Annons:

Bild: Tankesmedjan Tiden

En ny regering måste ta tillbaka kontrollen över järnvägen

DEBATT: JÄRNVÄGEN2026-10-09

En ny regering måste återta det strategiska greppet om järnvägen, skriver Maria Arkeby, biträdande chef på Tankesmedjan Tiden. Hon menar att uppdelningen av ansvaret har försvårat styrningen och vill se ett ökat statligt ansvar för underhåll och planering.

På perrongen framstår järnvägens problem som ganska enkla. Tåget kommer inte. Beskeden säger signalfel, växelfel, fordonsfel. Kanske en nedriven kontaktledning. Ett nytt besked på tavlan och ytterligare tio minuters väntan, i bästa fall.

Men svensk järnvägs problem är större än summan av alla förseningar.

Under tre decennier har vi försökt skapa effektivitet genom att dela upp järnvägen i allt fler delar. Trafiken har skilts från infrastrukturen. Underhållet har upphandlats. Fler operatörer har släppts in. Sverige har gått längre än många andra europeiska länder i den utvecklingen.

Det går dock inte att komma ifrån att spåren hänger samman, denna uppdelning till trots, och att snabbtåg, regionaltåg, pendeltåg och godståg ska samsas om dem. Järnvägen har en fysisk kapacitetsgräns.

Den årliga tågplanen låser i praktiken stora delar av systemet ett år i taget. När trafiken ökar utan att kapaciteten gör detsamma krymper marginalerna. Ett försenat tåg kan blockera nästa – och några minuters försening därmed fortplanta sig genom järnvägsnätet.

Här finns en grundläggande konflikt i den svenska modellen. Marknadslogiken bygger på att konkurrens mellan aktörer ska skapa effektivitet och öka utbudet. Men på järnvägen kan utbudet aldrig bli större än vad som faktiskt får plats på spåren. Och ju hårdare systemet belastas, desto viktigare blir samordning och marginaler.

Det är utgångspunkten för min rapport När tåget inte kommer. Problemet är inte konkurrens i sig. Problemet är att vi har organiserat ett sammanhängande transportsystem på ett sätt som gör det svårare att styra som just ett system.

Det syns tydligt i underhållet. Staten äger anläggningen, men underhållet är till stor del uppdelat i geografiska kontrakt som löper under begränsad tid. Entreprenörer byts och underleverantörer används i flera led.

Samtidigt kräver förebyggande underhåll kunskap om hur en viss sträcka utvecklas över tid. Vilka fel återkommer? Vad håller på att slitas ut? Vad behöver åtgärdas nu för att inte bli ett större problem senare? Den kunskapen är svår att skriva in i ett kontrakt och riskerar att gå förlorad när organisationer byts ut.

Konsekvenserna stannar inte på perrongen. Omkring en femtedel av alla godstransporter i Sverige sker på järnväg.

För industrin är valet mellan järnväg och väg sällan i första hand ett klimatval. Det handlar om leveranssäkerhet, kostnad och risk. Om järnvägen inte är tillräckligt förutsägbar måste företagen bygga in egna marginaler eller välja vägtransporter i stället.

Därför är en fungerande järnväg också klimatpolitik. Det räcker inte att sätta mål om att mer gods ska gå på räls. Järnvägen måste vara ett alternativ som företag faktiskt kan lita på.

Den nya regering vi får efter valet bör börja med att återta det strategiska greppet om järnvägsunderhållet. Trafikverket behöver bygga upp större egen teknisk och operativ kompetens. Beroendet av uppdelade entreprenader för basunderhållet måste minska. Mer av resurserna behöver gå till förebyggande underhåll i stället för till att hantera fel när de redan har uppstått.

Men det räcker inte med underhållet. Trafik, kapacitet och investeringar behöver planeras mer samlat. Staten måste ha kunskap och mandat att prioritera när olika intressen krockar.

På längre sikt behövs också större kapacitet och bättre marginaler. Det är nödvändigt för resenärerna, industrin och klimatomställningen, men även för Sveriges beredskap. Ett järnvägssystem vars kapacitet redan ligger på gränsen en vanlig tisdag har små möjligheter att hantera en allvarlig kris.

Den nya regeringen behöver därför göra mer än att skjuta till pengar och hoppas på bättre punktlighet. Den behöver förändra hur järnvägen styrs och ge staten större förmåga att ta ansvar för systemet som helhet.

För den som står på perrongen spelar organisationsschemat ingen roll. Det viktiga är att tåget kommer.

Maria Arkeby
Biträdande chef, Tankesmedjan Tiden

Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.