Passionerade forskares paradis

KULTUR: KULTUR2003-11-27

I Ramsele kan man hitta det mesta som går att få veta om farmors moster och mosters farmor. Här samlas de riktigt idoga släktforskarna. En del hyr till och med lägenhet på orten.

Vad rör sig i huvudet på en släktforskare? Vad driver honom eller henne att outtröttligt leta i kyrkböckernas korthuggna fakta efter anhöriga?

En titt in i Svars forskarsal i Ramsele ger en antydan om vilka som mest brukar ägna sig åt det. Ett antal gråa huvuden är som fastnitade vid läsapparaterna, där mikrokorten visas i förstoring.

– Nyfikenhet. Jag vill lära känna rötterna, säger Rolf Könberg från Sollefteå.

Han är i Ramsele med Sollefteå släktforskarförening och har i sina efterforskningar hunnit fram till farfars farfars far i slutet på 1700-talet.

– Jag vill veta mer om mina anhöriga och hur de hade det, svarar Siv Mellergård från Östersund.

Hon har släktforskat i två månader och fått en pc av sina barn. Efter kurs i släktforskning och i data kan hon arbeta vidare själv hemma.

– Det här blir en passion! förklarar Jan Berglund från Östersund entusiastiskt. Men det tar mycket tid, man kan sitta och leta tills man svälter. Mest fascinerande är när man får träff – här är de, min anfader och anmoder!

Mikrokort är släktforskarens utgångspunkt. Antingen lånar man dem via folkbiblioteken och mot en ringa avgift från Riksarkivets enhet Svar i Ramsele, Sollefteå kommun. Eller också beger man sig dit upp till den ångermanländska obygden och letar på plats.

Så gör man över hela Sverige och i en omfattning som Sune Persson, marknadsansvarig på Svar, vill kalla en folkrörelse.

– Vår uppgift är att göra materialet tillgängligt för allmänheten och bevara det på säkerhetsfilm, säger Agneta Mattsson, tillförordnad chef för Svar.

Grunden för allt som finns här är mormonernas mikrofilmer från främst 1940- och 1950-talen. Mormonerna fotograferade med 35 millimeters film svenska kyrkoböcker i hela landet, ett antal serier av domboksmaterialet – så kallade småprotokoll, bouppteckningar och inspektioner av statliga boställen.

Som tack för tillåtelsen att fotografera fick svenska staten en kopia av varje film. De är totalt 60 000! Av dem är cirka 17 000 kyrkoböcker och domstolsmaterialet runt 30 000. Filmerna har överförts till mikrokort.

Mormonerna fotograferade material ungefär fram till 1850-talet. Därefter har Riksarkivet fortsatt med det moderna kyrkoboksmaterialet fram till 1991, då folkbokföringen fördes över från kyrkan till skattemyndigheterna.

Idag är allt material i Norrland fotograferat, i Svealand allt utom Stockholm, Dalsland och Värmland och man håller som bäst på med Götaland.

Är det kultur att leta efter släkten på mikrokort?
– Absolut, svarar Sune Persson med eftertryck.

– Jaa, betonar bibliotekarien Margareta Bovin. När man väl börjar söka i ämnet dras man in i historien mycket påtagligt.

Allt eftersom man går igenom de olika kyrkoböckerna ”klär man på” sina anhörigas namn så att de så småningom blir till gestalter i en viss miljö, instruerar Sune Persson.

Ida, till exempel. Hon kom från Karlshult i Söderåkra församling, Kalmar län och är nummer tre av sex barn till torparen Olof Petersson och hans hustru Lotta Jonsdotter. Barnen är födda mellan 1867 och 1880, två av dem avförda på grund av senare emigration till USA.

När vi går bakåt i längderna visar det sig att Ida inte alls är nummer tre i syskonskaran. Tre äldre syskon föddes mellan 1864 och 1866. Alla dog sistnämnda år. Varför? Kanske i en epidemi.

Och framåt i tiden då, efter 1880? Då finns ytterligare två barn… Så fogas pusselbit till pusselbit.

En nyhet i Ramsele är byforskningskurser. Här går man mer på djupet med exempelvis en släktgren. Det blir mer tvärhistoriskt, enligt Sune Persson och kursledaren Göran Stenmark.

Karin Juliusson är en byforskare från Östersund. Vad ger det henne?

