Ibland vill man inte läsa färdigt

KULTUR: BÖCKER2015-01-20

Det är inte ofta jag ger upp. Inte när jag vet att en bok har kvalitet, att jag känner det i hela mitt sinne. Men nu har det ändå hänt.

Av:  Sanna Töringe
  • V heter Thomas Pynchons debutroman. Han skrev den när han var mycket ung. Att den nu ges ut på svenska, femtio år senare, beror på att Pynchon ständigt finns med i den där osynliga listan över viktigaförfattare som man ska ha läst. Hela jullovet håller jag på och tampas och känner mig mer och mer olycklig. Är det min intelligens det är fel på när jag inte lyckas lägga det civilisationskritiska romanpussel som utlovas? Nej, det är grabbigheten jag bara inte står ut med. Kåtheten på tunnel­banan, beskrivningen av alla unga kvinnor som potentiella ligg. Pynchon är stor och viktig och bra, men jag känner lättnad när jag lägger ifrån mig denna bok, halvläst. Så det så. (Albert Bonniers förlag, översättning Hans-Jacob Nilsson)
  • Ondska av Eiríkur 0rn Norðdahl håller nästan på att gå samma öde till mötes, att förbli halvläst, men inte av samma skäl. Det är något annat som håller på att knäcka mig, kanske det snårigt isländska, vridandet och hoppandet i romanens uppbyggnad. Men den är så intressant att jag tvingar mig att fortsätta. Agnes är historiker och arbetar med en avhandling om högerpopulistiska partier i Europa. Hon lever med Ómar men tänder till på nynazisten Arnór, som hon intervjuar för sin avhandling. Han är en fyrtioårig akademiker som betonar att han inte är en hjärndöd bonnläpp. Han är snygg, karismatisk och obehaglig. Det är klart att intrigen är intressant, så jag läser vidare, trots motstånd. Romanen blev nominerad till Nordiska rådets pris. (Rámus förlag, översättning Anna Gunnarsdotter Grönberg)
  • Förtvivlade människor av Paula Fox har legat i högen av favoritböcker sedan i höstas. Den talar om tystnaden i ett förhållande och visst känner man igen sig, oron när avgrunden öppnar sig, när man känner sig främmande inför sin närmaste och börjar ifrågasätta formen i parrelationen. Den är så elegant skriven att den verkligen är ett mästerverk. Liten och nätt i omfånget också, omöjlig att lägga ifrån sig. Sophie och Otto i sextiotalets New York, i en ny tid som bryter in och hotar. (Natur & Kultur, översättning Eva Johansson)
Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA