Pressad minister vill kompromissa

ÖPPENHET2003-12-15
– Jag är beredd att kompromissa. Men inte om offentlighetsprincipen, säger Britta Lejon. Men att införa öppenhetsregler i EU utan att tumma på grundlagen är inte lätt. Frågan är om det alls är möjligt.

Statsrådet Britta Lejon har det inte helt avundsvärda uppdraget att försöka ena EUs medlemsländer och institutioner om vilka öppenhetsregler som ska gälla från den 1 maj i år. Och kompromissandet är redan i full gång.
– Läget är svårt. Men vi har fått med både rådet och parlamentet på vad vi kallar snabbspåret. Det betyder att frågan behandlas på nästan varje möte med medlemsländernas ambassadörer i Coreper och att företrädare från rådet, parlamentet och kommissionen träffas regelbundet.
Om inte frågan blir löst under våren – 1 maj ska rättsakten börja gälla enligt Amsterdamfördraget – så skjuts den över till det belgiska ordförandeskapet.
Och belgarna har knappast gjort sig kända som stora öppenhetsvänner.
Men det finns de som tror att Belgien lättare kan nå en kompromiss än Sverige – som uppfattas som extremist i fråga om öppenhet.
– Att Sverige är så drivande har lett till att många ser med extra vaksamma ögon på vad vi gör i frågan, säger Britta Lejon.

Men det största problemet är knappast tidpunkten för ett beslut, utan snarare innehållet i de tre förslag som bildar utgångspunkt för diskussionerna:
Kommissionen, som lagt det ursprungliga förslaget, vill införa omfattande sekretessregler. Till exempel ska handlingar som hotar det allmänna samhällsintresset eller institutionernas effektivitet hållas hemliga.
Förslaget har bearbetats av ministerrådet, som under sommaren beslutade att militära handlingar helt ska undanhållas från insyn. Det beslutet hade formellt inget samband med de framtida öppenhetsreglerna, men påverkade sannolikt det utkast som det franska ordförandeskapet presenterade strax före jul.
Enligt det förslaget ska känsliga handlingar klassificeras som ”topphemliga”, ”hemliga” eller ”konfidentiella” och inte ens vara omnämnda i de offentliga diarierna.
Med nöd och näppe lyckades Sverige och några andra medlemsländer förhindra Coreper från att anta en skrivning om att ett medlemsland måste be Bryssel om lov innan en handling får lämnas ut.  
Nu när Sverige har tagit över ordförandeklubban ser regeringen som sin uppgift att företräda rådet. Det franska ordförandeskapets utkast bildar därför underlag vid överläggningarna med parlamentet och kommissionen:
– Men vi ska i minst lika hög grad utgå från vad parlamentet har sagt, säger Britta Lejon.
Trots att parlamentets förslag är det mest öppenhetsvänliga av de tre – bland annat är sekretessgrunderna betydligt färre – så innehåller det punkter som är svårsmälta för en svensk, kompromissberedd minister:

– De är ju rätt förtjusta i klassificering i parlamentet, vilket jag inte riktigt har förstått vitsen med, säger Britta Lejon.
Parlamentet föreslår att handlingar ska sekretessbeläggas direkt när de är upprättade eller kommit in till en institution.
– Risken är att man låser in handlingar i sekretess mer än vad som är nödvändigt, tror Britta Lejon.
Även parlamentet vill införa hemlighetskategorier; ”kvalificerat hemligt”, ”hemligt”, ”konfidentiellt” och ”begränsat”.
Dessutom ska en medlemsstat eller tredje part som lämnat ifrån sig en handling, själv ange om handlingen får lämnas ut eller inte.
Det medlemsland som ändå väljer att lämna ut en hemligstämplad handling, måste omedelbart informera EU om detta.
Dessutom är alla tre förslagen utformade som en förordning. En sådan binder inte bara institutionerna – utan även medlemsländerna och dess medborgare. Allt enligt EUs eget fördrag.
I de inledande förhandlingarna hävdade Sverige att reglerna istället skulle ha formen av ett beslut, och därmed bara omfatta EUs institutioner. Men den inriktningen tycks inte längre aktuell för den svenska regeringen.
Var går då gränsen för Sveriges kompromissvilja?
– För att reglerna inte ska få några negativa effekter på den svenska lagstiftningen kan vi aldrig acceptera någon annan ordning än att alla dokument ska vara inom ramen för förordningen och bli diarieförda. Vi kan inte heller acceptera att en svensk myndighet måste vända sig till Bryssel och be om lov så fort en medborgare vill ha ut en handling.
Hur ska regeringen som ordförande för rådet påverka parlamentet så att dess förslag blir mer öppenhetsvänligt?
– Det kan vi inte. Oavsett om vi är ordförandeland eller inte så har en regering i ett medlemsland begränsade möjligheter att påverka parlamentet.
Vad tycker du om parlamentets förslag att medlemsländerna ska rådgöra med upphovsmannen innan de lämnar ut en handling?
– Jag tror att det ligger i allas intresse att ha någon form av enhetlig bedömning. Jag hoppas vi ska hitta en kompromiss som går ut på att man har konsultationer med tredje part, åtminstone på vissa områden. Till exempel när det gäller militärt samarbete.
Men hur går det ihop med myndigheternas rätt att fatta självständiga beslut?
– I praktiken fungerar det redan så i dag för Utrikesdepartementet och andra som handskas med den här typen av ärenden. Är myndigheten tveksam konsulterar man det land som berörs innan handlingen lämnas ut. Men om myndigheterna inte längre kan fatta självständiga beslut – då har vi gått över gränsen.
För nog måste Sverige kompromissa, anser Britta Lejon.
– Det är nödvändigt om vi ska kunna jämka samman de här tre förslagen. Men vi är inte beredda att kompromissa om den svenska offentlighetsprincipen – där går vår smärtgräns.

I korthet

Britta Lejon ansvarar för arbetet med att införa regler om öppenhet i EU. Fördraget ska antas av rådet och parlamentet gemensamt. Men för svensk del är delar av förslagen svårsmälta. Risken är att de inkräktar på offentlighetsprincipen.

Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.