– Allt! Det är historiskt intressant. Ändå var historia det värsta jag visste i skolan.

Det började med att maken var med om att organisera en ”hemvändarhelg” för några år sedan. Hennes man är från byn Österåsen i Häggenås.

Man började leta efter utflyttade från byn och Karin, som gått en släktforskarkurs, blev gripen av byns öden. Hon ville veta mer – hur den sett ut tidigare och vilka som bodde på gårdarna. Det svällde ut till undersökningar som går 300 år tillbaka i tiden.

Hon har kartlagt tusentals personer – familjer med tio till tolv barn, pigor och drängar. Kyrkböcker, domböcker och kartor har hon slagit i. I Minnesbanken, en databank där uppgifter finns om husen i hela Jämtland, har hon kunnat följa hur husen i byn förändrats genom tiderna.

Kursen i Ramseles forskningscentrum ska ge henne ytterligare tips om var hon kan leta fram mer om ”sin” by – var hon hittar lagfarter i samband med fastighetsöverlåtelser, bouppteckningar och liknande.

Hon har lagt ner massor med tid på byn, uppskattningsvis 40 timmar i veckan. Flera gånger har hon kommit till Ramsele och numera stannar hon 14 dagar i stöten. Här har hon hyrt sig en lägenhet.

– Mitt mål är att försöka skriva en bok om byn och hur man levde där.

Man måste ha tålamod och vara envis, menar Karin som är sjukpensionär. Byforskningen har blivit hennes metod att sätta sig över sjukdomen och bryta det onda. Hon träffar också mycket folk med samma intresse.

En annan trägen gäst vid forskarcentrum är Rolf Sahlberg. Han är kommuntjänsteman i Ramsele och gick studiecirkel i släktforskning för sju år sedan. En antavla för släkten var målet men nu har han avverkat fortsättningskursen och fortsätter på egen hand.

Det mest uppseendeväckande han funnit i längderna är morfars morfars morfar, som halshöggs för mandråp i november–december 1805.

– Varje onsdagskväll gick jag igenom domböcker för att hitta exakt tidpunkt och dödsdomen, berättar han.

Efter mycket letande och funderande fann han den: Den 14 januari 1805 dömdes mannen, som Rolf Sahlberg döpte till ”Håkanbojanne”. I protokollet beskrivs att han ”har ansenlig kroppsbyggnad” och gillar sprit.

Håkanbojanne var en färgstark person som åtskilliga gånger varit i klammeri med rättvisan, slagits med bygdens folk, övergivits av hustrun som begärt äktenskapsskillnad och så vidare.

Även Rolf Sahlberg vill ”skriva ihop en berättelse” för sina barn och bröder. Nu har han begärt att få fram bödelsräkningen ur kronofogdearkivet, han har hittat en räkning på en fångskjuts i ett länsstyrelseprotokoll och ska skriva till Svea Hovrätt angående avrättningen…

FAKTA

Svar
Svar är en enhet inom Riksarkivet med verksamhet på fem olika ställen – Junsele, Fränsta, Näsåker, Bollsta och Ramsele.

Ramsele har forskarcentrum, kundtjänst och depå för bland annat mikrokort över landets kyrkoböcker från slutet av 1600-talet och framåt. Där finns bland annat också domstols- och militära arkiv, sammanlagt tusentals arkiv med cirka 100 miljoner dokument. Mikrokorten lånas ut både privat och via biblioteken till allmänheten. Man kan även köpa kort.

I Ramsele finns referensbibliotek, Internetbokhandel och där anordnas släktforskningskurser och konferenser. Svar har uppdragsverksamhet åt privatpersoner och myndigheter. En digital forskarsal förbereds. Internetadress: www.ra.se.
Bland internationella kontakter kan nämnas Swanson Center för släktforskning i USA.

Släktforskartips
Många svenskar släktforskar. Bara Sveriges Släktforskarförbund med 131 medlemsföreningar hade totalt 55 010 medlemmar förra året. Förbundet, som finns på www.genealogi.se har tips och länkar. Bland annat ger man ut tidningen Rötter.

Några andra adresser med information: www.genhouse-sweden.com som går till Släktforskarnas hus i Leksand, www.svenskaemigrantinstitutet.g.se som finns i Växjö.

ÄMNEN:

Kultur
Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA