Underbetalda – och bortglömda
Ensidigt arbete, låg lön och osäker anställning. Det är vad staten erbjuder sin personal vid Stiftelsen Föremålsvård i Grängesberg.
Gruvan i Grängesberg är nedlagd sedan länge, men nya företag har flyttat in i det gamla gruvkontoret. Här sitter bland annat 17 personer anställda vid statliga Stiftelsen Föremålsvård. Deras uppgift är att göra det svenska kulturarvet tillgängligt för allmänheten. De statliga museernas samlingar och vissa arkivhandlingar registreras och bearbetas digitalt för att göras sökbara på Internet.
En vällovlig och ganska naturlig statlig verksamhet, kan tyckas. Och riksdagen beslöt får två år sedan att projektet »Kulturarvs-IT« skulle permanentas efter en försöksperiod. Det skulle alltså betyda säkrade jobb på stiftelsens tre arbetsplatser i Grängesberg, Kiruna och Strömsund.
Osäker finansiering
Men i själva verket är det precis tvärtom. Finansieringen vilar på lösan sand och blir osäkrare för varje år som går.
– De flesta här förstår att arbetsplatsen snart är borta om det inte händer något, säger Anders Karlström, en av de anställda i Grängesberg.
Anders Karlström sitter i rullstol efter en olycka, och är i likhet med alla sina kollegor i projektet Kulturarvs-IT anställd med lönebidrag. Bara arbetsledarna får sin lön via direkta statliga anslag.
Och det är lönebidraget som gör att både anställda och ledning tvivlar på framtiden.
Lönebidrag är tänkt som ett tillfälligt bidrag till arbetsgivare som anställer en person med nedsatt arbetsförmåga. Bidragsnivån är maximalt 13 700 kronor i månaden, och trappas ned allt eftersom den anställde går igenom rehabilitering. Normalt ska det upphöra helt efter fyra år.
– Det blir lite av Moment 22, säger den lokale chefen Michael Nilsson. Vi har ju inga ordinarie löneanslag, så om en person blir rehabiliterad blir denne i princip arbetslös.
Den situationen har emellertid inte uppstått i Grängesberg.
– Det är inte realistiskt att man ska bli frisk, menar Michael Nilsson. Rehabiliteringen syftar till att behålla de förmågor man har.
Inget ansvar
Men ingen vet om arbetsförmedlingen i Ludvika kommer att förlänga lönebidragen till nästa år, vilket i så fall bara får ske efter »särskild prövning«. Förmedlingen har ju inte heller något ansvar för av riksdagen beslutade kulturprojekt, utan beslutar om lönebidrag utifrån sina resurser och prioriteringar.
Redan i år har bidragen till Kulturarvs-IT sänkts. Grängesberg förlorar mest, 20 procent. Följden blir ett underskott som är svårt att täcka.
– Kulturarvs-IT har varit ett utomordentligt tillfälle för människor som inte klarar andra jobb att få viktiga och värdefulla arbetsuppgifter, säger Ulf Daunfeldt, direktör för Stiftelsen Föremålsvård. Men någonstans har man glömt bort finansieringen. Projektet har permanentats utan att man tillfört pengar, och samtidigt har arbetsförmedlingen till uppgift att förhandla ned lönebidraget.
Ingen tar det riktiga ansvaret, framhåller Michael Nilsson.
– Vi faller mellan minst fyra stolar – kulturdepartementet, näringsdepartementet, arbetsförmedlingen och kommunen, som betalar lokalerna.
Stiftelsens styrelse har skickat flera skrivelser till kulturminister Marita Ulvskog för att uppmärksamma henne på problemen. Styrelsen vill att lönebidra- gen görs om till anslag. Och facket håller med.
–Har regering och riksdag startat en verksamhet som fungerar bör man också ta det fulla ansvaret och höja anslagen, säger Björn Fernström, STs klubbordförande på stiftelsen och avdelningsordförande för ST inom kultursektorn.
Låglönefälla
Beroendet av lönebidrag har också blivit en låglönefälla. Bidragstaket har legat stilla på 13700 kronor i månaden sedan 1993. De anställda i Kulturarvs-IT har en månadslön på 15120 kronor, vilket kan jämföras med det statliga genomsnittet på 25300 kronor.
–Jag lider med dem som bara har lönen, säger STs arbetsplatsombud Lars Jansson. Det kan inte vara lätt att leva på tio tusen netto i månaden.
För egen del har Lars Jansson livränta efter en olycka som komplement till lönen, men det har nästan inga andra här.
En annan fråga är vilka slags jobb staten erbjuder arbetshandikappade anställda. I projektet finns bara en arbetsuppgift: att skanna och datorbehandla bilder och arkivhandlingar. Arbetet är monotont, ger ensidig belastning och innehåller inga utvecklingsmöjligheter.
Lars Jansson som varit med sedan starten har dock klarat sig utan arbetsskador.
–Jag byter stol under dagen, och står upp också, förklarar han. Men roligt är det inte! Man får ha huvudet någon annanstans.
Det har gått sämre för Anna-Lena Adolfsson, som kom hit med värk i nedre delen av ryggen efter många år i restauranger och skolkök. De besvären har blivit mindre, men nu har hon i stället ont i nacken, axlarna och övre delen av ryggen. Hon arbetar trekvartstid.
Svårt variera jobbet
–Det var meningen att jag skulle gå upp på heltid, men jag avvaktar. Det borde finnas någon annan syssla att växla med här, säger hon.
Platschefen Michael Nilsson håller med om att det är ett problem att det inte går att variera jobbet.
–Det här arbetet är absolut inte lämpligt för en person med ont i ryggen, säger han frankt. Det är också därför en del bara jobbar halvtid. Vi försöker hjälpa till så gott vi kan, men vissa skulle må bättre av något annat arbete.
Men inga andra arbetsuppgifter ingår i uppdraget. Och jobb på den öppna arbetsmarknaden i Bergslagen är svåra att hitta även för fullt friska personer.
STs arbetsplatsombud Lars Jansson har siktet inställt åt ett annat håll.
– Jag har nio år och fem månader kvar till pensionen i dag, säger han allvarligt.
lönebidrag
l Omkring 57 000 personer i Sverige har anställning med lönebidrag. I staten omfattas cirka 2 100 anställda, de flesta inom kultursektorn.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
