En naiv betraktelse

KRÖNIKA: PORSERYD2005-04-05
Av:  Jan-Åke Porseryd

Idag står långt mer än en miljon svenskar i arbetsför ålder utanför arbetsmarknaden.
250 000 är öppet arbetslösa, nära 150 000 deltar i arbetsmarknadsprogram, över en halv miljon är förtidspensionerade och 300 000 är sjukskrivna.

Många är naturligtvis så sjuka att de inte kan arbeta, eller kan det inte av andra skäl.

Men många fler skulle kunna jobba om de fick chansen.

I själva verket är detta en av de stora tragedierna i det svenska samhället. Människor nekas jobb som de själva vill ha samtidigt som de tvingar leva på ekonomiskt mycket hårda villkor.

Arbetslösheten slår hårt mot den enskilde och dennes självförtroende. Hela familjen, inte minst barnen, blir lidande.

Dessutom kostar arbetslösheten miljardbelopp, i bidrag och i uteblivna skatteinkomster.

•l•

Vi vet att Sverige är rikare än någonsin. Tillväxten är god, konsumtionen går på högvarv och topplönerna far iväg med raketfart.

Samtidigt försvinner jobben. Överallt ska det sparas in. Stat, kommuner och landsting går i bräschen. 1990 arbetade 1,65 miljoner personer i den offentliga sektorn. Nu är siffran drygt 300 000 lägre.

Det märks på alla områden.

Mig slog det alldeles konkret när jag häromdagen flanerade i några av Stockholms parker. Så här dags, när snön smält bort, ligger där drivor av sand och de nedslitna gräsmattorna tittar fram i vårsolen.

Förr, och vi behöver inte gå alltför många år tillbaka i tiden, var aktiviteten hög i parkerna. Sopbilar och skräpplockare fanns överallt för att fräscha upp och de före vintervilan väl omskötta gräsytorna fick ny lyster. I dag är allt det här borta. Skötseln verkar vara lika med noll. Det finns ingen personal för att utföra sysslorna. I Stockholm har det gått så långt att ledande landskapsexperter nu varnar för att parkerna riskerar tyna bort.

Parkernas skötsel kan kanske tyckas vara ett marginellt problem men är ändock ett tydligt åskådningsexempel.

•l•

På dagis fattas personal, skolklasserna blir allt större. I sjukvården utförs många uppgifter aldrig p g a personalbrist.

Jag besökte nyligen Länsstyrelsen i Stockholm som jobbar på utmattningens gräns.

Anslag skärs ned, personalen minskas och de återstående går på knäna. En bild som gäller en alltför stor del av de statliga verksamheterna.

Samtidigt vet vi att kunniga lärare och dagispersonal går utan jobb. Jurister, samhällsvetare, civilingenjörer och trädgårdsspecialister vill inget annat än att få börja arbeta.

Det gäller bara att skapa nya fasta anställningar för alla de uppgifter som måste skötas.

Använd a-kassebidrag och andra bidrag och lägg till extra för att skapa de fullbetalda jobben. Det är ju ändå samma pengar.

Och inte minst: Människors liv fylls med innehåll – självkänslan växer och därmed förbättras hälsoläget i landet.

Låter det naivt?

Jag kanske har fel?

I så fall kan väl någon ansvarig politiker
tala om det för mig.

Jan-Åke Porseryd är chefredaktör för ST Press.
Jan-Åke Porseryd är chefredaktör för ST Press.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

ÄMNEN:

Arbetsmarknad
Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA