vill undvika och förebygga arbets­skador. Utöver det finns förstås ett stort allmänt intresse av att undvika den här typen av skador, som annars innebär enorma samhällskostnader, säger Maria Steinberg.

Skyddsombudens historia i Sverige sträcker sig över hundra år tillbaka i tiden. De första stegen mot dagens system togs efter storstrejken 1909.

– Regeringen kände sig tvungen att lugna arbets­tagarna, som på den här tiden inte hade någon påverkan i riksdagen. Så man vände sig till dem och frågade vad de skulle vilja förbättra, berättar Maria Steinberg.

På den tiden träffade yrkesinspektörerna, som skickades ut för att undersöka arbetsplatser, enbart chefer eller företagsledare vid sina besök.

– Självklart är det ingen ägare som under en inspektion går och talar om risker, eller säger att man har fel på maskinerna. Det här tyckte arbetstagarna var orättvist och ville förändra. Regeringen lyssnade, och förändringen välkomnades faktiskt även av arbetsgivare, säger Maria Steinberg.

Rätten att utse skyddsombud infördes 1912. Under trettio­talet fick skyddsombuden ett ökat inflytande och möjlighet att direkt vända sig till arbetsgivare eller till yrkesinspektionen, om de upptäckte problem på arbetsplatsen. Detta ledde senare fram till lag­paragrafen 6:6 a, som skyddsombud kan använda för att begära att brister i arbetsmiljön åtgärdas.

På 1970-talet klubbades en ny arbetsmiljölag igenom i riksdagen. Skyddsombudens befogenheter utökades ytterligare och de fick bland annat rätt att helt stoppa farliga arbeten i väntan på ett ingripande från myndigheter.

Numera slår lagen fast att skyddsombud ska finnas på alla arbetsplatser med fem eller fler anställda. På större arbetsplatser får skyddsombuden ansvar för ett särskilt skyddsområde, som kan vara avgränsat till exempelvis en enhet, en yrkesroll eller en ort. Det är fack och arbetsgivare som gemensamt kommer fram till vilka skyddsområden som ska finnas, och ofta försöker man matcha varje chef med ett skyddsombud.

Även om skyddsombud normalt utses av en facklig organisation på arbetsplatsen, företräder de alla anställda. De väljs vanligen för en period om tre år – tanken är att nya skyddsombud ska ha gott om tid att utbildas och sätta sig in i rollen.

Finns det fler än ett skyddsombud på en arbets­plats utses ett av dem till huvudskyddsombud och företräder då arbetsplatsens skyddsombud, sam­ordnar deras arbete och hanterar övergripande frågor som rör flera skyddsområden. På större arbetsplatser finns ofta flera huvudskyddsombud.

Det kan stundtals vara svårt och tufft att i rollen som skyddsombud hantera problem i arbets­miljön. Att andelen psykosociala frågor på senare år ökat kraftigt gör inte rollen lättare, anser Mattias Gustafs­son, huvudskyddsombudet på Arbets­förmedlingen.

– Förr i tiden gick arbetsmiljöproblemen oftare att se och ta på. Det kunde till exempel handla om ett sågverk där man riskerade att förlora fingrarna. I tjänstemannasektorn är den stora utmaningen just nu att råda bot på de psykosociala problem som har en helt annan karaktär, säger han.

Som skyddsombud är det också lätt att känna en press från kolleger eller att få en komplicerad relation till chefen. Robert Tkalcic, huvudskyddsombud på Polismyndigheten i region väst, brukar skämtsamt säga att han lägger den största delen av sin tid på diplomati.

– Väldigt mycket i rollen som skyddsombud handlar om relationer och förtroende, och att försöka få till ett samförstånd med arbetsgivaren är avgörande. Tyvärr hamnar man lätt i två läger fast man egentligen ska samarbeta. Det är synd att det ska behöva bli så, säger han.

Trots att arbetsgivarna i början av 1900-talet välkomnade införandet av skyddsombud är relationen parterna emellan i dag inte alltid okomplicerad. Med jämna mellanrum dyker det upp exempel på skyddsombud som upplever sig motarbetade eller kränkta.

Det förekommer också att skyddsombud sägs upp, omplaceras, blir utan löneökningar eller går miste om utvecklingsmöjligheter. Ibland kommer det till och med rapporter om att skyddsombud utsatts för hot eller våld på grund av sitt uppdrag.

I en undersökning som LO-förbunden gjorde bland sina skyddsombud 2016 svarade nästan vart tredje skyddsombud att arbetsgivaren någon gång hindrat dem i deras uppdrag. Det kunde bland annat handla om att inte få ordentlig information eller inte bli kallad till möten.

Tio procent uppgav att de kände sig motarbetade av arbetsgivaren. Ungefär lika många svarade att de blivit trakasserade, och två procent att de blivit utsatta för hot eller våld från arbetsgivaren.

”Kunskapen om skyddsombud är rätt dålig bland arbetsgivare. Man vet inte hur man ska förhålla sig till dem eller är osäker på vad som gäller. Det blir lätt missförstånd.”
Maria Morberg, rådgivare i arbetsmiljöfrågor på Almega.

Inom TCOs organisationsområde har det blivit allt vanligare att skyddsombud stöter på negativa attityder från arbetsgivare, enligt Ulrika Hagström som är utredare på TCO. Centralorganisationen får återkommande signaler om sådana problem från sina medlemsförbund.

– Det kan handla om alltifrån att arbetsgivaren inte visar förståelse för att man behöver lägga tid på uppdraget som skyddsombud till negativ särbehandling där man exempelvis missgynnas i lönerevisioner, säger Ulrika Hagström.

Men hon tror ändå inte att det är lika illa på tjänste­mannasidan som bland LO-förbunden.

– Jag tror och hoppas att det ser lite bättre ut än så inom TCO, men jag är osäker, säger hon och tillägger att organisationen nu håller på att undersöka just den frågan.

Motståndet från arbetsgivare tror Ulrika ­Hagström handlar om okunskap eller bristande ­förståelse för skyddsombudens uppdrag. För att komma till rätta med det tror hon framför allt på en åtgärd:

– Utbildning. Från vårt håll tycker vi alltid att det är bäst när chefer och skyddsombud kan gå grundläggande arbetsmiljöutbildningar tillsammans. Men det är också viktigt att man från arbetsgivarhåll förstår hur viktig arbetsmiljön är för medarbetares produktivitet och välbefinnande, säger hon.

Maria Morberg, rådgivare i arbetsmiljöfrågor på arbetsgivarorganisationen Almega, håller med om att kunskapen hos arbetsgivare behöver bli bättre.

– Vi är väldigt mycket för skyddsombud och tycker att de är jätteviktiga. Men under åren som jag jobbat med de här frågorna har jag tyvärr sett att kunskapen om skyddsombud ibland är rätt dålig bland arbetsgivare. Man vet inte hur man ska förhålla sig till dem eller är osäker på vad som gäller. Det blir lätt missförstånd, säger hon.

Även från arbetsgivarhåll finns exempel på att relationerna mellan skydds­ombud och chefer kan bli ansträngda. ­Maria Morberg får ibland ta emot samtal från arbetsgivare som berättar om skydds­ombud som upplevs som hotfulla, går utanför sina befogenheter eller tar väldigt mycket tid i anspråk. Även om det bara handlar om ett fåtal individer tror hon att den sortens övertramp kan skada skyddsombudens rykte.

Alla de skyddsombud som Publikt talat med konstaterar att det inte alltid går att komma överens med arbetsgivaren, och att det ibland uppstår meningsskiljaktigheter. Men allvarliga övertramp och konflikter som spårar ur tycks vara ovanligt på ST-arbetsplatserna.

Inom Polismyndigheten har huvudskyddsombudet Robert Tkalcic aldrig hört talas om att skyddsombud blivit utsatta för hot eller våld. Däremot tror han att det kan förekomma att skyddsombud straffas på mer subtila sätt, exempelvis genom uteblivna löneökningar eller sämre utvecklingsmöjligheter.

– Står du upp för något eller upplevs som krånglig kan det nog påverka både lön och utvecklings­möjligheter. Men det går ju aldrig att säga att det faktiskt har skett eller att det berodde på uppdraget som skyddsombud. Jag tror ändå att det finns en rädsla för att bli utsatt som gör att man håller tillbaka i vissa situationer eller inte orkar fortsätta i rollen som skyddsombud, säger han.

Robert Tkalcic ser också återkommande brister i möjligheten till insyn, där skyddsombud inte får den information de ska, men han tycker ändå att förutsättningarna att utföra uppdraget generellt är goda. Och även om diskussionerna med arbets­givaren ibland har varit väldigt heta har han alltid känt att han blivit bemött med respekt.

Trots att uppdraget många gånger kan vara tufft anser Robert Tkalcic ändå att fördelarna är fler än nackdelarna, och han tycker inte att någon behöver känna sig avskräckt från att ta på sig rollen.

– Det är lätt att allt fokus hamnar på det negativa. Men det är verkligen inte bara mörkt och jobbigt att vara skyddsombud, vi har väldigt stora möjligheter att jobba med förändring och vara med och påverka, säger han.

Även på andra myndigheter instämmer skyddsombud som Publikt talat med i att förutsättningarna för uppdraget generellt sett är goda och att systemet fungerar bra. Givetvis kan det ibland gnissla mellan skyddsombud och chefer, och ibland finns ett behov av att vara påstridig – men de intervjuade upplever att det ändå finns en respekt och förståelse för uppdraget. Evelyn Morales Zárate Svedendahl, huvudskyddsombud på Arbetsmiljöverket, tycker att det är hemskt att höra om skyddsombud som utsätts för repressalier.

– Att jag kan utföra mitt uppdrag bygger helt på att jag vågar agera och inte är rädd för att bli straffad. Här kommer vi inte alltid överens med arbetsgivaren, men det har alltid gått att prata om det, säger hon.

På Pensionsmyndigheten genomgår chefer och nya skyddsombud en gemensam utbildning, och det lägger en bra grund för en välfungerande dialog, tycker ­Kristofer Dahlgren, huvudskyddsombud på Pensionsmyndigheten och ledamot i STs förbundsstyrelse.

– Dialogen med chefen har stor påverkan på hur bra och effektivt man kan utföra sitt uppdrag. Är inte arbetsgivaren mån om att samverka eller ha en dialog är det väldigt svårt. Men för vår del upplever jag just nu att samarbetet fungerar väldigt bra, säger han.

Även på arbetsgivarsidan tycks bilden vara att sam­arbetet mellan arbetsgivare och skyddsombud på landets myndigheter generellt fungerar bra. Arbetsgivarverkets arbetsmiljöexpert Tarja Nevala framhåller att skyddsombuden bidrar mycket i arbetsmiljöarbetet och ofta kommer med förslag på bra åtgärder.

– Den generella bilden vi får till oss är att systemet med skyddsombud fungerar väldigt bra, och vi är glada att de finns. Det underlättar ofta i dialogen med arbetstagare, eftersom det är lättare och mer effektivt att ha kontakt med ett par skyddsombud i stället för trettio anställda, säger hon.

Förutsättningarna tycks vara tuffare på den privata sidan. Samtidigt som arbetsgivarna inom Almega vittnar om exempel på allvarliga övertramp från skyddsombud, finns det också skyddsombud som upplever att arbetet i rollen går allt trögare. Mats Hanqvist har varit skyddsombud sedan början av 2000-talet, och är i dag huvudskyddsombud för ST på tågtrafikbolaget MTR. Enligt honom har det blivit svårare att få ledigt för sådant som rör uppdraget, och arbetsgivaren bekostar inte längre alla kurs­avgifter för vidareutbildning i rollen.

– Så var det aldrig tidigare. Ska jag gå en utbildning hos ST är det inte ens säkert att jag får ledigt. Det har till och med funnits exempel där arbets­givaren kallat mig till möten som rör arbetsmiljön, men där jag samtidigt inte blivit beviljad ledighet på grund av personalbrist, säger han.

När Publikt söker MTR för en kommentar framhåller företaget att alla skyddsombud får en ordentlig grundutbildning och betald ledighet för vidareutbildning. Däremot har MTR valt att inte stå för kursavgifter till exempelvis fackförbund. I vissa fall kan tågtrafiken prioriteras över möten som rör arbetsmiljön, men då genomförs mötet i stället vid ett senare tillfälle, enligt företaget.

Förutom utmaningarna lokalt upplever Mats Hanqvist inte heller att uppdraget och den lag­stiftning som omgärdar det har hängt med i för­ändringarna på arbetsmarknaden, något som i vissa fall sätter käppar i hjulet för arbetsmiljöarbetet.

– Vi kan till exempel inte få trafikförvaltningen att bygga om en station för att det drar för den som sitter och säljer biljetter. Enligt lagen har vi skyddsombud bara en talan i det företag där vi är anställda. Bär någon annan ansvaret för arbetsplatsen kan vi inte göra någonting, säger han.

Att företagsledningen i många fall dessutom hamnat längre bort från de anställda innebär även det en utmaning.

– I dag är det mycket svårare att få kontakt med ledningen, eller att försöka vara proaktiv och ha något slags samarbete. Många arbetsgivare gör bara det som lagen kräver och då blir rollen svårare än den egentligen behöver vara. I stället för att kunna samverka blir vi skyddsombud reaktiva och slår ned hårt när det brister. Det är frustrerande och inte ett sätt som vi vill jobba på, säger Mats Hanqvist.

Trots de tuffa förutsättningarna trivs han ändå med sin roll som skyddsombud.

– Man får ett inflytande. Att stå vid sidan om och klaga är inte min grej. Jag vill ha möjlighet att påverka. Jag känner också en uppskattning från mina kolleger. Att man har det förtroendet och att folk tycker att man gör något bra har fått mig att trivas och stanna kvar, säger Mats Hanqvist.

Bild: Ladislav Kosa

STs förbundsordförande Britta Lejons bild är att systemet med skyddsombud fungerar bra på många arbetsplatser. Men även inom STs områden förekommer exempel på skyddsombud som känner sig motarbetade.

– Det är långt ifrån vardag, men det händer. Oftast handlar det om att kunskapen brister hos arbets­givare eller att man inte förstår poängen med ett framåtsyftande arbetsmiljöarbete och i stället känner sig hotad, säger hon.

Enligt Britta Lejon har ST inget statistiskt underlag som tyder på att det skulle vara tuffare att verka som skyddsombud på bolagssidan, jämfört med på myndigheterna. Hon ser inte heller något sådant mönster bland arbetsplatser där samarbetet brister.

– Tyvärr ser vi sådana exempel över hela linjen. Både på små och stora arbetsplatser, bland bolag och på den statliga sidan, säger hon.

För att förbättra situationen har ST bland annat försökt få till en partsgemensam utbildning för nya skyddsombud och chefer, men än så länge har förbundet inte lyckats. På kongressen i höstas fattades beslut om att höja ambitionsnivån i förbundets arbete med att stötta skyddsombud. ST ska nu jobba mer aktivt för att hjälpa arbetsplatser som saknar skyddsombud, men också se till att de skyddsombud som finns har ett ordentligt stöd.

Svårigheterna i uppdraget kan vara en förklaring till att det på många håll tycks vara svårt att rekrytera skyddsombud och att få dem att fortsätta i rollen. Enligt en sammanställning från tidningen Du & Jobbet sjönk antalet skyddsombud från drygt 100 000 till omkring 94 400 mellan 2012 och 2020. Under samma period ökade antalet sysselsatta med en halv miljon.

Inom TCO ökade antalet skyddsombud under samma period med ungefär 3 procent, medan förbundens medlemsantal under perioden ökade med omkring 18 procent.

Rekryteringen av skyddsombud är en utmaning, konstaterar Ulrika Hagström på TCO.

– Arbetslivet har blivit väldigt slimmat. I många branscher har man en tung arbetsbelastning, det gör att många tycker det känns svårt att ta på sig ett uppdrag som kräver ytterligare tid. Tyvärr ser vi också skyddsombud som efter kort tid avsäger sig rollen för att man inte orkar med allt det negativa, säger hon.

På STs arbetsplatser verkar situationen se något ljusare ut. Britta Lejon tycker inte att rekryteringen av skyddsombud är ett generellt bekymmer inom förbundet. Däremot är det ofta svårt att hitta personer som vill ställa upp på arbetsplatser där skyddsombud tidigare känt sig motarbetade eller där samarbetet inte fungerat, säger hon.

Problemen med att rekrytera skyddsombud oroar forskaren Maria Steinberg, som beklagar att det finns arbetsplatser där ingen vill ta på sig uppdraget.

– Det är rena rama katastrofen. Har man inte ett skyddsombud på arbetsplatsen missar man så otroligt många möjligheter att påverka, säger hon.

För att få fler att våga ta på sig rollen tror Maria Steinberg att det är viktigt att råda bot på arbets­givares okunskap. Men även fackförbunden behöver jobba mer med frågorna och bli bättre på att stötta skyddsombuden, menar hon.

Maria Steinberg ser ibland hur arbetsgivare som bryter mot förhandlingsrätten får fackförbunden att reagera kraftigt. Men hindras ett skyddsombud i sitt uppdrag får det inte samma uppmärksamhet, menar hon.

– Facken måste stödja och lyfta skyddsombuden och även skydda dem när det behövs. Ibland tror man att fackförbundens viktigaste uppgift är att förhandla lönen, men jag brukar säga att har man inget liv eller ingen hälsa, då har man ingen lön heller.

Så utses skyddsombud på arbetsplatserna

Skyddsombud ska enligt lagen finnas på alla arbetsplatser med fem eller fler anställda. Ett skyddsombud utses vanligtvis av en facklig organisation, men företräder alla arbetstagare inom sitt skyddsområde. Vilka skyddsområden som finns på en arbetsplats brukar fack och arbetsgivare gemensamt komma överens om.

Skyddsombuden utses normalt för en period om tre år och ska få utbildning för sitt uppdrag.

Finns det fler än ett skyddsombud på en arbetsplats ska ett av dem utses till huvudskyddsombud. Huvudskyddsombudet företräder skyddsombuden, samordnar arbetet och jobbar med arbetsmiljöfrågor som rör flera skyddsområden eller hela arbetsplatsen.

Det finns även regionala skyddsombud som företräder arbetstagare på arbetsplatser där det saknas lokala skydds­ombud – ofta mindre arbetsplatser. De utses av facken och kan också vid behov stötta lokala skyddsombud på mindre arbetsplatser. För att ett regionalt skyddsombud ska ha befogenheter på en arbetsplats krävs att minst en av de anställda är fackligt ansluten.

Har funnits i över hundra år

  • 1912

Riksdagen antar en ny lag om arbetarskydd. Den innebär en förstärkning av tillsynen av arbetsmiljön. Arbetstagare får rätt att utse egna representanter som får vara med vid besök från yrkesinspektionen – det som i dag är Arbetsmiljöverket. Tidigare var det bara arbetsgivaren som fick vara med vid tillsynen av arbetsplatserna.

  • 1931

Skyddsombuden får ett ökat inflytande och ges rätten att även mellan tillsynstillfällen vända sig till arbetsgivaren eller yrkes­inspektionen för att påtala brister som de upptäckt i arbetsmiljön.

  • 1938

Genom Saltsjöbadsavtalet får skyddsombuden en tydligare koppling till fackföreningarna och kan utses och verka på deras mandat. Innan dess krävdes ett godkännande från yrkes­inspektionen.

  • 1948

Skyddsombudens roll stärks ytterligare när riksdagen beslutar om en ny arbetarskyddslag. Lagen slår fast att skyddsombud ska utses på samtliga arbetsställen med minst fem anställda, något som gäller än i dag. 

  • 1974

Skyddsombuden får rätt att stoppa farliga arbeten i väntan på ett ingripande från yrkes­inspektionen, detta kallas för ett skyddsstopp eller skyddsombudsstopp. Samtidigt införs också regionala skyddsombud.

  • 1991

En lagändring ger skyddsombuden rätt att delta vid planering av arbetsorganisationen och upprättande av handlingsplaner. Skyddsombuden ska enligt lagen också vaka över arbetsgivarens systematiska arbetsmiljöarbete.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.